Under vinterkriget anmälde sig frivilliga i många länder för att kämpa för Finland. En svensk avdelning på ca 8 000 man hann med i kriget i slutet av februari 1940 inom Sallaområdet, där den tillsammans med norrmän som var stationerade intill övertog frontansvaret av finländarna. Till de svenska trupperna hörde från början också en flygavdelning på 16 maskiner. Då svenskarna övertagit frontansvaret kunde finländarna flytta trupperna som varit i Salla till Viborgska viken. I striderna vid Salla stupade 26 svenska frivilliga.

I Storbritannien fanns det 8 900 frivilliga, i Italien 5 000 och i Ungern 25 000 som var villiga att komma till Finland. Regeringarnas utrikespolitiska försiktighet och det egna landets intressen försvårade avfärden. Förutom svenskarna hann ca 1 000 danskar, 700 norrmän, 341 ungrare i färdigt formerad trupp, 350 amerikafinländare och 228 brittiska medborgare komma till vårt land. Största delen hann inte med i krigsoperationerna. Däremot deltog danska jaktflygare med framgång i luftstriderna under vinterkriget.

Den psykologiska betydelsen av de utländska frivilliga var mycket påtaglig förutom att den svenska truppen som var ansenligt stor deltog i själva striderna.

Under fortsättningskriget kämpade sammanlagt ca 7 000 utländska frivilliga i den finska armén. Av dem var 3 273 ester, 1 694 svenskar, 777 ingermanländare och 204 danskar. Från andra länder var 74 man. Av de finskbesläktade folken från Sovjetunionen hade dessutom ca 1 000 man anmält sig som frivilliga från fånglägren.

Huvuddelen av esterna det vill säga ”av de finska pojkarna” var placerade i Infanteriregemente 200, och de kämpade tappert i de hårda striderna på Karelska näset sommaren 1944. I augusti samma år förflyttades regementets soldater till Estland, där de underställda tyskarna fortsatte striden mot de sovjetiska trupper som trängde in i landet. Den svenska bataljonen fungerade år 1941 på Hangöfronten. Senare uppställdes ett avdelt kompani av svenskarna, som på sommaren 1944 stred på Karelska näset på ett sätt som förtjänar respekt.

För finländarna låg betydelsen av de utländska frivilliga under fortsättningskriget framför allt i känslan av att Finland inte hade glömts bort samt i känslan av samhörighet som hjälpen förde med sig, och som har hållit i sig också efter kriget.