Brita Reunala:

Brita Rydman, senare gift Reunala, tjänstgjorde så snart lottaverksamheten i 17. Divisionen organiserats vid kommandoavdelningen vid 17. Divisionens stab och förordnades att från den 18 augusti 1941 fungera som förbindelselotta. Hon har om lottaverksamheten i allmänhet och inom 17. Divisionen speciellt sammanställt följande redogörelse.

Lotta Svärd- organisationens huvudändamål i fredstid var att stöda skyddskårsorganisationen i dess landsförsvarsarbete. Efter vinterkriget anslöts den fast till försvarsmakten och dess uppgifter klarlades. Fältlottorna var skyldiga att enligt det högtidliga löfte som de hade givit handha dem givna specialuppgifter också utanför sin hemort. Specialutbildade lottor var huvudsakligen kommenderade till fältarmén och Lotta Svärd- organisationens gränsbyrå (rajatoimisto).

Denna byrå skötte enligt ett avtal som ingåtts med Försvarsministeriet om förplägnaden inom befästningorganisationerna. Också kantinerna anslöts nära till gränsbyråns arbete som en särskild affärsverksamhet. Gränsbyråns lottor räknades inte in i försvarsmaktens. styrkor.

För sin lottakommendering fick fältlottan i början av kriget en mobilisationsorder av vederbörande skyddskårsdistrikt, senare en arbetskommendering av sitt eget lotta-distrikt. En sådan kommendering kunde ges också sådana lottor som var fast anställda av försvarsmakten. Också dessa lottor bar lottadräkt och underlydde samma regler som fältlottorna.

Lottaverksamheten börjar inom 17. Divisionen

Då den allmänna mobiliseringsordern gavs år 1941 ombildades staben för Karis militärlän till 17. Divisionens stab, dess lottor anmälde sig som fältlottor i sina egna lottadistrikt. I samband med formeringen av de olika truppförbanden inom Salo skyddskårsdistrikt gav Salo Lotta Svärd- distrikt arbetsförordnanden för de lottor som anslöts till distriktets fasta personal. Under krigets gång fick man kompletteringspersonal även från annat håll än från det område, där distriktet hade grundats.

Redan i början av kriget visade det sig att beräkningarna av lottabehovet var tagna alldeles i underkant, men flera frivilliga anmälde sig förtlöpande. Inom Fältarmén grundades ett speciellt nätverk av s.k. förbindelselottor med uppgift att övervaka lottorna och handha placeringen av dem. Senare grundades inom arméns huvudstab en särskild byrå med uppgift att handha alla ärenden som angick lottorna.

Brita Rydman-Reunala förordnades som nämnts till sådan förbindelselotta. Efter det hon blivit civil övertogs hennes uppgifter som förbindelselotta av Katri Valliala, som tidigare hade tjänstgjort inom Infanteriregernentet 13.

Till förbindelselottans uppgifter hörde att hålla kartotek över alla lottor på sitt område, se till att deras placering motsvarade deras specialutbildning samt övervaka, att fastställda styrkeföreskrifter inte överskreds. Förbindelselottan skulle därtill sköta alla de åtgärder som berodde på lotta-personalens rörlighet. En gång i månaden skulle därtill uppgöras en rapport om alla lottaärenden; denna rapport skulle sändas till VI Armékårens förbindelselotta.

Lottornas placering i olika funktioner inom 17. Divisionen

Nedanstående tabell visar lottornas antal och arbetsområden den 12 juni 1942

Kanslilottor	15
Fältkökslottor	53 samt 2 ansvariga för förplägnaden
Sanitetslottor	23
Signallottor	13
Intendenturlottor	4
Lottor med uppgift att bereda stupade för hemtransport	3
Övriga	7
Totalt	120, brist 12

Antalet lottor som man fick ta emot var strängt begränsat, det fastställda antalet fick överskridas endast genom beslut av högre instans.

Kantinlottorna som var underställda gränsbyrån räknades inte med i försvarsmaktens ledstyrka och ingår därför inte i ovanstående tabell. De hade samma förmåner (fri militärförplägnad och inkvartering) som de utkommenderade fältlottorna. Deras arbetskommendering utfärdades på samma sätt som fältlottornas.

I 17. Divisionens arkiv finns en del spridda anteckningar om lottorna (bl.a. Infanteriregementena 13, 22 och 34, Tunga Sektionen 3 och kantinen på Svir järnvägsstation), men uppgifter om kantinlottornas antal saknas. Det är därför svårt att beräkna totalantalet Iottor inom 17. Divisionen, beroende bl.a. på att arbetskraften växlade rätt mycket. Uppskattningsvis kan man räkna att sammanlagt ungefär 200 lottor samtidigt tjänstgjorde på 17. Divisionens område

Några glimtar ur lottornas verksamhet

Då kriget drog ut på tiden saknade man småningom underhållning och åtgärder som förstärkte sammanhållningen och främjade kontakterna mellan lottorna och soldaterna. Man anordnade gemensamma träffar. Någon gång inbjöds också i närheten verksamma soldathemssystrar med.

I och med att behovet av fältlottor steg måste man mildra något på de bestämmelser, som gällde dem. En förutsättning för kommendering var i allmänhet att vederbörande hade avgivit lottalöftet. Många av 17. Divisionens lottor hade inte gjort detta. Divisionens militärpastor Jorma Porthan anordnade därför ett speciellt tillfälle, då 54 lottor avgav löftet i samband med en gudstjänst i Svir kyrka den 8 november 1942.

Ordföranden i Lotta Svärd- organisationens centraldirektion Fanni Luukkonen besökte 17. Divisionen den 20 september 1943 och detta var ett stort evenemang för alla lottor i enheten. Hon gästade bland annat 38. Fältsjukhuset. Terho-centralen och stiftade bekantskap med kantinerna vid Tunga Sektionen 3 och III Bataljonen av Infanteriregement 13. Besökets höjdpunkt var en gemensam lottakväll som firades i Infanteriregementet 22:s kantin.

17. Divisionens trupper såväl officerarna och underofficerarna som de meniga förhöll sig till lottorna mycket positivt, högaktande och hjälpsamt. Lottorna å sin sida utförde dem anförtrodda uppdrag helt i enlighet med sitt lottalöfte. I fråga om 17. Divisionens lottor behövde man – såvitt man vet – inte i något fall tillgripa hemtransport i disciplinärt syfte.

Ett tecken på den uppskattning som lottorna åtnjöt inom divisionen. utgör de hederstecken som förlänades dem. De var följande:

Frihetskors av 4. klass	1 st.
Frihetsmedalj av 1. klass	41 st.
Frihetsmedalj av 2. klass	110 st.

Ur boken:17:e Divisionen