{"id":6664,"date":"2020-11-19T14:30:15","date_gmt":"2020-11-19T14:30:15","guid":{"rendered":"https:\/\/veteraani.ylirotu.fi\/?page_id=6664"},"modified":"2020-12-18T13:28:01","modified_gmt":"2020-12-18T13:28:01","slug":"en-etappmans-upplevelser","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/","title":{"rendered":"En etappmans upplevelser"},"content":{"rendered":"\n<style type=\"text\/css\" data-created_by=\"avia_inline_auto\" id=\"style-css-av-kiuaxc3g-125a3838474735d8f3a9bf2ab62599f7\">\n#top .av-special-heading.av-kiuaxc3g-125a3838474735d8f3a9bf2ab62599f7{\npadding-bottom:10px;\n}\nbody .av-special-heading.av-kiuaxc3g-125a3838474735d8f3a9bf2ab62599f7 .av-special-heading-tag .heading-char{\nfont-size:25px;\n}\n.av-special-heading.av-kiuaxc3g-125a3838474735d8f3a9bf2ab62599f7 .av-subheading{\nfont-size:15px;\n}\n<\/style>\n<div  class='av-special-heading av-kiuaxc3g-125a3838474735d8f3a9bf2ab62599f7 av-special-heading-h3  avia-builder-el-0  el_before_av_textblock  avia-builder-el-first '><h3 class='av-special-heading-tag'  itemprop=\"headline\"  >En etappmans upplevelser<\/h3><div class=\"special-heading-border\"><div class=\"special-heading-inner-border\"><\/div><\/div><\/div>\n<section  class='av_textblock_section av-kek0ol8w-0f04af88ec907b2c66cea4bf3dbe1d4c '   itemscope=\"itemscope\" itemtype=\"https:\/\/schema.org\/CreativeWork\" ><div class='avia_textblock'  itemprop=\"text\" ><p><strong>Igor Sandman:<\/strong><\/p>\n<div id=\"attachment_8518\" style=\"width: 360px\" class=\"wp-caption alignright\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" aria-describedby=\"caption-attachment-8518\" class=\"size-full wp-image-8518\" src=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/etappman-2u.jpg\" alt=\"\" width=\"350\" height=\"230\" srcset=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/etappman-2u.jpg 350w, https:\/\/veteraanienperinto.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/etappman-2u-300x197.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 350px) 100vw, 350px\" \/><p id=\"caption-attachment-8518\" class=\"wp-caption-text\">Landsflyktiga patrioter i Ume\u00e5 1916. \u00d6vre radenfr\u00e5n v\u00e4nster: En fl\u00e4ggblom, Igor Sandman fr\u00e5n \u00d6ja, Johan Nyg\u00e5rd fr\u00e5n Replot, Joel Wester\u00f6fr\u00e5n Maxmo, samt en rikssvensk. Nedre raden fr\u00e5n v\u00e4nster Karl Erik Bj\u00f6rkas fr\u00e5n Replot, Anders Andersson (Lax\u00f6-And\u00e9rs) fr\u00e5n Munsala, Johan Back fr\u00e5n Korsbolm samt Ida Wester\u00f6, hustru tilljoel.<\/p><\/div>\n<p>Den 23 november fick Igor Sandman ett meddelande fr\u00e5n l\u00e4nsmannen i Kronoby. Gendarmer skulle inom de n\u00e4rmaste dagarna s\u00e4ndas till \u00d6ja.. Nu \u00e5terstod bara en utv\u00e4g &#8211; att ta sig \u00f6ver till Sverige. I en odaterad handskriven redog\u00f6relse ber\u00e4ttar han s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n<p>Jag v\u00e4ntade p\u00e5 tre m\u00e4n som skulle med, men d\u00e5 de icke h\u00f6rdes av, sade jag till min n\u00e4rmaste man i \u00d6ja, att nu g\u00f6r vi oss klara f\u00f6r f\u00e4rden till Sverige.<\/p>\n<p>Den 21 november str\u00e4ckte vi segel p\u00e5 en sk\u00f6tb\u00e5t, en pr\u00e4ktig b\u00e5t, och under den m\u00f6rka kv\u00e4llen bar det av med vind fr\u00e5n SO genom v\u00e5r sk\u00e4rg\u00e5rd med kurs p\u00e5 NV Bjur\u00f6klubb.<\/p>\n<p>Vinden var r\u00e4tt stark d\u00e4r ute vid Olofs\u00f6rarna, en god bit fr\u00e5n Tankar fyr, varf\u00f6r vi besl\u00f6t bida och kojade i en fiskarstuga. Kl. 3 p\u00e5 morgonen sp\u00e4nde vi v\u00e5r duk och satte upp de mindre seglen. Vid de yttersta str\u00f6mmingsgrunden kom vi i en brottsj\u00f6, fick ganska mycket vatten in \u00f6ver aktern men klarade oss ut till klart vatten. Det ljusnade och vi s\u00e5g r\u00f6k akter om oss och trodde d\u00e5, att det m\u00e5tte vara ryssb\u00e5ten Vanjakka, och jag sade \u00e5t min kamrat att han skulle h\u00e5lla noga \u00f6ga p\u00e5 kursen den hade. Snart voro vi klara p\u00e5 att det var en \u00e5ngb\u00e5t fr\u00e5n Yxpila, som hade kurs p\u00e5 \u00f6stra Kvarken. Det b\u00f6rjade skymma och vi s\u00e5g inget land.