Soldathemsidén kom till Finland via NMKY från Danmark och med jägarna från Tyskland. Det första soldathemmet inledde sin verksamhet i Helsingfors i april 1918 under frihets-medborgarkriget. Efter kriget utvidgades soldathemsverksamheten snabbt. Finlands Soldathemsförbund inrättades år 1921. Enligt stadgarna gick förbundets verksamhet ut på att bistå försvars- och gränsbevakningsväsendet såväl i krigs- som i fredstid genom att upprätthålla soldathem för att befrämja soldaternas trivsel.

På 1920- och 1930-talen var också fostringsuppgiften central inom soldathemsorganisationen. Till sin karaktär var arbetet kristligt-fosterländskt. Biblioteken som inrättats i anslutning till soldathemmen hörde ihop med fostringsuppgiften. Rörligt soldathemsarbete fick också sin början på 1930-talet. Soldathemmen som rörde sig med bil kunde nu, bättre än tidigare, betjäna trupperna vid krigs- och stridsövningar.

I september 1939 hörde 40 soldathemsföreningar, 137 soldathem och ca 4000 medlemmar till Soldathemsförbundet. Soldathemmen var förlagda så att de lätt kunde betjäna trupper som ställts upp vid en mobilisering. Man beredde sig på att vid behov öka antalet verksamhetsplatser och att med bilar föra ut soldathemmets tjänster också till fältarmén.