{"id":5571,"date":"2020-11-17T15:27:25","date_gmt":"2020-11-17T15:27:25","guid":{"rendered":"https:\/\/veteraani.ylirotu.fi\/?page_id=5571"},"modified":"2020-12-13T17:55:02","modified_gmt":"2020-12-13T17:55:02","slug":"vorabor-i-forsta-brigaden","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\/vorabor-i-forsta-brigaden\/","title":{"rendered":"V\u00f6r\u00e5bor i F\u00f6rsta Brigaden"},"content":{"rendered":"\n<style type=\"text\/css\" data-created_by=\"avia_inline_auto\" id=\"style-css-av-kinffios-d9ddc11b54516b044717e109b9bd831f\">\n#top .av-special-heading.av-kinffios-d9ddc11b54516b044717e109b9bd831f{\npadding-bottom:10px;\n}\nbody .av-special-heading.av-kinffios-d9ddc11b54516b044717e109b9bd831f .av-special-heading-tag .heading-char{\nfont-size:25px;\n}\n.av-special-heading.av-kinffios-d9ddc11b54516b044717e109b9bd831f .av-subheading{\nfont-size:15px;\n}\n<\/style>\n<div  class='av-special-heading av-kinffios-d9ddc11b54516b044717e109b9bd831f av-special-heading-h3  avia-builder-el-0  el_before_av_textblock  avia-builder-el-first '><h3 class='av-special-heading-tag'  itemprop=\"headline\"  >V\u00f6r\u00e5bor i F\u00f6rsta Brigaden<\/h3><div class=\"special-heading-border\"><div class=\"special-heading-inner-border\"><\/div><\/div><\/div>\n<section  class='av_textblock_section av-kei9w74n-7b0f008125a778f48432b9a614d90d0f '   itemscope=\"itemscope\" itemtype=\"https:\/\/schema.org\/CreativeWork\" ><div class='avia_textblock'  itemprop=\"text\" ><p><strong>Runar Kulp:<\/strong><\/p>\n<p>F\u00f6rsta Brigaden var en enhet under vinterkriget sammansatt av nyligen hemf\u00f6rlovade reservister och \u00e4ldre v\u00e4rnpliktiga fr\u00e5n Nylands Regemente samt pojkar fr\u00e5n Vita Gardet och Bj\u00f6rneborgs Regemente. De svenskspr\u00e5kiga bildade II bataljonen i brigaden och kallades Nylands Bataljon. De tv\u00e5 \u00f6vriga bataljonerna var finskspr\u00e5kiga. De flesta i brigaden var f\u00f6dda 1917 och s\u00e5ledes v\u00e4lutbildade, unga m\u00e4n.<\/p>\n<p>Brigadens bataljoner samlades i \u00c5bo den 16 sept. 1939. Jag var d\u00e5 fortfarande v\u00e4rnpliktig och utbildare vid underofficersskolan p\u00e5 Sandhamn. Inte visste vi d\u00e5 \u00e4nnu om n\u00e5gon st\u00f6rre krigsfara f\u00f6r v\u00e5rt land &#8211; annat \u00e4n att Tyskland tagit Polen. Men p\u00e5 kv\u00e4llen den 8 oktober fick jag veta det. Jag gick under kv\u00e4llspermission p\u00e5 gatan i Helsingfors, d\u00e5 en \u00e4ldre herreman kom fram till mig och i n\u00e5got uppr\u00f6rd ton ber\u00e4ttade att Paasikivi med f\u00f6lje just rest kallade till Moskva. Man hade sjungit V\u00e5rt Land p\u00e5 stationen.<\/p>\n<p>Vid \u00e5terkomsten till kasernen p\u00e5 natten fann jag p\u00e5 min s\u00e4ng ett brev med ett kort meddelande: -Res med f\u00f6rsta b\u00e5ttur till Helsingfors och med t\u00e5get 7.30 till \u00c5bo! Anm\u00e4l dig till F\u00f6rsta Brigaden!&#8221;. Biljetter fanns med. Vi var tv\u00e5 av skolans \u00e5tta undersergeanter som f\u00e5tt samma direktiv.<\/p>\n<p>Till b\u00e5tbryggan kom p\u00e5 morgonen f\u00e4ltv\u00e4bel Bj\u00f6rk. Han h\u00f6ll andakt med oss och l\u00e4ste en b\u00f6n. N\u00e5got s\u00e5dant hade aldrig h\u00e4nt f\u00f6rut. Vi f\u00f6rstod att l\u00e4get var allvarligt mer \u00e4n vanligt.<\/p>\n<p><strong>Till Karelska N\u00e4set<\/strong><\/p>\n<p>M\u00e5ndagen den 10 oktober 1939 p\u00e5 kv\u00e4llen kom uppbrottet f\u00f6r brigaden. Vi hade en h\u00f6gst\u00e4md andakt i domkyrkan. D\u00e4refter marscherade bataljonerna genom stadens centrum till milit\u00e4rmusik. Trottoarerna var fyllda av \u00e5bobor med bekymrade ansikten. Ocks\u00e5 vi, ungdomsyra ynglingar, hade p\u00e5 ett tag blivit allvarliga m\u00e4n.<\/p>\n<p>T\u00e5gs\u00e4tt som pustade iv\u00e4g \u00f6sterut bestod av 43 fullpackade och tungt lastade vagnar. Sedan vi kommit f\u00f6rbi Kouvola, stannade t\u00e5get vid s\u00e5 gott som varje station. Det kom m\u00f6tande t\u00e5g emot fr\u00e5n Viborg med evakuerade kvinnor och barn. N\u00e4r t\u00e5get stannade i Viborg en stund, ropade folkmassan: &#8221;Voittakaa pojat&#8221;!. Efter ett och ett halvt dygns resa fr\u00e5n \u00c5bo stannade t\u00e5get p\u00e5 en m\u00f6rklagd station. Vi kunde med ficklampans hj\u00e4lp l\u00e4sa Leip\u00e4suo. Vi var p\u00e5 Karelska N\u00e4set.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n stationen marscherade vi 60 km till Punnus by i Muola. Det var en tr\u00f6ttsam marsch. Vid en matpaus p\u00e5 dagen var det r\u00e4tt tyst i \u00e4rtsoppsjonon, d\u00e4r kompanif\u00e4ltv\u00e4beln i egen h\u00f6g person delade ut soppan. Det var f\u00e4ltv. Johannes J\u00e5fs fr\u00e5n J\u00f6rala. J\u00e5fsen var J\u00e5fsen p\u00e5 sitt eget vis. Hans yttrande vid soppgrytan talar f\u00f6r sig sj\u00e4lv. &#8221;Vad h\u00e4nger ni l\u00e4pp f\u00f6r pojkar? Ni m\u00e5ste t\u00e4nka p\u00e5 att ni har en m\u00f6jlighet att komma i hj\u00e4ltegraven hemma i V\u00f6r\u00e5..