<\/p>\n<p>Det b\u00f6rjade bli m\u00f6rkt och fortfarande s\u00e5g vi ingen Bjur\u00f6klubb. Vi tog ner storseglet och kamraten st\u00e4llde sig vid fockmasten f\u00f6r att lyssna efter br\u00e4nningar, d\u00e5 vi ins\u00e5g att vi borde vara vid den svenska kusten. Snart var vi i l\u00e4 och kom till Sk\u00e4ran, en by l\u00e5ngt s\u00f6der om Klubben. D\u00e4r gjorde vi fast, och satte kaffet p\u00e5 och t\u00e4ltade \u00f6ver natten, som blev l\u00e5ng. \u00c4ntligen ljusnade det och vi kom till en g\u00e5rd, d\u00e4r vi blev v\u00e4nligt mottagna. Andra dagen kom sonen med h\u00e4st o sl\u00e4de till b\u00e5ten, som vi sv\u00e4ngde upp och ner och tog alla v\u00e5ra saker upp till g\u00e5rden. Satte mig i f\u00f6rbindelse med l\u00e4nsman och v\u00e5r etappchef i Ume\u00e5. Med skjutsh\u00e4st bar det av sedan till Ume\u00e5. P\u00e5 g\u00e4stgiveriet tog vi av och d\u00e4r s\u00e5g vi v\u00e5r chef Kullberg, som han kallades (Kekoni), och m\u00e5nga sk\u00e4rigubbar fr\u00e5n Vasa sk\u00e4rg\u00e5rd.&#8221;<\/p>\n<p>S\u00e5 enkelt och anspr\u00e5ksl\u00f6st ber\u00e4ttar Sandman om den dramatiska och livsfarliga seglats, som han och Gustafsson gjorde \u00f6ver ett vintrigt hav i m\u00e5nadsskiftet november-december 1916.<\/p>\n<p>Gustafsson begav sig till Tyskland och Lockstedter Lager, d\u00e4r han tr\u00e4dde i tj\u00e4nst den 2 februari 1917. Han \u00e5terkom till hemlandet med j\u00e4garnas huvudtrupp den 25 februari 1918, k\u00e4mpade som underofficer i Frihetskriget och befordrades till f\u00e4ltv\u00e4bel.<\/p>\n<div id=\"attachment_8519\" style=\"width: 189px\" class=\"wp-caption alignleft\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" aria-describedby=\"caption-attachment-8519\" class=\"size-full wp-image-8519\" src=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/etappman-3u.jpg\" alt=\"\" width=\"179\" height=\"249\" \/><p id=\"caption-attachment-8519\" class=\"wp-caption-text\">Einar Sundfors, som \u00f6vertog etappverksambeten i \u00d6ja efter Sandmans och Gustavssons flykt.<\/p><\/div>\n<p>P\u00e5 grund av sin invaliditet kunde Sandman inte t\u00e4nka sig en s\u00e5dan bana. Men han kunde tj\u00e4na den goda saken p\u00e5 annat s\u00e4tt.<\/p>\n<p>Av aktivistledningen kommenderades han till Stockholm och inkvarterades hos &#8221;Baron Walter von Reutenfelt&#8221;. Det var en bror till general Paul von Gerich, som h\u00f6sten 1917 skulle bli chef f\u00f6r Vasa skyddsk\u00e5rsl\u00e4n. Dagen efter ankomsten begav sig Sandman enligt order till &#8221;Lassens firma&#8221;, ett centrum f\u00f6r den tyska underr\u00e4ttelseverksamheten. Den leddes av tv\u00e5 br\u00f6der von der Lassen, &#8221; Stor- Lassen&#8221; och &#8221;Lill-Lassen&#8221;. Den senare var kommodor, den f\u00f6rre kapten, och det var till honom, &#8221;en str\u00e4ng herre&#8221;, som Sandman h\u00e4nvisades. Han fick veta att tyskarna \u00f6nskade honom i sin tj\u00e4nst och att de skulle ge honom erforderlig utbildning. Enligt vad Sandman sj\u00e4lv ber\u00e4ttar, dels i en tidningsintervju, dels i efterl\u00e4mnade anteckningar, skedde kontakterna p\u00e5 tyska, likas\u00e5 den utbildning, som omedelbart vidtog.<\/p>\n<p>Den tyska underr\u00e4ttelsetj\u00e4nsten hade listat ut att ryssarna hade f\u00f6r avsikt att v\u00e5ren 1917 grunda en flottstation i Vasa. Utbildningen gick ut p\u00e5 att l\u00e4ra sig h\u00e5lla reda p\u00e5 den verksamhet som skulle f\u00f6rekomma p\u00e5 stationen. De ryska fartygssilhuetterna studerades noggrant. S\u00e4rskild uppm\u00e4rksamhet \u00e4gnades s\u00e5dana fartygstyper, som kunde t\u00e4nkas bli stationerade d\u00e4r. Sandman fick l\u00e4ra sig hur ett fartyg kunde kamoufleras eller maskeras. Extra skorstenar kunde uppmonteras och \u00f6verbyggnaden \u00e4ndras. Det enda som inte kunde \u00e4ndras var kanonernas placering. Utg\u00e5ende fr\u00e5n den skulle det alltid g\u00e5, att best\u00e4mma vilket fartyg eller vilken fartygstyp det var fr\u00e5ga om.