Efter anfallsskedet fick trupperna försvarsuppgifter. Samtidigt påbörjades planeringen av längre bakomliggande försvarställningar och senare befästandet av dem. För att trygga vårt lands näringsliv hemförlovades 105000 man ur de äldre åldersklasserna.

Ställningskriget bestod till stor del av enformig vakttjänst, som likväl krävde en fortlöpande vaksamhet. Från båda sidor sysslade man med fångsnappning samt partigängar- och patrullverksamhet också djupt i ryggen på motståndaren. Under ställningskriget utkämpades också flera häftiga lokala strider. Genom propaganda försökte man från båda sidor påverka fienden, men resultaten blev anspråkslösa.

Under det lugnare skedet utnyttjade man inte till fullo tiden till att förbättra ställningarna och befästa de bakre ställningarna. Fritidssysselsättningarna gav många både bruks- och prydnadsföremål, men tiden som användes för detta ökade inte försvarsberedskapen. Fritidssysselsättningarna hade ändå betydelse för upprätthållandet av sinnesstämningen. Man försökte också påverka den genom upplysnings- och underhållningsverksamhet.

Trots de svåra förhållandena hörde också studier till fritidssysselsättningarna, ända ut i korsurna vid främsta linjen. Många avlade till exempel studentexamen då de var vid fronten. Skolundervisning ordnades för barnen i Östkarelen som blivit kvar inom de erövrade områdena. Finländska lärare svarade för utbildningen.

Under ställningskriget och speciellt år 1943 anlände över 3300 frivilliga ester till vårt land som var villiga att tjäna i finska armén. I början av år 1944 uppställdes jägarregemente JR 200 av ester, som kämpade framgångsrikt på Karelska näset i avvärjningsstriderna på sommaren 1944. Också inom Finlands sjöstridskrafter tjänstgjorde estniska frivilliga under hela fortsättningskriget. I augusti 1944 skeppades JR 200 över till Estland, där det underställt tyskarna fortsatte kampen för Estlands frihet mot de sovjetiska trupper som anföll landet.

I februari 1944 gjorde Sovjetunionen tre stora luftanfall mot Helsingfors. Avsikten med dessa var att förmå Finland att gå med på fred på Sovjetunionens villkor. Helsingfors effektiva och väl ledda luftvärn räddade likväl huvudstaden från större ödeläggelse.

Flygmästare Juutilainen var en tvåfaldig riddare av Mannerheim-korset tillsammans med tre andra exceptionellt meriterade soldater. Sammanlagt utnämndes 191 finländska soldater till Mannerheimriddare som belöning för utmärkt tapperhet, synnerligen viktiga resultat uppnådda i strid eller för speciellt förtjänstfullt ledda krigsoperationer. Militärgraderna varierade från soldat till fältmarskalk.

Till sommaren 1944 hade man från Tyskland anskaffat tidsenlig krigsutrustning såsom jakt- och bombplan, fält- och luftvärnskanoner, radarutrustning, pansarvärnskanoner, pansarskräckar och -nävar samt stormkanoner. Mängderna var dock inte tillräckliga