Från och med år 1809, under de första årtiondena under den ryska tiden, fanns förutom ryska truppförband, finländsk militär och någon tid också trupper baserade på det gamla roteindelningsverket. En stor förändring skedde år 1878 då allmän värnplikt trädde i kraft i vårt land. Enligt värnpliktslagen tjänstgjorde finländarna uttryckligen i garnisoner inrättade i Finland och hamnade inte till något annat ställe i Ryssland, i motsats till många andra av medborgarna i länder som lydde under Ryssland. Många av vårt lands träkasernområden, som numera är skyddsobjekt, byggdes just med anledning av denna värnpliktslag, i synnerhet i början på 1880-talet.

En del av de värnpliktiga tjänstgjorde genom lottdragning tre år i den ordinarie armén. Tjänstgöringen kunde likväl förkortas till 1-2 år beroende på den värnpliktigas skolbildning. Huvuddelen hörde till reserven fem år och fick endast 90 dygns utbildning under tre somrar på olika håll i vårt land i 32 reservkompanier.

I anslutning till ofärdsåren sattes en ny värnpliktslag i kraft i Ryssland år 1901, enligt vilken finländarna måste tjänstgöra var som helst i ett ryskt truppförband. Lagen i fråga hade stiftats i strid med den gällande lagstiftningsordningen, varför finländarna inte godkände den och de infann sig inte heller till uppbåd. Som motåtgärd upplöste Ryssland redan år 1901 Finlands militär. Det Finska Gardet upplöstes likväl först år 1905. Under ca tjugo års tid hann 40 000 värnpliktiga tjänstgöra i finländska truppförband. I reservkompaniernas övningar deltog 93 000 man. Finland ersatte årligen Rysslands riksskattekammare med ett anslag för den avslutade militärtjänstgöringen.

Finländare deltog i viss mån i ryska armén under Rysk-japanska kriget under åren 1904-05 och i första världskriget. De hade stannat i rysk tjänst efter att den finska armén upplöstes. Det var närmast fråga om befäl av vilka en del avancerade till betydande poster inom den ryska armén och flottan.