<\/p>\n<p>Utbildningen omgavs med st\u00f6rsta sekretess. Den f\u00f6rsta morgonen skulle Sandman finnas i ett best\u00e4mt gath\u00f6rn kl. 9.00. En person, som ledde en tax, skulle komma g\u00e5ende. Honom skulle han sedan f\u00f6lja. Varje morgon upprepades proceduren, men p\u00e5 olika m\u00f6tesplatser. Lassens kansli fanns i fj\u00e4rde v\u00e5ningen i ett hus, och det var d\u00e4r undervisningen skedde. Kursen p\u00e5gick ett par veckor. Efter det utn\u00e4mndes Sandman till chef f\u00f6r den tyska underr\u00e4ttelseverksamheten i Kvarken och stationerades p\u00e5 Holm\u00f6gadd. I v\u00e4ntan p\u00e5 v\u00e5ren och ryssarnas stationsbyggande i Vasa f\u00f6rel\u00e5g andra uppgifter. Tyskarna ville veta, om lastb\u00e5tar gick genom \u00f6stra Kvarken. De ville ocks\u00e5 f\u00e5 uppgifter om hur man l\u00e4ttast kunde komma fr\u00e5n Mon\u00e4s hamn i Munsala upp till j\u00e4rnv\u00e4gen, vilka broar som m\u00e5ste passeras och hurudan skog som v\u00e4xte l\u00e4ngs v\u00e4gen. Ryssarnas fruktan f\u00f6r en tysk landstigning i \u00d6sterbotten var s\u00e5ledes inte helt obefogad.<\/p>\n<p>F\u00f6r att kunna leverera alla dessa uppgifter m\u00e5ste Sandman komma i f\u00f6rbindelse med p\u00e5litliga m\u00e4n hemma i Finland. Det kunde ske i form av s\u00e4lskyttef\u00e4rder vintertid, och d\u00e5 havet svallade fritt, skulle str\u00f6mmingsfiske vara en l\u00e4mplig t\u00e4ckmantel. I samband med aktiviteter av s\u00e5dana slag kunde ocks\u00e5 fartygstrafiken i Kvarken effektivast \u00f6vervakas. Tyskarna godk\u00e4nde hans planer .<\/p>\n<p>Vintern 1915-16 hade varit mycket str\u00e4ng, och hundratals tysklandsfarare hade kommit \u00f6ver isen till Sverige. F\u00f6ljande vinter verkade att bli betydligt mildare, s\u00e5 det fanns gott om tid att planera. Sandman tog kontakt med n\u00e5gra av de landsflyktiga etappm\u00e4n, som bodde p\u00e5 g\u00e4stgiveriet i Ume\u00e5 och f\u00f6r vilka tillvaron i v\u00e4ntan och overksamhet var f\u00f6ga angen\u00e4m. Med gl\u00e4dje antog de Sandmans erbjudanden, och s\u00e5 p\u00e5b\u00f6rjades f\u00f6rberedelserna.<\/p>\n<p>Den \u00e4ldsta i skaran var Karl Erik Bj\u00f6rkas fr\u00e5n Replot. Han visste det mesta om s\u00e4lskytte, s\u00e5 det blev han som skulle leda skaran, d\u00e5 isarna lagt sig och blivit tillr\u00e4ckligt starka. Men f\u00f6re det var det mycket som skulle g\u00f6ras. F\u00f6rst m\u00e5ste man f\u00e5 de svenska myndigheternas tillst\u00e5nd att bedriva s\u00e4ljakt och str\u00f6mningsfiske p\u00e5 svenskt territorialvatten. Det gick \u00f6ver f\u00f6rv\u00e4ntan l\u00e4tt att utverka det. Sedan anskaffades proviant f\u00f6r tolv veckor. Det var r\u00e4tt mycket som kr\u00e4vdes, ty f\u00f6rutom Sandman och Bj\u00f6rkas h\u00f6rde till skaran Johan Back fr\u00e5n Jungsund i Korsholm samt Johan Nyg\u00e5rd, Henrik Sid och Frans Edvard \u00d6ist fr\u00e5n Replot. I Ume\u00e5 ink\u00f6ptes dessutom gev\u00e4r och ammunition, kikare, kompasser och solglas\u00f6gon. Det var i januari 1917.<\/p>\n<p>Sedan begav sig m\u00e4nnen till Holm\u00f6n, d\u00e4r utrustningen ytterligare kompletterades. En f\u00e4lb\u00e5t ink\u00f6ptes. Det var en \u00e4kta replotb\u00e5t, som s\u00e5lts till Holm\u00f6n. Bj\u00f6rkas k\u00e4nde v\u00e4l till den. Ytterligare ink\u00f6ptes tv\u00e5 f\u00e4ljullar samt k\u00e4lkar, r\u00e4nnst\u00e4nger, isbillar, mats\u00e4ckar, f\u00e4lbyttor och annat som h\u00f6rde till f\u00e4lm\u00e4ns utrustning. Via Holm\u00f6gadd tog man sig ut till Gaddsnytan, ett grund s\u00f6der om Holm\u00f6gadd. Sandmans avsikt var att d\u00e4rifr\u00e5n segla in i Bottenviken och vidare till Olavs\u00f6arna, d\u00e4r man skulle tr\u00e4ffa bekanta. Genom deras f\u00f6rmedling kunde man sedan f\u00e5 meddelanden till fastlandet, samtidigt som rapporter kunde f\u00e5s d\u00e4rifr\u00e5n. Det var framf\u00f6r allt Einar Sundfors fr\u00e5n \u00d6ja som Sandman \u00f6nskade tr\u00e4ffa. I den m\u00e5n etappverksamhet kunde ske efter Sandmans avresa till Sverige var det Sundf\u00f6rs som hade hand om den. &#8221;Nog h\u00f6rs skarpklackar mot stenh\u00e4llarna \u00e4nnu&#8221;, sade man i \u00d6ja.