&#8221;. Hans goda hum\u00f6r f\u00f6ljde honom kriget igenom.<\/p>\n<p>Vid framkomsten saknades h\u00e4lften. De hade inte orkat. Vi v\u00e4gde en utrustning. Ryggs\u00e4ckarna med alla p\u00e5h\u00e4ng, b\u00e4ltet med sitt p\u00e5h\u00e4ng, gasmask, hj\u00e4lm, gev\u00e4r alltsammans v\u00e4gde 56 kg. Det var inte underligt att det blev f\u00f6r mycket f\u00f6r m\u00e5nga.<\/p>\n<p><strong>Vistelsen i Muola<\/strong><\/p>\n<p>Tj\u00e4nstetiden upptogs mest av bef\u00e4stningsarbete samt \u00f6vning med olika l\u00e4nders vapen. T.ex. handgranater fanns av m\u00e5nga sorter. Under fritiden g\u00e4llde det framf\u00f6r allt att skaffa sig n\u00e5got extra \u00e4tbart. Vi var unga och matfriska. Pengar hade vi ingen annan anv\u00e4ndning f\u00f6r \u00e4n att k\u00f6pa piroger, limpor, bullal\u00e4ngder m m av de karelska husm\u00f6drarna. De f\u00f6rtj\u00e4nade g\u00e4rna en slant med att baka \u00e5t oss.<\/p>\n<p>Om f\u00f6rhandlignarna i Moskva visste vi ingenting annat \u00e4n det som radion f\u00f6rmedlade. Tiden b\u00f6rjade bli l\u00e5ng och vistelsen meningsl\u00f6s. Vi \u00f6nskade oss permissioner. S\u00e5 en dag kom ett l\u00f6fte att tv\u00e5 man fr\u00e5n varje kompani skulle f\u00e5 resa p\u00e5 permission. Jag var en av dessa tv\u00e5. Det gladde mig mycket, ty jag hade inte varit hemma sedan 4 januari. Gl\u00e4djen blev dock kort. P\u00e5 stationen den 30 november p\u00e5 morgonen blev vi hejdade av en ordonnanspatrull, som meddelade att ryssarna inlett anfall p\u00e5 alla avsnitt och att alla permissioner var indragna. Det var bara att \u00e5terv\u00e4nda till kamraterna i kompaniet.<\/p>\n<p>De f\u00f6rsta krigsdagarna hade vi fullt upp med att hj\u00e4lpa ortsbefolkningen med att evakuera husdjur och \u00e4godelar, n\u00e4r de br\u00e5dst\u00f6rtat m\u00e5ste l\u00e4mna sina hem. Tragedierna som utspelades var m\u00e5nga. En 14-\u00e5rig flicka t.ex. vandrade iv\u00e4g med 12 kor. Mamman k\u00f6rde med h\u00e4st och hade fyra sm\u00e5syskon och litet bohag p\u00e5 lasset. P\u00e5 kv\u00e4llen, n\u00e4r vi tr\u00e4ffade flickan, var hon i uppl\u00f6sningstillst\u00e5nd. Hon hade 3 kor kvar. De \u00f6vriga f\u00f6rblev borta. Dessa vilsna kor vandrade sedan -efter oss soldater, s\u00e5 fort de fick kontakt med oss. Vi hade ingen annan m\u00f6jlighet \u00e4n att skjuta dem, sedan alla civila l\u00e4mnat omr\u00e5det.<\/p>\n<p><strong>Ut till hundra dagars strid<\/strong><\/p>\n<p>Den 6 december, sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsdagen, b\u00f6rjade v\u00e5r marsch ut till stridslinjen. Den 8 december inledde vi med ett anfall f\u00f6r att \u00e5terta en f\u00f6rlorad f\u00f6rpostst\u00e4llning framf\u00f6r Mannerheimlinjen. Uppgiften fullf\u00f6ljdes och lyckades. Men redan den 12 dec. pressades vi tillbaka och fick g\u00e5 i st\u00e4llning i den p\u00e5 detta avsnitt v\u00e4l utbyggda Mannerheimlinjen. Vi i den svenskspr\u00e5kiga andra bataljonen, d\u00e4r ju brigadens v\u00f6r\u00e5bor fanns, hade avsnittet p\u00e5 b\u00e5da sidorna om j\u00e4rnv\u00e4gen Viborg-Leningrad.<\/p>\n<p>Vi var v\u00e4l ett 40-tal v\u00f6r\u00e5bor, och de flesta var just i 6. kompaniet som l\u00e5g vid j\u00e4rnv\u00e4gen.<\/p>\n<p>Man kan fr\u00e5ga sig om vi var medvetet utvalda eller om det bara slumpade sig s\u00e5, att svenska enheter f\u00f6rsvarade nyckelpunkten p\u00e5 Karelska N\u00e4set. Det s\u00e4ger sig sj\u00e4lvt att j\u00e4rnv\u00e4gen rakt in till Finland m\u00e5tte av ryssarna vara hett eftertraktad,<\/p>\n<p>Johannes Kullb\u00e4ck:<\/p>\n<p>Jag h\u00f6rde till l\u00e4tta plutonen i stabskompaniet. Mest var jag ordonnans \u00e5t l\u00f6jtnant Lax\u00e9n. Plutonchef var sergeant Lindblad, som sedan blev Mannerheimriddare och officer. Jag l\u00e4rde k\u00e4nna avsnittet mycket v\u00e4l, d\u00e4rf\u00f6r att det mest blev att springa med lappar d\u00e5 inga ledningar h\u00f6ll. N\u00e4r vi kom dit v\u00e4xte d\u00e4r vacker tallskog, som g\u00f6mde betongkasematterna och f\u00f6rbindelsegravarna. Innan tv\u00e5 veckor g\u00e5tt var skogen s\u00e5 nedmejad att bara stubb och sten samt n\u00e5gon stolpe stod r\u00e4tt upp. Det blev s\u00e5 sv\u00e5rt att ta sig fram mellan staben och linjen att vi b\u00f6rjade gr\u00e4va en tunnel fr\u00e5n staben ut. Vi hann bara halvv\u00e4gs.<\/p>\n<p>Frejvid Grind:<\/p>\n<p>F\u00f6rpostst\u00e4llningarna som vi tog d\u00e5 vi kom h\u00f6ll vi bara n\u00e5gra dagar, men i Mannerheimlinjen stod vi kvar tills det kom order om uppbrott. Det var ett v\u00e4l valt f\u00f6rsvarsomr\u00e5de. Framf\u00f6r st\u00e4llningarna var det l\u00e5gt och platt. Fienden var som p\u00e5 bricka om de kom d\u00e4r. Sedan de blivit blodigt tillbakaslagna n\u00e5gra g\u00e5nger, v\u00e5gade ryssarna inte g\u00f6ra massanfall \u00f6ver f\u00e4ltet. V\u00e4rre var det med st\u00e4llningar, n\u00e4sten och korsur. Ryssarna gnagade s\u00f6nder dem med granater, s\u00e5 vi hade arbete att f\u00f6rst\u00e4rka dem hela tiden. N\u00e4r vi var avl\u00f6sta n\u00e5gon tid s\u00e5 kilade vi sten att l\u00e4gga p\u00e5 korsutaken. Vi hade vana med stenkilandet sen vi byggt tankshinder i Muola innan vi kom ut. Till h\u00f6ger om II bataljonens dvs. v\u00e5rt avsnitt I\u00e5g bj\u00f6rneborgarna, och ytterligare till h\u00f6ger om dem hade vi JR 9. Dit kunde vi g\u00e5 f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 sl\u00e4kten och bekanta, d\u00e5 det var lugnt och ledigt n\u00e5n g\u00e5ng.