Den finländska demokratin befästes på 1920-talet. Socialdemokraterna bildade regering första gången år 1926 efter att före det, som en följd av händelserna 1918, ha varit i opposition. Trots att denna minoritetsregering fungerade endast ett år, hade den en stor principiell betydelse. År 1929 tilltog högerradikalismen i vårt land och den fick namnet Lapporörelsen. I Mäntsälä gjorde sig rörelsen den 1 februari 1932 skyldig till upprorisk verksamhet mot den lagliga samhällsordningen.
Händelsen kallas ”Mäntsäläupproret”. Det var likväl oblodigt. Då republikens president P E Svinhufvud ingrep löstes situationen på fredlig väg. Lapporörelsen förbjöds. Den högerinriktade Fosterländska folkrörelsen, IKL, fortsatte däremot sin verksamhet som riksdagsparti. IKL avvek i sin verksamhet avsevärt från Lapporörelsen. Rörelsen betonade laglighet i sina göranden. IKL blev aldrig något stort parti. I riksdagsvalet 1936 fick rörelsen mindre än 100 000 röster och 14 riksdagsmannaplatser.
Cajanders regering som bildades år 1937 var viktig med tanke på de kommande händelserna. Den var en mångpartiregering där socialdemokraterna var med. Regeringen hade fem ministrar såväl från agrarförbundet som socialdemokratiska partiet samt två från framstegspartiet. Regeringen hade också en fackminister, som var en före detta riksdagsman från samlingspartiet. Denna så kallade rödmylleregering fungerade ända tills vinterkriget bröt ut.
Det att man tog med socialdemokraterna i regeringsansvar närmade för sin del de olika medborgargrupperna till varandra och mjukade upp de inställningar, som hade uppstått som en följd av händelserna år 1918. De som vunnit och de som förlorat frihetskriget-medborgarkriget satt nu i samma regering. Vårt folks tudelning började förblekna.
Enigheten bland Finlands folk märktes senare både i vinter- och fortsättningskrigen. I försvaret av vårt land deltog alla politiska grupperingar, språkgrupper och religiösa grupper samt etniska grupper. De etniska minoriteterna såsom samer, romer, judar och tatarer kämpade med vapen i hand för Finlands självständighet.