<\/p>\n<p>N\u00e4r m\u00e4nnen kom fram till Gaddsnytan, kunde de till sin harm konstatera, att Kvarken just hade frusit till. Det stod klart f\u00f6r dem, att v\u00e4ntan p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndringar i isl\u00e4get kunde bli l\u00e5ngvarig. De vandrade varje dag till Holm\u00f6gadd f\u00f6r att tr\u00e4ffa fyrm\u00e4staren och av honom f\u00e5 veta hur isl\u00e4get utvecklades.<\/p>\n<p>S\u00e5 kom marsrevolutionen i Ryssland, och det ber\u00e4ttades, att den spritt sig till de ryska soldaterna i Finland.<\/p>\n<p>Det f\u00f6rs\u00e4krades att de soldater som bar r\u00f6d rosett var ofarliga. Dessutom sades det att alla politiska f\u00e5ngar frigetts. Det g\u00e4llde s\u00e5v\u00e4l f\u00e5ngelserna som f\u00f6rvisningsorterna i Sibirien. De landsflyktiga i Sverige utgick ifr\u00e5n att amnestin g\u00e4llde ocks\u00e5 dem.<\/p>\n<div id=\"attachment_8520\" style=\"width: 310px\" class=\"wp-caption alignright\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" aria-describedby=\"caption-attachment-8520\" class=\"size-full wp-image-8520\" src=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/etappman-4u.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"192\" \/><p id=\"caption-attachment-8520\" class=\"wp-caption-text\">Hewik Sidoch och Frans Edvard \u00d6ist<\/p><\/div>\n<p>Sandman och hans kamrater dryftade ivrigt det nyuppkomna l\u00e4get. Till sist besl\u00f6t de att ta sig \u00f6ver till hemlandet. De lastade in sitt pick och pack i f\u00e4lb\u00e5ten och drog den till Snipkallan, ett grund knappa tio nautiska mil v\u00e4ster om Vals\u00f6rarna. F\u00f6ljande dag tog de sig till Medelkallan, ett grund n\u00e5got \u00f6ver tre nautiska mil sydost om Snipkallan. D\u00e4r drog de upp b\u00e5ten och \u00f6vernattade.<\/p>\n<p>N\u00e4sta morgon besl\u00f6t de sig f\u00f6r att g\u00f6ra ett bes\u00f6k p\u00e5 Vals\u00f6rarnas fyr f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e4rmare upplysning om l\u00e4get. Sandman bar p\u00e5 en hel del viktiga och farliga papper. Det var tyskarnas skriftliga instruktioner och en samling bilder med ryska fartygssilhuetter. Dem g\u00f6mde han i f\u00e4lb\u00e5tens f\u00f6r, och s\u00e5 gav sig m\u00e4nnen iv\u00e4g p\u00e5 r\u00e4nnst\u00e4ngerna. D\u00e5 de n\u00e4rmade sig fyren, m\u00e4rkte de att ett tiotal m\u00e4n kom emot dem och pl\u00f6tsligt spred sig i skyttelinje. Det stod klart att det var fr\u00e5ga om ryska soldater. Goda r\u00e5d var dyra. F\u00f6r att skr\u00e4mma dem avlossade s\u00e4llskapet n\u00e5gra skott, men ryssarna kom allt n\u00e4rmare. Med kikare kunde man se, att de var f\u00f6rsedda med r\u00f6da rosetter.<\/p>\n<p>De graverande papperen i f\u00e4lb\u00e5ten bekymrade Sandman. Han besl\u00f6t att ta sig tillbaka dit. Med hj\u00e4lp av r\u00e4nnst\u00e5ngen satte han upp fart, men m\u00e4rkte r\u00e4tt snart, att han var utsatt f\u00f6r ryssarnas kulor. Han f\u00f6rs\u00f6kte \u00e5ka i sicksack men m\u00e5ste till slut kasta sig ned bakom ett isblock. D\u00e4r kunde han konstatera, att han f\u00f6rf\u00f6ljdes av fyra ryssar. Han tog fram gev\u00e4ret ur fodralet f\u00f6r att besvara elden, men kom \u00e5ter att t\u00e4nka p\u00e5 papperen i b\u00e5ten. Han besl\u00f6t att forts\u00e4tta dit men blev p\u00e5 nytt utsatt f\u00f6r soldaternas kulor. Igen m\u00e5ste han s\u00f6ka skydd bakom ett isblock.<\/p>\n<p>Det skulle nu ha varit en l\u00e4tt sak f\u00f6r honom att skjuta de fyra ryssarna. Det blev likv\u00e4l ingenting av det. Han s\u00e5g n\u00e4mligen hur kamraterna togs av de andra ryssarna och besl\u00f6t att sj\u00e4lv ge sig, f\u00f6r att kamraterna inte skulle r\u00e5ka riktigt illa ut. Han sprang upp och str\u00e4ckte h\u00e4nderna i v\u00e4dret som tecken p\u00e5 underkastelse. Soldaterna tog hans vapen och 3.600 kronor, som han hade i pengar. Under str\u00e4ng bevakning f\u00f6rdes han sedan till de \u00f6vriga, d\u00e4r han kunde konstatera, att en av kamraterna, \u00d6ist, hade m\u00f6rdats.