<\/p>\n<p>Gunnar Jussil:<\/p>\n<p>N\u00e5got av det kusligaste jag var med om under vinterkriget var v\u00e5rt f\u00f6rsta anfall den 8 dec. Vi gick fram i ked p\u00e5 natten, och jag som r\u00e4knades som snabbfotad var kommenderad som spanare framf\u00f6r s\u00e5d\u00e4r 30-40 meter. Det var ju allra f\u00f6rsta g\u00e5ngen man var med. Jag visste best\u00e4mt att fiender kommer jag att tr\u00e4ffa p\u00e5. Hur g\u00e5r det d\u00e5? L\u00e5ter de mig komma s\u00e5 n\u00e4ra att de s\u00e4kert tr\u00e4ffar? N\u00e5r de stridskontakt p\u00e5 sidan om, kanske jag klarar mig. Det var nog 2 km framf\u00f6r linjen d\u00e4r vi sedan lades i f\u00f6rpostst\u00e4llning.<\/p>\n<p>Plutonchefen min hette Elmgren. Han gav best\u00e4mt order att ingen drar sig bak\u00e5t utan hans order. Ryssarna anf\u00f6ll den 12 december, och de kom i massor som myror ur en stack. Vi var f\u00f6r f\u00e5 och hade sv\u00e5rt att h\u00e5lla kontakt med varandra. Vi l\u00e5g var och en i sin grop, sk\u00f6t och sk\u00f6t och tryckte oss ned s\u00e5 l\u00e5gt vi kunde. Till sist h\u00f6rde jag att striden p\u00e5gick bakom mig. D\u00e5 f\u00f6rstod jag vad som h\u00e4nt. Jag hade lytt order och stannat p\u00e5 plats, medan andra dragit sig tillbaka. Det visade sig sen att Elmgren j\u00e4mte tre andra nyl\u00e4ndska pojkar blivit tillf\u00e5ngatagna. D\u00e4rf\u00f6r kom ingen order fram. Kulp Runar var i samma situation. Jag sprang, kr\u00f6p och kryssade p\u00e5. Rakt bak\u00e5t gick det inte, f\u00f6r d\u00e4r var ryssarna. F\u00f6rst andra dagen kom jag mig till v\u00e5r linje, men d\u00e5 var jag utst\u00e4ngd. De hade hunnit s\u00e4tta ut spanska ryttare d\u00e5 alla antogs vara genom.<\/p>\n<p>I januari var jag och h\u00e4lsade p\u00e5 bror Johannes i v\u00f6r\u00e5kompaniet. Anselm Backman fr\u00e5n Bertby var med. Han och tv\u00e5 andra bertbybor skulle g\u00e5 till en annan korsu f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5. De hann bara b\u00f6rja g\u00e5 s\u00e5 kom Grims Emil som var korsuvakt inspringande och sade att Anselm stupade utanf\u00f6r korsun. Han hade g\u00e5tt i mitten mellan de andra tv\u00e5 d\u00e5 en granat kreverade alldeles intill. De andra skadades inte alls. N\u00e4r jag skulle g\u00e5 ensam tillbaka var Johannes orolig f\u00f6r mig, Iillbrorsan, f\u00f6r man gick inte g\u00e4rna ensam. Jag hade n\u00e5gra dagar tidigare f\u00e5tt en sk\u00e4rva ytligt i ryggen. L\u00e4karen tog ut den och sydde ihop s\u00e5ret d\u00e5 dugde jag i linjen igen.<\/p>\n<p><strong>Orubbligt f\u00f6rsvar<\/strong><\/p>\n<p>St\u00e4llningskriget vid Mannerheimlinjen bj\u00f6d dagligen p\u00e5 dramatik och h\u00e4ndelser s\u00e5 hemska att jag inte detaljerat vill ber\u00e4tta om dem. Artillerielden var fruktansv\u00e4rd. Stalinorglar kom l\u00e4ngs j\u00e4rnv\u00e4gen och spydde ut projektiler mot oss. Betongbunkern vid j\u00e4rnv\u00e4gen var nedgr\u00e4vd 7 meter under markytan, hade pansard\u00f6rrar och gluggar, betong-g\u00e5ngar och underjordiska tunnlar till pansarn\u00e4sten. Den ans\u00e5gs helt s\u00e4ker. Den maldes s\u00f6nder ovanifr\u00e5n decimeter f\u00f6r decimeter. Det uppskattades att under tv\u00e5 dagar fick den 500 fulltr\u00e4ffar av tunga granater. Flera av v\u00e5ra pojkar kl\u00e4mdes till d\u00f6ds n\u00e4r delar av bunkern rasade. Om fienden r\u00e4knade med att f\u00f6rsvaret skulle vara brutet n\u00e4r bunkern skjutits s\u00f6nder s\u00e5 r\u00e4knade de fel. Vi h\u00f6ll st\u00e4llningarna orubbligt.<\/p>\n<p>En viss dramatik uppstod d\u00e5 bj\u00f6rneborgarna (bataljonen i v\u00e5r brigad som var sammansatt fr\u00e5n Bj\u00f6rneborgs regemente) m\u00e5ste dra sig bak\u00e5t. Deras omr\u00e5de l\u00e5g till h\u00f6ger om oss. Min grupp fick d\u00e5 uppgiften att vara flankskydd p\u00e5 h\u00f6gra flygeln och vi var de sista sex dagarna grannar med ryssarna i samma skyttegrav. Temperaturen l\u00e5g fastl\u00e5st mellan 45 och 48 minusgrader hela den tiden, s\u00e5 ingen ville utr\u00e4tta mycket. I skyttegraven var vi tvungna att vara hela tiden utan att kunna g\u00e5 och v\u00e4rma oss n\u00e5gonstans.