Efter storstrejken år 1905 trodde man allmänt i Finland att en ny period av frisinne skulle börja. Så skedde inte. Man kan anse att den andra förtrycksperioden började från år 1908. Frans Albert Seyn som fungerat som Bobrikovs närmaste underlydande och var känd som hans själsfrände utnämndes då till Finlands generalguvernör. Förhållanden mellan Finland och Ryssland började skärpas omedelbart. Redan år 1910 offentliggjordes ett manifest om rikslagstiftning.

År 1912 stiftades lagen om jämställighet, som öppnade möjligheterna för ryssar också till finländska tjänster. I allt mer stegrande takt höll Finland på att bli en del av Ryssland. För att upprätthålla sin makt och för att förverkliga de egna säkerhetskraven hade Ryssland redan på sommaren 1914 koncentrerat 30 000 soldater till Finland. Finland hade då ingen egen militär.