<\/p>\n<p>Denna dramatik utspelades den 25 mars 1917 och finns relaterad i boken &#8221;\u00d6jabor i kamp f\u00f6r ett fritt fosterland&#8221; samt i tidningen &#8221;Veteranen av \u00e5r 1918&#8221; n:r 2, som utkom i maj 1963. Johan Back intervjuades i oktober 1937 av Konrad Westlin. Hans redog\u00f6relse \u00e4r nedskriven och finns i Vasa Reservofficersklubbs arkiv. Det som enligt Back h\u00e4nde sedan Sandman begett sig mot f\u00e4lb\u00e5ten var att man f\u00f6rs\u00f6kte kornma undan ryssarna. F\u00f6ret var dock tungt med bl\u00f6tsn\u00f6, vilket gjorde att kraftema tog slut.<\/p>\n<p>Det \u00e5terstod bara att ge sig. Man hissade vit flagg och inv\u00e4ntade ryssarna. D\u00e5 de kom fram, rusade en av dem med f\u00e4lld bajonett mot \u00d6ist, som parerade med att gripa tag i gev\u00e4ret och en stund brottas med ryssen. Sedan sl\u00e4ppte han taget, v\u00e4nde sig om och b\u00f6rjade springa bort. Soldaten sk\u00f6t ett skott, och det d\u00f6dade honom. En annan soldat rusade med f\u00e4lld bajonett mot Back men halkade omkull och tappade gev\u00e4ret innan han var framme. Han steg upp, kom fram till Back, rev av honom hans kikare och slog honom i tinningen med den. Bj\u00f6rkas hade kastat bort allas revolvrar och trampat ned dem i sn\u00f6n, men ryssarna hittade dem och siktade p\u00e5 f\u00e5ngarna under hotelser, utan att dock skjuta.<\/p>\n<p>P\u00e5 morgnen den 26 mars var Bj\u00f6rkas dotter Hilda som vanligt i f\u00e5huset och sk\u00f6tte sysslorna d\u00e4r.<\/p>\n<p>Hennes sjukliga mor var s\u00e4ngliggande inne i huset. En man kom till f\u00e4huset och ber\u00e4ttade f\u00f6r Hilda vad som hade h\u00e4nt. \u00d6ist var m\u00f6rdad, Back slagen, de \u00f6vriga f\u00e5ngna. Flickan rusade till skolan. D\u00e4r var fullt med folk. Ryska soldater fanns \u00f6verallt och hindrade folk att komma in p\u00e5 g\u00e5rden. En rysk f\u00e4nrik hade upplyst de n\u00e4rvarande om att f\u00e5ngarna skulle skjutas, och man hade kallat p\u00e5 prosten Karl Smeds, som man hoppades skulle kunna tala ryssarna till r\u00e4tta. Han lyckades ocks\u00e5 genomdriva att de f\u00e5ngna inte sk\u00f6ts i Replot, det skulle f\u00e5 anst\u00e5, tills man kommit till Vasa och hunnit f\u00f6rh\u00f6ra dem. En kvinnlig sl\u00e4kting till \u00d6ist blev vansinnig, d\u00e5 hon s\u00e5g hans d\u00f6da och misshandlade kropp, som hans kamrater burit med sig.<\/p>\n<p>Deth\u00e4r ber\u00e4ttas i boken &#8221;Replot II&#8221;. D\u00e4r ber\u00e4ttas vidare, att d\u00e5 de f\u00e5ngna f\u00f6rdes till sl\u00e4dar f\u00f6r fortsatt f\u00e4rd till Vasa, sprang Hilda Bj\u00f6rkas fram f\u00f6r att ta farv\u00e4l av sin far. Hon blev tv\u00e5 g\u00e5nger omkullslagen av vakternas gev\u00e4rskolvar. &#8221;Hon gr\u00e4t och detsamma gjorde fadern, som vanm\u00e4ktigt vinkande med handen f\u00f6rdes bort utan att kunna hj\u00e4lpa sitt barn. &#8230; Fr\u00e5n den dagen b\u00f6rjade Hilda hata ryssarna, och s\u00e5 fort hon s\u00e5g n\u00e5gon av dem, hade hon helst velat skjuta ihj\u00e4l honom, ty fruktade dem gjorde hon ej.&#8221;<\/p>\n<p>Hon vandrade den tv\u00e5 mil l\u00e5nga v\u00e4gen till Backs i jungsund f\u00f6r att ber\u00e4tta om vad som h\u00e4nt. P\u00e5 v\u00e4gen fanns flera vakter utposterade. Tillsammans med en av Backs anh\u00f6riga reste hon sedan till Vasa. F\u00f6ljande dag fick de veta, att m\u00e4nnen \u00e4nnu levde och fanns p\u00e5 l\u00e4nsf\u00e4ngelset. Efter m\u00e5nga krokar i l\u00e5ngdansen fick de tr\u00e4ffa sina anh\u00f6riga och tala med dem n\u00e5gra minuter.<\/p>\n<div id=\"attachment_8521\" style=\"width: 164px\" class=\"wp-caption alignright\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" aria-describedby=\"caption-attachment-8521\" class=\"size-full wp-image-8521\" src=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/etappman-5u.jpg\" alt=\"\" width=\"154\" height=\"250\" \/><p id=\"caption-attachment-8521\" class=\"wp-caption-text\">Karl Erik Bj\u00f6rkas, en av de mest legendariska motst\u00e4ndsm\u00e4nnen, en v\u00e4rdig representant f\u00f6r \u00f6sterbottniska sk\u00e4ribor<\/p><\/div>\n<p>Back ber\u00e4ttar, att det under f\u00f6rh\u00f6ren tv\u00e5 g\u00e5nger h\u00e4nde att soldater tr\u00e4ngde in f\u00f6r att &#8221;ta hand om&#8221; dem. Bef\u00e4let lyckades dock avstyra f\u00f6rs\u00f6ken.