<\/p>\n<p>Den 16 februari p\u00e5 kv\u00e4llen blev allt s\u00e5 underligt. Skottlossningen h\u00f6rdes fr\u00e5n fel sida fr\u00e5n v\u00e5r plats bed\u00f6mt. Vi s\u00f6kte d\u00e5 kontakt med de andra i kompaniet och m\u00e4rkte att vi var ensamma kvar. N\u00e5got hade g\u00e5tt snett n\u00e5gonstans. Folk hade v\u00e4ntat p\u00e5 oss, men ingen hade gett oss bud om tillbakadragande fr\u00e5n linjen. Severin Bergman hade l\u00e4mnats vid ett v\u00e4gsk\u00e4l f\u00f6r att inv\u00e4nta oss. Vi var h\u00e4nvisade till att klara oss sj\u00e4lva. Det var f\u00f6r sent f\u00f6r oss att anv\u00e4nda v\u00e4gen varf\u00f6r vi tog oss terr\u00e4ngledes bak\u00e5t. Bergman, s\u00e5 plikttrogen som han var, stod kvar f\u00f6r l\u00e4nge, ryssarna hann f\u00f6r l\u00e5ngt och han fick sv\u00e5righeter. Kompaniet fann han f\u00f6rst n\u00e4r kriget p\u00e5gick p\u00e5 nytt i K\u00e4m\u00e4r\u00e4.<\/p>\n<p>Jag och min grupp kunde inte finna kompaniet den natten. Underh\u00e5llet tr\u00e4ffade vi dock p\u00e5 klockan 4 p\u00e5 natten. Ett t\u00e4lt fick vi tag p\u00e5 och satte upp det hastigt. Eld i kaminen och omkull i granriset. Vem kom d\u00e5? jo, f\u00e4ltarn Johannes J\u00e5fs. Han fordrade att vi skulle stiga upp f\u00f6r att resa t\u00e4lten f\u00f6r kompaniet. Ingen lyssnade p\u00e5 honom. Han sk\u00e4llde p\u00e5 mig d\u00e5 jag somnade. Det var f\u00f6r ljust f\u00f6r att elda i kaminen. Jag fr\u00f6s. J\u00e5fsen ruskade mig och svor.<\/p>\n<p>&#8211; T\u00e4nker du inte vakna fast jag satt en flaska br\u00e4nnvin i handen p\u00e5 dig!<\/p>\n<p>D\u00e5 han s\u00e5g att jag h\u00f6rde bad han om f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6r sin ilska tidigare p\u00e5 natten.<\/p>\n<p>&#8211; Du och jag kan beh\u00f6va ligga bredvid varandra i krigargraven i V\u00f6r\u00e5. Inte kan vi vara ov\u00e4nner.<\/p>\n<p>S\u00e5 var han borta. Varifr\u00e5n han f\u00e5tt flaskan kom jag aldrig att f\u00e5 reda p\u00e5.<\/p>\n<p>Frejvid Grind:<\/p>\n<p>Vi fick order den 16 februari att tyst dra oss ur st\u00e4llningarna sedan det blivit genombrott p\u00e5 andra avsnitt. Det var s\u00e5 lugnt d\u00e5 vi retirerade, s\u00e5 e&#8217;passa int ti naa. Hade ryssar vetat om det och lagt artilleri \u00f6ver oss, hade vi varit illa till med tr\u00e4ngen och allt. Men de hade sitt intresse \u00e5t annat h\u00e5ll.<\/p>\n<p>Gunnar Jussil:<\/p>\n<p>D\u00e5 vi l\u00e4mnade st\u00e4llningarna i Mannerheimlinjen fick jag i uppgift att spr\u00e4nga v\u00e5ra korsur sedan alla var tillr\u00e4ckligt l\u00e5ngt borta. Jag skulle v\u00e4nta en timme. Bef\u00e4let litade p\u00e5 att jag kunde l\u00f6pa, men nog var det kusligt att st\u00e5 d\u00e4r ensam och lyssna. Inte v\u00e4ntade jag en timme &#8211; jag t\u00e4nde p\u00e5 stubintr\u00e5darna och sprang.<\/p>\n<p>P\u00e5 kv\u00e4llen den 17 februari gick vi p\u00e5 nytt i f\u00f6rsvar i K\u00e4m\u00e4r\u00e4. H\u00e4r tr\u00e4ffade jag en bekant undersergeant fr\u00e5n min kontingent som blivit kvar med de yngre v\u00e4rnpliktiga i Sandhamn, sedan vi ryckte ut. Nu hade dessa yngre varit i h\u00e5rda strider h\u00e4r och farit illa. Stupade hade blivit kvar p\u00e5 f\u00e4ltet.<\/p>\n<p>H\u00e4r fick vi besv\u00e4r med fiendens stridsvagnar &#8211; mycket v\u00e4rre \u00e4n i Mannerheimlinjen. Det var r\u00f6rligt krig och fienden var p\u00e5 framryckning. Tillsammans med min plutonchef, f\u00e4nr. Jansson och en k\u00f6klotpojke f\u00f6rs\u00f6kte vi r\u00e4kna tanksen inom synh\u00e5ll. Vi kom till 30 och 40 vagnar. Vi visste ocks\u00e5 att ifall vi l\u00e5ter dem k\u00f6ra oss p\u00e5 flykt \u00e4r vi prisgivna. Medan vi stod d\u00e4r bakom maskingev\u00e4rsn\u00e4stet och \u00f6verlade kom en artilleriprojektil alldeles bredvid. D\u00e5 r\u00f6ken lagt sig och jag kommit p\u00e5 benen sprang f\u00e4nriken med b\u00e5da h\u00e4nderna f\u00f6r magen och ropade att han \u00e4r s\u00e5rad. K\u00f6klotpojken l\u00e5g p\u00e5 marken s\u00e5rad i huvudet. Jag fick loss hans slidkniv ur slidan och skar en remsa ur hans mantelf\u00e5ll till f\u00f6rband runt hans huvud, v\u00e4nde honom i maskingev\u00e4rspulkan som l\u00e5g bredvid och s\u00e5 iv\u00e4g. Sanit\u00e4rerna m\u00f6tte och tog hand om honom efter en liten bit. Jag v\u00e4nde om till n\u00e4stet igen. Men, vad var det som luktade br\u00e4nt? D\u00e5 s\u00e5g jag att mitt l\u00e4derb\u00e4lte saknades och det rykte ur manteln. Det rykte ocks\u00e5 under sen jag kn\u00e4ppt upp mantel och vapenrock. Ylletr\u00f6jan gl\u00f6dgade och d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6ll en 8 centimeter l\u00e5ng sk\u00e4rva. Milit\u00e4rb\u00e4ltet hade skyddat mig. Tack, k\u00e4ra b\u00e4lte!<\/p>\n<p>Senare p\u00e5 dagen kom stridsvagnarna. Ett drygt tiotal k\u00f6rde f\u00f6rbi v\u00e5r linje, men n\u00e4r vi inte \u00f6vergav st\u00e4llningarna, kunde fiendens infanteri inte komma fram. Deras anfall hejdades. Bullrigt och besv\u00e4rligt &#8211; om\u00e4nskligt &#8211; hade vi det. Kommandogruppens chef hade s\u00e5rats och det blev min uppgift att ta \u00f6ver. V\u00e5r bataljonskommend\u00f6r skadades och kom bort. N\u00e4r skymningen f\u00f6ll hade v\u00e5r kompanichef Byholm blivit bataljonskommend\u00f6r och s\u00e5 d\u00e4r i ett slag hamnade jag att fungera som hans adjutant.