Den frivilliga Skyddskårsorganisationen permanentades genom en förordning i augusti 1918 och en lag år 1927. Organisationen hörde till rikets försvarsmakt som en del och dess uppgift enligt regeringens anvisningar var att befrämja folkets försvarsduglighet samt att försvara fosterlandet och den lagliga samhällsordningen. Skyddskårschefen var på samma sätt som arméns chef underställd republikens president. Officerare från den ordinarie militären tjänstgjorde i skyddskårens generalstab, i distriktsstaberna och som områdeschefer. De lokala skyddskårernas lokalchefer var reservofficerare eller -underofficerare som erhöll en liten avlöning.

Skyddskårsorganisationens ställning som en del av försvarsmakten var synnerligen viktig som verkställighetsorganisation för mobiliseringen.

Skyddskårernas utbildningsverksamhet var mycket gedigen. Den omfattade en mångsidig militärutbildning. I synnerhet skjut- och ledarutbildningens betydelse var mycket stor. Skyddskårerna ordnade också rent av stridsövningar på bataljonsnivå samt sommarläger. Skyddskårerna hade en betydande andel i idrottslivet i Finland.

Skyddskårsorganisationen i vårt land var en organisation som var exceptionellt stor och som verkade i vida kretsar. Inom den fanns redan år 1938 över 111 000 ordinarie medlemmar, förutom att 30 000 soldatgossar deltog i verksamheten. Organisationens mångsidiga verksamhet hade en avgörande betydelse då det gällde vårt lands beredskap och utvecklingen av försvarsförmågan.

Mer information om Skyddskårsorganisationen på finska från denna länk.