<\/p>\n<p>Sandman ber\u00e4ttar s\u00e5 h\u00e4r om ankomsten till Vasa och om det som sedan h\u00e4nde:<\/p>\n<p>Under transporten s\u00e5g jag en bekant i ett gath\u00f6rn vid fruntimmersskolan i Vasa. (I dag Pedagogiska fakultetens hus). Det var Harald Blornqvist. Jag ropade till honom, att han skulle ber\u00e4tta f\u00f6r v\u00e5ra anh\u00f6riga, vart vi var p\u00e5 v\u00e4g. Jag tystades ner av v\u00e5ra vakter, men Blornqvist hade k\u00e4nt igen mig och slog larm. Nu satte sig motst\u00e5ndsledarna i r\u00f6relse f\u00f6r oss, Harald Boucht, Eric von Troil och andra.<\/p>\n<p>Vistelsen i kasernen blev kortvarig. Vi flyttades till f\u00e4ngelset och insattes i skilda celler. D\u00e4r f\u00f6rh\u00f6rdes vi flitigt i fyra dagar av en rysk kapten med tolk. Man hade hittat ett och annat hos oss, som tydde p\u00e5 att det inte var enbart s\u00e4lskytte vi hade gett oss ut p\u00e5. Bl.a. hade de hittat en av mina anteckningsb\u00f6cker, d\u00e4r jag likv\u00e4l hade skrivit allt som ber\u00f6rde politik med helt annan handstil. Det gjorde att jag fick det bortplockat som bevismaterial. S\u00e5 klockan fem en morgon \u00f6ppnades d\u00f6rren till min cell, och vakten sade, att jag skulle till kansliet. D\u00e5 jag kom dit, fanns mina kamrater redan d\u00e4r och dessutom en eskort p\u00e5 sex man.<\/p>\n<p>F\u00e4ngelsechefen, han hette Holm, meddelade oss att det blir t\u00e5gf\u00e4rd av. l den vackra v\u00e5rmorgonen tassade vi iv\u00e4g till stationen. D\u00e4r blev vi inf\u00f6sta i en f\u00e5ngelsevagn, var och en i sin box. N\u00e4r t\u00e5get satt sig i r\u00f6relse, kunde jag konstatera, att en av vakterna kunde finska. Han var est och fr\u00e5gade vem av oss som var Sandman. Sedan slog han upp klinkan p\u00e5 min cell och uppmanade rnig att komma till ett h\u00f6rn av vagnen, d\u00e4r en kamin och tv\u00e5 b\u00e4nkar fanns. Han hade ett brev, som visade sig inneh\u00e5lla pengar f\u00f6r v\u00e5r f\u00e4rd. Jag fick dessutom veta, att han skulle k\u00f6pa mat \u00e5t oss, det var bara att s\u00e4ga vad vi ville ha. Jag fr\u00e5gade, vart vi var p\u00e5 v\u00e4g och fick till svar att m\u00e5let var Petrograd men att det skulle bli en tids uppeh\u00e5ll i Viborg. Mina kamrater kunde inte finska. F\u00f6r att inte g\u00f6ra dem oroliga, sade jag bara, att vi var p\u00e5 v\u00e4g s\u00f6derut. P\u00e5 Tervajoki station fick vi franskbr\u00f6dssm\u00f6rg\u00e5s och mj\u00f6lk. N\u00e4r vi sedan kom till Haapam\u00e4ki, fr\u00e5gade jag vakten, vad han hade i sin v\u00e4ska.<\/p>\n<p>Han f\u00f6rklarade, att han hade v\u00e5ra f\u00f6rh\u00f6rspapper fr\u00e5n f\u00e4ngelset d\u00e4r och att de skulle \u00f6verl\u00e4mnas till kommendanten p\u00e5 slottet i Viborg. Jag sade, att han f\u00e5r trehundra mark, om han br\u00e4nner papperen. Han funderade en stund och sade sedan att d\u00e5 vi kommer till Tammerfors skall han ge sina medvakter ledigt. S\u00e5 skedde, och jag fick f\u00f6lja honom till kaminavdelningen. D\u00e4r \u00f6ppnade han kaminluckan och tog bort h\u00e4llringarna. Sedan stoppade han in det ena papperet efter det andra tills portf\u00f6ljen var tom. S\u00e5 tog han kuvertet med pengarna, r\u00e4knade upp trehundra mark och undrade om det var s\u00e5 h\u00e4r det var t\u00e4nkt. Jag sade, att det var just precis s\u00e5 h\u00e4r. &#8221;Sandman hyv\u00e4 poika, hyv\u00e4 poika&#8221;, sade han och stoppade pengarna i fickan.<\/p>\n<p>Till mina kamrater sade jag ingenting om allt det h\u00e4r. D\u00e5 vi kom till Viborg, sade jag till vakten, att han skulle f\u00e5 ytterligare tv\u00e5hundra mark, om han s\u00e5g till att vi plockades in i samma cell p\u00e5 f\u00e4ngelset d\u00e4r. Innan vi kom innanf\u00f6r f\u00e4ngelsemuren fick han sina pengar, och alldeles riktigt, vi sattes in i samma cell.