<\/p>\n<p>En upprensning beordrades omedelbart. F\u00e4nrik Francke, ny kompanichef efter Byholm, fick uppdraget att reda upp situationen med fientliga stridsvagnar och en del fotfolk in bland oss. Det var en besv\u00e4rlig natt. F\u00f6rlusterna blev r\u00e4tt stora. I det uppdrag jag hade g\u00e4llde det att vara uppe hela natten. N\u00e4r tre eller fyra av fiendens stridsvagnar stod i l\u00e5gor drog sig de \u00f6vriga bort fr\u00e5n omr\u00e5det.<\/p>\n<p>N\u00e4r det var som r\u00f6rigast d\u00e4r p\u00e5 natten m\u00f6tte jag en figur som verkade underlig varf\u00f6r jag beg\u00e4rde l\u00f6sen, tunnussana. Som svar r\u00e4ckte han mig gev\u00e4ret och en flaska som han drog upp ur fickan. Det visade sig vara en o\u00f6ppnad vodkaflaska. Jaha, t\u00e4nkte jag, du \u00e4r en &#8221;tavarits&#8221;. Jag satte h\u00e4nderna p\u00e5 hans axlar och tryckte ner honom i sittande st\u00e4llning, satte mig mitt emot och s\u00e5 t\u00f6mde vi flaskan tillsammans. Han verkade l\u00e4ttad n\u00e4r jag avl\u00e4mnade honom vid bataljonens kommandoplats.<\/p>\n<p>Den 19 februari m\u00e5ste bataljonen s\u00e4ttas in i ett motanfall p\u00e5 major Lind\u00e9ns avsnitt d\u00e4r det blivit kaos. Uppgiften klarades s\u00e5 bra att brigadkommend\u00f6ren Sihvonen sj\u00e4lv kom ut och tackade. Den 22 kunde Lind\u00e9ns trupper igen \u00f6verta sitt avsnitt, och v\u00e5r bataljon fick vila och f\u00f6r ett tag ligga i reserv.<\/p>\n<p>Vi h\u00f6ll st\u00e4llningarna i K\u00e4m\u00e4r\u00e4 s\u00e5 l\u00e4nge att jag d\u00e4r hann uppleva m\u00e5nga b\u00e5de b\u00e4ttre och s\u00e4mre h\u00e4ndelser som etsat sig i minnet. Jag var ju som bataljonskommend\u00f6rens hj\u00e4lpreda s\u00e5 gott som st\u00e4ndigt p\u00e5 spr\u00e5ng mellan enheterna. En kv\u00e4ll d\u00e5 jag var p\u00e5 uppdrag tyckte jag mig h\u00f6ra kor\u00e5m. Stj\u00e4rnkallt var det och jag stannade upp och lyssnade p\u00e5 nytt. D\u00e5 jag gick omkring litet hittade jag en korsuing\u00e5ng, och d\u00e4r inne fanns flera kor. Sammanhanget klarnade. H\u00e4r hade artillerister varit. De hade mat \u00e5t sina h\u00e4star. Str\u00f6vkorna hade tagits omhand och sk\u00f6tt om mj\u00f6lkf\u00f6rs\u00f6rjningen. Nu hade artilleristerna retirerat och gl\u00f6mt sina v\u00e4nner. Under sn\u00f6n fann jag balat h\u00f6, som jag bar in \u00e5t de hungrande korna, likas\u00e5 bar jag in sn\u00f6 med ett kvarl\u00e4mnat \u00e4mbare. Matbacken min h\u00e4ngde p\u00e5 b\u00e4ltet, jag fick fort loss den och faktiskt &#8211; jag fick mj\u00f6lk av en ko k\u00e4rlet fullt. Jag t\u00e4nkte mig dit igen, men tyv\u00e4rr kornas senare \u00f6den vet jag ingenting om.<\/p>\n<p>En h\u00e4ndelse av sm\u00e4rtsamt slag har satt sig fast i minnet. Jag var p\u00e5 skidor p\u00e5 \u00e5terv\u00e4g till bataljonsstaben. P\u00e5 v\u00e4gen m\u00f6tte jag Sigurd Wallin, mejerist fr\u00e5n Keskis. Han var p\u00e5 ett str\u00e5lande hum\u00f6r och ber\u00e4ttade att han just f\u00e5tt permission beviljad f\u00f6r att fara hem och g\u00f6ra bokslut f\u00f6r mejeriet. Han skulle resa f\u00f6ljande dag. Jag lyck\u00f6nskade honom och s\u00e4nde h\u00e4lsningar till V\u00f6r\u00e5. Just som vi skulle forts\u00e4tta \u00e5t var sitt h\u00e5ll avfyrade ett fiendebatteri en salva fr\u00e5n tunga pj\u00e4ser. Vi kastade oss \u00e5t var sin sida av v\u00e4gen. Salvan formligen rev s\u00f6nder hela naturen runtom oss. N\u00e4r jag kommit upp och skakat av mig var Wallin d\u00f6d. Det var ofattbart. Mina skidor var s\u00f6nderslagna s\u00e5 jag gick till fots till JSP. Sanit\u00e4rerna h\u00e4mtade honom med pulka, men hans kropp kom \u00e4nd\u00e5 av n\u00e5gon orsak inte till hemorten.<\/p>\n<p>Bataljonens och hela brigadens h\u00e5rdaste order var att h\u00e5lla Lyykyl\u00e4. Det var en plats d\u00e4r kompanierna var utspridda p\u00e5 skogsholmar ute p\u00e5 en stor odlingssl\u00e4tt. Holmarna gav god utsikt \u00f6ver fiendens r\u00f6relser. Men placeringarna var riskabla om vi skulle bli tvungna att retirera i dagsljus \u00f6ver sl\u00e4tten. Vi skulle i s\u00e5 fall bli nedgjorda av pansarvagnarna. Telefonf\u00f6rbindelse hade vi ingen. Rundan till kompanierna f\u00f6r ordonnansen och mig tog flera timmar per dag f\u00f6r att vi skulle kunna h\u00e5lla bataljonskommend\u00f6ren underkunnig om l\u00e4get p\u00e5 alla platser.<\/p>\n<p>Den 2 mars gav brigadkommend\u00f6ren order om l\u00f6sg\u00f6ring fr\u00e5n Lyykyl\u00e4. Andra bataljonen fick order att bli sist &#8211; som vanligt. Dock, retr\u00e4tten gick b\u00e4ttre \u00e4n vi v\u00e4ntat. Broar och allt spr\u00e4ngdes bakom oss.<\/p>\n<p>F\u00f6rflyttningen och f\u00e4rden till Viborg gick med lastbilar. Fienden kom nu in \u00f6ver Viborgska vikens isar. Vi skulle flyttas hit och dit f\u00f6r motanfall. Order och kontraorder kom om vartannat.<\/p>\n<p>Den 8 mars kom bataljonen i dimman p\u00e5 dagen till Ihantala. P\u00e5 kv\u00e4llen samma dag kom order att g\u00e5 till Juustila. 