Landstridskrafternas och flottans utrustning på 1920-talet härstammade i huvudsak från materielen som blivit kvar i vårt land efter ryssarna år 1918. På grund av bristerna uppgjorde arméns ledning utvecklingsprogram med början från 1920-talet, men dessa förverkligades endast i mindre utsträckning. Ett undantag utgjorde lagen om flottan som stiftats år 1927, med stöd av vilken man anskaffade två pansarfartyg, fyra ubåtar och fyra motortorpedbåtar. Fregatten Suomen Joutsen anskaffades som flottans skolningsfartyg.

Då läget i Europa hade skärpts stiftades äntligen år 1938 en grundanskaffningslag, enligt vilken anslagen ökades avsevärt. Det var meningen att anskaffningarna skulle ha skett under sju års tid. Denna lag och den nya grundanskaffningslagen som stiftades var likväl ordentligt försenade. Priserna på krigsutrustning började stiga kraftigt och möjligheterna att få tag på vapen blev mindre. Speciellt fältmarskalk C.G. Mannerheim hade oupphörligen fäst den politiska ledningens uppmärksamhet på svagheterna i arméns utrustning. Han hade år 1931 utnämnts till ordförande för försvarsrådet. De politiska besluten blev tyvärr ogjorda eller så blev de försenade.

Trots den knappa finansieringen hade man ändå kunnat utveckla arméns stridsutrustning. Utgående från det gamla ryska geväret m/91 utvecklades finska gevärsmodeller, snabbeldsgeväret m/26 Lahti-Saloranta togs i bruk, och framförallt fick man till trupperna den utmärkta maskinpistolen m/31 Suomi som senare, speciellt i vinterkriget, fick stort erkännande över hela världen. Den hade konstruerats av den ovanligt begåvade vapenkonstruktören Aimo Lahti. Tyvärr var det på 1930-talet tillverkade antalet maskinpistoler och snabbeldsgevär förvånansvärt litet. De gamla men eldkraftiga Maxim-maskingevären moderniserades och av dessa tillverkades förbättrade modeller.

Först i slutet på 1930-talet fäste man allvarlig uppmärksamhet på pansarvärnet. Då vinterkriget bröt ut var tillverkningen av den serie pansarvärnskanoner som beställts år 1938 på hälft. Det inhemska pansarvärnsgeväret var bara på prototypstadiet. I vinterkriget var man för det mesta tvungen att ty sig till provisorisk utrustning såsom brännflaskor, det vill säga ”Molotovcocktails”, och buntladdningar.

I slutet av 1930-talet anskaffades 32 stycken pansarvagnar, det vill säga anfallsvagnar, från England i stället för de helt föråldrade Renault-vagnarna. Dessa Vickers-vagnar köptes utan vapen och endast åtta av dem deltog beväpnade i vinterkriget i ett motanfall.

På 1930-talet hade man i Finland utvecklat en utmärkt 81 mm lätt granatkastare, som nästan som sådan är i bruk ännu på 2000-talet. Det tillverkade antalet visade sig likväl vara otillräckligt. Av minimibehovet av granater fanns bara en bråkdel.

Vid utvecklingen av luftstridskrafterna på 1920-talet var grundfrågan huruvida man huvudsakligen skulle anskaffa vatten- eller landmaskiner. Slutligen beslöt man sig för landmaskiner. På 1920-30-talen var en stor mängd olika flygplanstyper i användning i vårt land. Flygarnas utbildningsnivå var hög. Då vinterkriget började var anskaffningarna enligt luftstridskrafternas utvecklingsprogram och grundanskaffningslagen från år 1938 på hälft, så att det fanns endast 114 stridsplan och av dessa var bara 82 stycken tidsenliga eller nöjaktigt tidsenliga.

I mars 1918 antog finländarna hakkorset som nationalemblem på sina flygmaskiner. Det hade funnits som kännetecken på det första flygplan som de finska luftstridskrafterna fått. Hakkorsen hade den svenska greven Eric von Rosen som skänkt planet målat: hakkorset var hans personliga lyckobringande symbol. Finländarna använde hakkorset också till exempel på pansarvagnarna och det finns på talrika utmärkelsetecken som i synnerhet beviljades under krigstiden och på många andra medaljer och kors. Hakkorset som påminner om solskivan har varit i bruk som dekoration och magiskt tecken runt om i världen ända från den förhistoriska tiden. Förutom Finland tog Lettland hakkorset i bruk på sina militärflygplan, om det också var ett snett kors. I Tyskland började man använda det sneda hakkorset i stor utsträckning på 1930-talet, eftersom nationalsocialisterna som kommit till makten hade valt det till sitt emblem.