<\/p>\n<p>I cellen hade varit h\u00e4rb\u00e4rgerade en massa kirgiser strax f\u00f6re oss. Det var d\u00e4rf\u00f6r inte n\u00e5got rent st\u00e4lle, och inte var det heller i avsaknad av sm\u00e5kryp. Klockan halv tio blev vi bekanta med f\u00e4ngelsets f\u00f6rh\u00e5llningsregler, och s\u00e5 sade man, att vi skulle byta kl\u00e4der. Det v\u00e4grade vi att g\u00e5 med p\u00e5, och jag kr\u00e4vde att f\u00e5 komma till tals med f\u00e4ngelsedirekt\u00f6ren. Till honom sade, jag, att man velat kl\u00e4 oss i f\u00e4ngelsekl\u00e4der och att vi inte g\u00e5tt med p\u00e5 det, eftersom vi inte var n\u00e5gra vanliga banditer. Han fr\u00e5gade vad vi d\u00e5 var f\u00f6r ena, och jag svarade, att vi var \u00f6sterbottniska s\u00e4lskyttar, som tagits av ryssarna. Jag kunde inte f\u00f6rst\u00e5, hur de f\u00e5tt den uppfattningen, att vi skulle vara fientligt inst\u00e4llda mot myndigheterna. Direkt\u00f6ren sade, att eftersom \u00e4rendet tycktes vara av politisk art, borde f\u00f6rh\u00f6rsprotokollen finnas hos Viborgs f\u00e4stnings kommend\u00f6r. Jag visste b\u00e4ttre, nog brann de i kaminen p\u00e5 t\u00e5get.<\/p>\n<p>Den ena dagen efter den andra gick. S\u00e5 en dag \u00f6ppnades celld\u00f6rren, och jag kommenderades till kansliet.<\/p>\n<p>F\u00e4ngelsedirekt\u00f6ren var en \u00e4ldre, hygglig man. Han ber\u00e4ttade att prokurator Svinhufvud samma dag klockan fem p\u00e5 eftermiddagen skulle komma till f\u00e4ngelset f\u00f6r att tala med n\u00e5gon av oss. Det var jag som uts\u00e5gs till talesman. D\u00e5 prokuratorn anl\u00e4nt, fr\u00e5gade f\u00e4ngelsedirekt\u00f6ren, om han ville tala med f\u00e5ngen i enrum. Det ville han, och direkt\u00f6ren gick ut ur rummet. Svinhufvud ber\u00e4ttade, att han i Helsingfors haft bes\u00f6k av baron von Troil fr\u00e5n Vasa, som bett honom ta sig an de f\u00e4ngslade \u00f6sterbottningamas sak. Till v\u00e5rt ombud hade utsetts assessor Selin i Viborg. Innan vi skildes, sade Svinhufvud: D\u00e5 den ryska rannsakningsdomaren kommer och f\u00f6rh\u00f6r er, skall ni s\u00e4ga sant, f\u00f6r nu \u00e4r det annat \u00e4n under tsartiden. Tala sanning!&#8221;<\/p>\n<p>Att inf\u00f6r ett nytt ryskt f\u00f6rh\u00f6r tala sanning tycktes ot\u00e4nkbart f\u00f6r mig. Jag gick tillbaka till min cell, och efter tre dagar fick vi bes\u00f6k av assessor Selin. Han ber\u00e4ttade, att han varit i f\u00f6rbindelse med Svinhufvud, som l\u00e5tit meddela, att vi inte skulle bli f\u00f6rda till Ryssland. Vi skulle dock vara tvungna att vistas inom ett visst l\u00e4nsmansdistrikt s\u00e5 l\u00e4nge kriget varade. Min f\u00f6rsta tanke var att bara vi blir l\u00f6ssl\u00e4ppta tar vi oss nog till kusten. Men den ena veckan efter den andra gick utan att n\u00e5got h\u00e4nde.<\/p>\n<p>S\u00e5 en morgon vid tiotiden kallades jag till kansliet och fick veta att f\u00f6rh\u00f6ren med oss skulle inledas samma dag. Vid det laget k\u00e4nde vi oss ganska underliga till sinnes, den tarvliga kosten hade gjort oss alla kn\u00e4svaga. N\u00e4r klockan blev fyra, blev jag p\u00e5 nytt kallad till kansliet. D\u00e4r satt f\u00e4ngelsedirekt\u00f6ren och en h\u00f6gv\u00e4xt ryss samt ett litet fruntimmer, som var tolk. Jag blev anmodad att s\u00e4tta mig, och jag tyckte att det l\u00e4t b\u00e4ttre \u00e4n i Vasa, d\u00e4r vi hade tvingats st\u00e5 under ett fyra timmars f\u00f6rh\u00f6r. S\u00e5 sade tolken till mig, att herr domaren ville veta, varf\u00f6r vi hade m\u00e5st rymma fr\u00e5n landet. Jag kom ih\u00e5g vad Svinhufvud hade sagt. Men det gick nog en kall k\u00e5re l\u00e4ngs ryggraden p\u00e5 mig, d\u00e5 jag svarade att jag tillh\u00f6rde den sammansvuma liga, som arbetat f\u00f6r att l\u00f6sg\u00f6ra Finland fr\u00e5n Ryssland. Jag hade alltid och \u00f6verallt varit mot tsarregeringen.<\/p>\n<p>Med den nya ryska regeringen borde jag inte ha n\u00e5got otalt. Tolken avbr\u00f6t mig och utbrast n\u00e4stan best\u00f6rt att jag sagt f\u00f6r mycket. Jag svarade, att i s\u00e5 fall kunde vi inte g\u00f6ra mera. Med darrande r\u00f6st ber\u00e4ttade hon p\u00e5 ryska vad jag hade sagt. Domaren steg upp och kom fram till mig och lade h\u00e4nderna p\u00e5 mina axlar. Sedan sade han n\u00e5got som jag inte f\u00f6rstod. &#8221;Herregud! Det gick ju lyckligare \u00e4n jag trott&#8221;, utbrast tolken,&#8221;domarn s\u00e4ger att ni \u00e4r den etthundrasjunde aktivist han f\u00f6rh\u00f6r, men ni \u00e4r den f\u00f6rsta som talar sanning. &#8221; Allt k\u00e4ndes komiskt. Jag skrev under f\u00f6rh\u00f6rsprotokollet, och sedan var det min tur att avl\u00e4gsna mig.