9 mars var vi i Vanhakyl\u00e4.<\/p>\n<p>N\u00e4sta plats var M\u00e4tt\u00e4 (eller var det M\u00e4\u00e4tt\u00e4).<\/p>\n<p><strong>Brigadens tyngsta natt<\/strong><\/p>\n<p>Natten mellan den 11 och 12 mars hade bataljonen i uppgift att anfalla och er\u00f6vra en av ryssarna besatt udde i Tervajoki. Vi fick ingen hj\u00e4lp av artilleri, men b\u00f6rjan gick i alla fall bra. Vi avancerade \u00f6ver massor av stupade ryssar i m\u00f6rkret. S\u00e5 p\u00e5 en g\u00e5ng hade vi fiender b\u00e5de framf\u00f6r och bakom oss. Hur var detta m\u00f6jligt? jo, de hade helt kallt legat och spelat d\u00f6da. Det var modigt och listigt s\u00e5 det f\u00f6rslog! Hur det sedan gick till d\u00e4r, vill jag inte n\u00e4rmare beskriva. Udden var i varje fall dyrk\u00f6pt v\u00e5r n\u00e4r det dagades.<\/p>\n<p>Gunnar Jussil:<\/p>\n<p>Det v\u00e4rsta anfallet var den 12 mars mitt p\u00e5 natten. Vi hade bajonetterna p\u00e5satta. Det konstiga var att det l\u00e5g fyra stupade ryssar vid varje maskingev\u00e4r d\u00e5 vi gick fram. Maskingev\u00e4ren kunde vi inte b\u00f6rja sl\u00e4pa p\u00e5 s\u00e5 de fick ligga d\u00e4r de l\u00e5g. D\u00e5 vi g\u00e5tt f\u00f6rbi en bit b\u00f6rjade de skjuta p\u00e5 oss bakifr\u00e5n. Ryssarna var inte d\u00f6da. De hade spelat. Byholm gav order att skjuta en g\u00e5ng till p\u00e5 alla som l\u00e5g. Det var om\u00e4nskligt och rysligt.<\/p>\n<p>P\u00e5 morgonen l\u00e5g 400 ryssar d\u00e4r p\u00e5 sn\u00f6n. V\u00e5r bataljon hade f\u00f6rlorat 38 man. Vi var nog f\u00f6rbittrade \u00f6ver ryssarnas osympatiska krigslist. Jag beordra des att ensam g\u00e5 med tre f\u00e5ngar bak\u00e5t. Jag skulle ha maskinpistol. Har t\u00e4nkt sedan p\u00e5 detd\u00e4r att jag skulle vara ensam och ha maskinpistol. I varje fall f\u00f6rde jag sn\u00e4llt f\u00e5ngarna till staben. (F\u00f6rf.anm.: Fria h\u00e4nder, inga vittnen.)<\/p>\n<p>Frejvid Grind:<\/p>\n<p>Jag blev s\u00e5rad under anfallet den 12 mars, krigets n\u00e4stsista dag. Jag hade en engelsk \u00e4gghandgranat i handen med urdragen s\u00e4kring och klar att kasta. Hade den fallit ur handen d\u00e5 jag tr\u00e4ffades hade jag spr\u00e4ngt mig sj\u00e4lv. Men jag hade sinnesn\u00e4rvaro nog att kasta den mot ryssarna d\u00e5 jag blev tr\u00e4ffad i benet av en kula.<\/p>\n<p>Just med det samma kom plutonchefen och sade att vi m\u00e5ste dra oss tillbaka kvickt innan vi blir kringr\u00e4nda. Jag hade surrat f\u00f6rband sj\u00e4lv om benet utanp\u00e5 byxorna. Det var nog d\u00e5ligt vad jag kunde g\u00e5. N\u00e4r jag stapplat iv\u00e4g en god bit och s\u00e5g upp stod d\u00e4r en liten gubbe som jag undrade om han var ryss. Han hade i alla fall en finsk kokard i skinnm\u00f6ssan. Det var en finne som st\u00e5tt p\u00e5 post d\u00e4r vi anfallit f\u00f6rbi honom. Han s\u00e5g ju hur det var fatt med mig, s\u00e5 han hj\u00e4lpte mig bak\u00e5t. Vapen och allt l\u00e4mnade jag i sn\u00f6n s\u00e5 jag kunde sl\u00e5 armen om axlarna p\u00e5 honom.<\/p>\n<p>P\u00e5 JSP var det som i ett slakthus. L\u00e4karen sade att det var en sk\u00e4rva i benet fast jag sj\u00e4lv best\u00e4mt p\u00e5stod att det var en kula. Granater hade inte kommit just d\u00e4r vi var. Sm\u00e5ningom kom jag till sjukhus i Nokia. Vid operationen plockade de bort bitar av en s\u00f6ndersplittrad kula. Jag opererades tre-fyra g\u00e5nger och hade benr\u00f6ta innan dr Sl\u00e4tis fann sista blybiten, stor som ett spikhuvud.<\/p>\n<p>Efter den sv\u00e5ra natten 11-12 mars \u00e5terstod \u00e4nnu f\u00f6rberedelse f\u00f6r anfall p\u00e5 en annan udde f\u00f6ljande natt. Vi stod anfallsgrupperade och v\u00e4ntade p\u00e5 startklockslag. Tre timmar stod vi d\u00e4r undrande varf\u00f6r ingen order kom. Ordern som omsider kom var kontraorder. Vi fick g\u00e5 tillbaka. Under den l\u00e5ngsamma tillbakamarschen i nattm\u00f6rkret kom ett rykte ig\u00e5ng fr\u00e5n man till man om att Paasikivi skulle befinna sig i Moskva f\u00f6r underhandlingar.<\/p>\n<p>Jag kom p\u00e5 morgonsidan av natten tillsammans med bataljonskommend\u00f6ren Byholm in i en liten korsu. D\u00e4r var ocks\u00e5 en finsk bataljonskommend\u00f6r tillsammans med n\u00e5gra man. Det var varmt och sk\u00f6nt att somna d\u00e4rinne. Vi vaknade vid att en ordonnans kom in med ett telefonogram till bataljonskommend\u00f6rerna: Vapenstillest\u00e5nd skulle intr\u00e4da klockan 11 finsk tid. &#8211; Klockan var d\u00e5 5 f\u00f6re 10.<\/p>\n<p>Det var en god bit till kompanierna och fiendens artilleri dundrade i ett str\u00e4ck. Byholm f\u00f6rbj\u00f6d mig att fara med meddelandet f\u00f6re klockan 11. Vi drack te under tiden. N\u00e4r timmen g\u00e5tt tystnade allt tv\u00e4rt, och jag skyndade iv\u00e4g.