Då vinterkriget bröt ut var de största materiella bristerna det svaga pansarvärnet och fältartilleriet. Det sistnämnda berodde, förutom av bristen på artilleriutrustning, på bristen på skjutförnödenheter vilket senare blev ödesdigert. Fältartilleriets synnerligen goda utbildningsnivå kunde inte ersätta denna brist.

Det var till och med en sådan brist på beklädnad att många reservister var tvungna att bege sig ut i kriget i ”modell Cajander”, till vilken hörde civila kläder, soldatbälte och gevär. Just statsminister Cajander hade i sitt tal i augusti 1939 konstaterat att det var bra att man inte hade anskaffat krigsutrustning att rosta i lager och militäruniformer som skulle ha ätits upp av mal.