Då revolutionen som brutit ut i Ryssland i mars 1917 också hade spridit sig till Finland behövde man nya styrkor i vårt land som svarade för ordningen. Polisen som varit kejsarens stöd hade upplösts och det fanns inte egen militär i vårt land. Uppgifterna att upprätthålla ordningen hade tillfälligt överförts på så kallade kommunala miliser. Det var ändå fortfarande ett stort problem att upprätthålla ordningen.

Det kaotiska läget som förorsakats av revolutionen, exemplet som man fått från Ryssland samt behovet att upprätthålla ordningen utgjorde enligt modell från år 1905 grunden för inrättandet av de första röda gardena bland arbetarbefolkningen redan i mars 1917. Garden bildades under de följande månaderna också för tvångsrekvirering av livsmedel och för bevakning av lager, för strejkvaktuppgifter samt för upprätthållande av ordningen vid demonstrationer. De röda gardena deltog också i påtryckningen mot lantdagen.

De röda gardena från år 1917 var framför allt klasskampsgarden. Arbetarbefolkningen inrättade dem för att driva sina klassintressen. Till en början var största delen av gardisterna inte beredda att gå till väpnad kamp. Man hade för avsikt att ta makten i bosättningscentra, och trodde att den borgerliga makten skulle rasa samman därefter.

Röda garden inrättades runt om i landet och inom dessa fanns 30 000 personer i oktober 1917. Antalet minskade likväl före följande januari till 25 000.

Inrättandet av skyddskårer började också i mars 1917. Till dessa anslöt sig personer från olika samhällsskikt både i städerna och på landsbygden, få likväl från den egentliga arbetarbefolkningen. Skyddskårernas mål var i huvudsak att garantera den egna säkerheten. Först senare fick skyddskårerna en betydande ställning som stöd för självständighetspolitiken. En del skyddskårer inrättades som en direkt motvikt till det lokala röda gardet. Under de följande månaderna började motsättningen mellan skyddskårerna och de röda gardena framträda allt tydligare. Vid vissa livsmedelsupplopp och arbetskonflikter var dessa två garden för första gången på olika sidor. För att förstärka sin ställning strävade vardera gardet efter att skaffa vapen. Både de röda gardena och skyddskårerna hade ca 10 000 gevär i början av januari 1918. Skyddskårernas styrka växte under samma månad redan till 40 000 man.

På hösten 1917 skärptes attityderna snabbt mellan de röda gardena och skyddskårerna. Motsättningen mellan organisationerna som från början strävat efter att upprätthålla ordning och säkerhet stakade för sin del ut vägen till frihets-medborgarkriget som bröt ut i januari 1918.