<\/p>\n<p>Jag kom f\u00f6rst till f\u00e4nr. Vestbergs kompani. D\u00e4r ropade jag: &#8221;Kan ni sova, n\u00e4r vi har f\u00e5tt fred! &#8221;. Vestberg satt uppe och skrev brev. Han blev s\u00e5 arg att jag fick akta mig. Han trodde inte p\u00e5 mig. Efter n\u00e5gra \u00f6gonblick stod det dock klart att meddelandet var sanning. Alla gick ut och lyssnade till tystnaden. Livet \u00e4r k\u00e4rt och vi gladdes envar inom oss att vi levde. Under tre m\u00e5nader f\u00f6rtr\u00e4ngda tankar p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrar, syskon och kanske f\u00e4stm\u00f6 kunde \u00e5ter fritt f\u00e5 bubbla upp i v\u00e5ra hj\u00e4rnor och fl\u00f6da fram.<\/p>\n<p>Kompanierna och plutonerna var vana att handla snabbt och sj\u00e4lvst\u00e4ndigt. Redan efter kanske en halvtimme hade enheterna hamstrat en g\u00e5rd att \u00f6ppet bo i, och r\u00f6ken bolmade ur bastuskorstenarna mot en klarbl\u00e5 himmel. Vi med bataljonskommend\u00f6ren tog in i en r\u00e4tt ny bondg\u00e5rd. I ett f\u00e4hus fanns n\u00e5gra levande h\u00f6nor. Dessa nackades och fick steka i en stor j\u00e4rngryta medan vi badade. Lagom till m\u00e5ltiden kom en mycket tyst och nedst\u00e4md finsk soldat och s\u00e4llade sig till oss. Vi bj\u00f6d honom till bords och han blev kvar med oss till natten. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt b\u00f6rjade vi ana att g\u00e5rden var hans, men han yppade ingenting. F\u00f6ljande dag blev det klart att vi skulle l\u00e4mna betydande omr\u00e5den till Sovjet ut\u00f6ver vad vi f\u00f6rlorat i strid. G\u00e5rden d\u00e4r vi bodde skulle bli p\u00e5 ryska sidan.<\/p>\n<p>Efter tv\u00e5 dagar, om jag minns r\u00e4tt, var timmen slagen att l\u00e4mna omr\u00e5det. N\u00e4r vi de sista m\u00e4nnen skidade iv\u00e4g var den finska soldaten f\u00f6rsvunnen. Vi v\u00e4nde oss om efter att ha skidat en bit, och d\u00e5 stod g\u00e5rden i brand.<\/p>\n<p><em><strong>Ur boken:<\/strong><\/em><br \/>\n<em>V\u00f6r\u00e5bor i F\u00e4lt<\/em><\/p>\n<\/div><\/section>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":5546,"menu_order":5,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-5571","page","type-page","status-publish","hentry"],"yoast_head":"<!-- This site is optimized with the Yoast SEO plugin v27.4 - https:\/\/yoast.com\/product\/yoast-seo-wordpress\/ -->\n<title>V\u00f6r\u00e5bor i F\u00f6rsta Brigaden - Veteraanien Perint\u00f6<\/title>\n<meta name=\"robots\" content=\"index, follow, max-snippet:-1, max-image-preview:large, max-video-preview:-1\" \/>\n<link rel=\"canonical\" href=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\/vorabor-i-forsta-brigaden\/\" \/>\n<meta property=\"og:locale\" content=\"fi_FI\" \/>\n<meta property=\"og:type\" content=\"article\" \/>\n<meta property=\"og:title\" content=\"V\u00f6r\u00e5bor i F\u00f6rsta Brigaden - Veteraanien Perint\u00f6\" \/>\n<meta property=\"og:url\" content=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\/vorabor-i-forsta-brigaden\/\" \/>\n<meta property=\"og:site_name\" content=\"Veteraanien Perint\u00f6\" \/>\n<meta property=\"article:modified_time\" content=\"2020-12-13T17:55:02+00:00\" \/>\n<meta name=\"twitter:card\" content=\"summary_large_image\" \/>\n<meta name=\"twitter:label1\" content=\"Arvioitu lukuaika\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data1\" content=\"24 minuuttia\" \/>\n<script type=\"application\/ld+json\" class=\"yoast-schema-graph\">{\"@context\":\"https:\\\/\\\/schema.org\",\"@graph\":[{\"@type\":\"WebPage\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/vinterkriget\\\/vinterkrigets-berattelser\\\/kriget\\\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\\\/vorabor-i-forsta-brigaden\\\/\",\"url\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/vinterkriget\\\/vinterkrigets-berattelser\\\/kriget\\\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\\\/vorabor-i-forsta-brigaden\\\/\",\"name\":\"V\u00f6r\u00e5bor i F\u00f6rsta Brigaden - Veteraanien Perint\u00f6\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/#website\"},\"datePublished\":\"2020-11-17T15:27:25+00:00\",\"dateModified\":\"2020-12-13T17:55:02+00:00\",\"breadcrumb\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/vinterkriget\\\/vinterkrigets-berattelser\\\/kriget\\\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\\\/vorabor-i-forsta-brigaden\\\/#breadcrumb\"},\"inLanguage\":\"fi\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"ReadAction\",\"target\":[\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/vinterkriget\\\/vinterkrigets-berattelser\\\/kriget\\\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\\\/vorabor-i-forsta-brigaden\\\/\"]}]},{\"@type\":\"BreadcrumbList\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/vinterkriget\\\/vinterkrigets-berattelser\\\/kriget\\\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\\\/vorabor-i-forsta-brigaden\\\/#breadcrumb\",\"itemListElement\":[{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":1,\"name\":\"Etusivu\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/etusivu-2\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":2,\"name\":\"Vinterkriget\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/vinterkriget\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":3,\"name\":\"Vinterkrigets