Veterans arv
  • Framsidan
  • Vinterkriget
    • Vinterkrigets bakgrund
    • Vinterkrigets gång
    • Hemmafronten i vinterkriget
    • Vinterkrigets berättelser
  • Fortsättningskriget
    • Fortsättningkrigets bakgrund
    • Fortsättningkrigets gång
    • Hemmafronten i fortsättningkrigets
  • Lapplandskriget
    • Lapplandskrigets politiska bakgrund
    • Lapplandskrigets gång
    • Hemmafronten i lapplandskriget
  • Återuppbyggnad
    • Återuppbyggnadens bakgrund
    • Samhället
    • Förvarsmakten
    • Berättelser
  • Infobank
    • Början av 1900-talet
    • Självständigheten
    • Veteranorganisationer
    • Riddarna av Mannerheimkorset
    • Traditionsförbundet Eklövet rf
    • Organisationer
    • Andra grupper
    • Vapenslagens verksamhet
    • Stridsutrustningar och trupper
    • Svenskspråkiga trupper
    • Minneskors och -medaljer
    • Berättelser
    • Videoar (på finska)
    • Produktion
  • Suomi
  • Svenska
  • Sök
  • Menu
  • Mannerheim hälsar president Ryti i S:t Michei den 4 juni 1944. Premiärminister Linkomies kliver ut ur tåget.

Vändpunkten

Då Tyskland hade lidit nederlag i Stalingrad vid årsskiftet 1942/43 och de allierades övermakt blev allt mera uppenbar vaknade tankarna i Finland på att man skulle lösgöra sig ur kriget. Förenta staterna erbjöd sig som medlare. Läget gjorde det ändå inte möjligt att föra dessa strävanden vidare.

Finlands regerings beslut om fredssträvandena hölls länge hemligt. Av denna orsak uppstod en gruppering som hade samma mål, men som motsatte sig regeringen, den så kallade fredsoppositionen. Till den hörde personer från de flesta partier. I augusti 1943 undertecknade sammanlagt 33 offentliga personer en vädjan om separat fred. I skrivelsen krävde man en ny utrikespolitisk inriktning.

Skrivelsen kom ut i offentligheten först i Sverige och därefter i Finland. Oppositionen fick stöd från Sverige och västmakterna. Finlands politiska ledning försökte för sitt vidkommande betona vikten av samförstånd. Möjligheterna vid fredsförhandlingarna skulle ha försämrats om den inre fronten hade brustit.

Tysklands ständiga förluster ledde till att överbefälhavaren C.G. Mannerheim inför riksdagens medlemmar 6.2.1944 konstaterade att Tyskland hade förlorat kriget mot Sovjetunionen. Man tog kontakt till Sovjetunionen via Sverige. Sovjetunionens fredsvillkor var orimliga. Detta ökade folkets inre samhörighet.

  • Fortsättningkrigets bakgrund
    • Det politiska läget
    • Utbildning
    • Befästningsarbetet
    • Anskaffningar av krigsutrustning
    • Ett nytt krig nalkas
  • Fortsättningkrigets gång
    • Krigets utbrott
    • Anfallsskede
    • Ställningskriget
    • Avvärjningen av storanfallet på sommaren 1944
    • Storstriderna vid Tali-Ihantala, Vuosalmi och Viborgska viken
    • Vändpunkten
    • De sista segrarna
    • Mot fred
    • Vapenvilan
  • Hemmafronten i fortsättningkrigets
    • Den förflyttade befolkningen
    • Riksmarschen
    • Livsmedelbristen
    • Varubrist
    • Surrogat
    • Kvinnor i arbetskraften
    • Talkoverksamheten
    • Den förflyttade befolkningens återkomst till sina hemtrakter
    • Fiendens verksamhet mot civilbefolkningen
  • Berättelser i fortsättningkriget
    • Mellanfredens tid
      • Hennala 1941
    • Krigets gång
      • Anvalsskede
        • ”Det var då – 1941”
        • Bombningen av Poventsa
        • Säntämästriderna 18.8-7.9.1941
        • En Hesa-killes vandring…
        • Framåt
        • Intryck från Summa
        • Att bli sårad
        • Övergången av Viborgska viken
        • Säntämästriderna…
        • Bofors 150 H/06 in memoriam
        • En episod i filmen Vägen till Rukajävi
        • Roy Särs dagbok – Tunga sektionen 17
        • Våldsam spaning mot…
        • Så upplevde jag mitt elddop
        • Nattvardsgång i batteriet
      • Ställningskriget
        • De stilla åren 1942-1943
        • Ställningskriget
        • Ut för förstöra…
        • Bron vid Puro
        • En dagorder av Marttinen
        • Äventyr på en flotte
        • En patrull i Shemenski
        • En nykomling upplever Jandeba
        • Nya rekryter till sextiettan
        • Patrullfärd på Jandeba
        • Samposaari – Expeditionen
        • En ung soldat i krig
        • Livet i korsun
        • Min första permission
        • Fienden angriper ”Malta”
        • I krigets skola
        • Fritidsarbeten i Lempaala
        • Proviantering på ingenmansland
        • Patrulluppdrag
        • Studier på Kuittijärvis strand i Östkarelen
      • Avvärjningen av storanfallet på sommaren 1944
        • Första avvärjningssegern
        • Krigshändelserna…
        • Eldledare
        • 17. Divisionens pionjärer
      • Storstriderna
        • Vid Tali 25 juni 1944 …
        • Tienhaara vid stenbanken…
        • Tienhaara håller
      • De sista segrarna
        • Vi undgick fångenskap
      • Vapenvilan
        • Vapenstilleståndet 4.9.1944
        • Epilog – att vänja sig vid freden
    • Hemmafronten
      • Livet på hemmafronten
      • Naturligtvis ville vi bli lottor
      • Luftvärnslotta
      • Lottan i hästsjukhuset
      • Förbindelselotta 1941-1942
      • Partisananfallet i Laanila

Kadetkåren rf

Byrå: kadettikunta(at)kadettikunta.fi
Byråchef: sabina.krogars(at)kadettikunta.fi och telefon 050 470 7291
Generalsekretare: juha.tammikivi(at)kadettikunta.fi och telefon 050 470 7308

Postadress

Kadetkåren rf
Eino Leinon katu 12 E 64
00250 HELSINGFORS

Sök

Kadetkårens publikationer

Joukkosi eessä
Turvallisuuspolitiikan tietopankki
Veteraanien perintö
Suomi kylmässä sodassa
Maailman muutos ja Suomi
Marskin maja

Upphovsrätt © 2021, Kadetkåren rf. Alla rättigheter förbehållna.

© Copyright - Veterans arv - Enfold WordPress Theme by Kriesi
Scroll to top