ber\u00e4ttelser\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/vinterkriget\\\/vinterkrigets-berattelser\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":4,\"name\":\"Kriget\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/vinterkriget\\\/vinterkrigets-berattelser\\\/kriget\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":5,\"name\":\"Avv\u00e4rjningssegrarna p\u00e5 Karelska n\u00e4set\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/vinterkriget\\\/vinterkrigets-berattelser\\\/kriget\\\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":6,\"name\":\"V\u00f6r\u00e5bor i F\u00f6rsta Brigaden\"}]},{\"@type\":\"WebSite\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/#website\",\"url\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/\",\"name\":\"Veteraanien Perint\u00f6\",\"description\":\"Kadettikunta\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"SearchAction\",\"target\":{\"@type\":\"EntryPoint\",\"urlTemplate\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/?s={search_term_string}\"},\"query-input\":{\"@type\":\"PropertyValueSpecification\",\"valueRequired\":true,\"valueName\":\"search_term_string\"}}],\"inLanguage\":\"fi\"}]}<\/script>\n<!-- \/ Yoast SEO plugin. -->","yoast_head_json":{"title":"V\u00f6r\u00e5bor i F\u00f6rsta Brigaden - Veteraanien Perint\u00f6","robots":{"index":"index","follow":"follow","max-snippet":"max-snippet:-1","max-image-preview":"max-image-preview:large","max-video-preview":"max-video-preview:-1"},"canonical":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\/vorabor-i-forsta-brigaden\/","og_locale":"fi_FI","og_type":"article","og_title":"V\u00f6r\u00e5bor i F\u00f6rsta Brigaden - Veteraanien Perint\u00f6","og_url":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\/vorabor-i-forsta-brigaden\/","og_site_name":"Veteraanien Perint\u00f6","article_modified_time":"2020-12-13T17:55:02+00:00","twitter_card":"summary_large_image","twitter_misc":{"Arvioitu lukuaika":"24 minuuttia"},"schema":{"@context":"https:\/\/schema.org","@graph":[{"@type":"WebPage","@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\/vorabor-i-forsta-brigaden\/","url":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\/vorabor-i-forsta-brigaden\/","name":"V\u00f6r\u00e5bor i F\u00f6rsta Brigaden - Veteraanien Perint\u00f6","isPartOf":{"@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/#website"},"datePublished":"2020-11-17T15:27:25+00:00","dateModified":"2020-12-13T17:55:02+00:00","breadcrumb":{"@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\/vorabor-i-forsta-brigaden\/#breadcrumb"},"inLanguage":"fi","potentialAction":[{"@type":"ReadAction","target":["https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\/vorabor-i-forsta-brigaden\/"]}]},{"@type":"BreadcrumbList","@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\/vorabor-i-forsta-brigaden\/#breadcrumb","itemListElement":[{"@type":"ListItem","position":1,"name":"Etusivu","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/etusivu-2\/"},{"@type":"ListItem","position":2,"name":"Vinterkriget","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/"},{"@type":"ListItem","position":3,"name":"Vinterkrigets ber\u00e4ttelser","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/"},{"@type":"ListItem","position":4,"name":"Kriget","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/"},{"@type":"ListItem","position":5,"name":"Avv\u00e4rjningssegrarna p\u00e5 Karelska n\u00e4set","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/vinterkriget\/vinterkrigets-berattelser\/kriget\/avvarjningssegrarna-pa-karelska-naset\/"},{"@type":"ListItem","position":6,"name":"V\u00f6r\u00e5bor i F\u00f6rsta Brigaden"}]},{"@type":"WebSite","@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/#website","url":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/","name":"Veteraanien Perint\u00f6","description":"Kadettikunta","potentialAction":[{"@type":"SearchAction","target":{"@type":"EntryPoint","urlTemplate":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/?s={search_term_string}"},"query-input":{"@type":"PropertyValueSpecification","valueRequired":true,"valueName":"search_term_string"}}],"inLanguage":"fi"}]}},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/5571","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5571"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/5571\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":7292,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/5571\/revisions\/7292"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/5546"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5571"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}