<\/p>\n<p>N\u00e4sta i tur var gubben Bj\u00f6rkas. Han var var en stor och stark sk\u00e4rikarl. Han fr\u00e5gade mig hur det g\u00e5tt, och jag svarade, att allt g\u00e5r bra, bara vi talar sanning. Om en stund klingade l\u00e5set p\u00e5 v\u00e5r cell igen, jag blev \u00e5ter kallad till kansliet. D\u00e4r satt Bj\u00f6rkas p\u00e5 stolen, och b\u00e5de domaren och tolken skrattade. Bj\u00f6rkas v\u00e4nde sig till mig: &#8221;Nog f\u00f6rst\u00e5r jag, vad de s\u00e4ger, men de f\u00f6rst\u00e5r inte vad jag s\u00e4ger. Nu f\u00e5r du f\u00f6rklara f\u00f6r dem, att det b\u00f6rjade under Bobrikovs tid, och sedan har det legat i tills nu.&#8221; Jag ber\u00e4ttade f\u00f6r domaren, att vi alla tillh\u00f6rde de samma sammansvurna. Sedan Bobrikovs tider hade det g\u00e5tt p\u00e5 en enda uppdragning. Tolken f\u00f6rklarade f\u00f6r domaren, och b\u00e5da skrattade. &#8221;Nog \u00e4r det m\u00e4rkligt att vi m\u00e5ste ha dubbla tolkar i det h\u00e4r \u00e4rendet&#8221;, sade domaren, &#8221; fr\u00e5n svenska till svenska och sedan till ryska&#8221;. Och sedan tog han fram sitt fina cigarrettfodral. I Ryssland har de l\u00e5nga cigarretter med bara ungef\u00e4r en tum tobak. Han fr\u00e5gade Bj\u00f6rkas om han r\u00f6kte, och det jakade gubben till. Det st\u00e4mde ju, f\u00f6r han hade r\u00f6kt sedan skriftskoltiden. N\u00e4r han sedan blev bjuden p\u00e5 eld, s\u00e5 blev det bara en en stor gl\u00f6dande klump, och s\u00e5 var den cigarretten r\u00f6kt. Sju stycken hann han dra, och efter den \u00e5ttonde blev det bara lite aska kvar. Sedan skulle f\u00f6rh\u00f6rsprotokollet undertecknas. Bj\u00f6rkas h\u00f6rde ju till dem som inte kunde skriva annat \u00e4n sitt namn, och det med stora, klumpiga bokst\u00e4ver. Han b\u00f6rjade intill papperets v\u00e4nstra kant f\u00f6r att allting skulle rymmas med och lyckades n\u00e4tt och j\u00e4mt klara sig. Karl Erik Bj\u00f6rkas stod det med stora bokst\u00e4ver \u00f6ver hela papperet. Enligt tolken sade domaren, att en s\u00e5 stor karl nog kan beh\u00f6va rum ocks\u00e5 p\u00e5 papperet.<\/p>\n<p>F\u00f6rh\u00f6ren st\u00f6kades undan det ena efter det andra och till sist kom slutspurten, d\u00e5 vi alla var inkallade samtidigt. F\u00e4ngelsedirekt\u00f6ren f\u00f6rklarade att vi var fria och kunde \u00e5terv\u00e4nda till v\u00e5ra hem. D\u00e5 tog jag till orda och sade, att vi blivit s\u00e5 v\u00e4l omh\u00e4ndertagna, att vi g\u00e4rna stannade tills vi f\u00e5tt v\u00e5ra pass fr\u00e5n l\u00e4nsmanskontoren i hemtrakten. Jag misst\u00e4nkte att de inte annars skulle telegrafera efter pass \u00e5t oss. I v\u00e4ntan p\u00e5 passen bodde vi i f\u00e4ngelset men fick fritt r\u00f6ra oss i staden. Och n\u00e4r vi sedan f\u00e5tt v\u00e5ra pass, suddade vi hem. Men f\u00f6re det m\u00e5ste vi underteckna en f\u00f6rbindelse. D\u00e5 prokurator Svinhufvud en g\u00e5ng g\u00e5tt i borgen f\u00f6r oss, m\u00e5ste vi lova, att inte i forts\u00e4ttningen blanda oss i politiken. Naturligtvis skrev vi under. Men- jag vet nu inte riktigt hur det f\u00f6rh\u00f6ll sig.. inte tror jag att gubben Svinhufvud n\u00e5gonsin har haft orsak att misstro v\u00e5rt l\u00f6fte &#8230;. fast man kanske n\u00e5gon g\u00e5ng gl\u00f6mde det.<\/p>\n<p><strong><em>Ur boken:<\/em><\/strong><br \/>\n<em>Nils-Erik Nykvist: Igor Sandman<\/em><\/p>\n<\/div><\/section>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6656,"menu_order":1,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6664","page","type-page","status-publish","hentry"],"yoast_head":"<!-- This site is optimized with the Yoast SEO plugin v27.8 - https:\/\/yoast.com\/product\/yoast-seo-wordpress\/ -->\n<title>En etappmans upplevelser - Veteraanien Perint\u00f6<\/title>\n<meta name=\"robots\" content=\"index, follow, max-snippet:-1, max-image-preview:large, max-video-preview:-1\" \/>\n<link rel=\"canonical\" href=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/\" \/>\n<meta property=\"og:locale\" content=\"fi_FI\" \/>\n<meta property=\"og:type\" content=\"article\" \/>\n<meta property=\"og:title\" content=\"En etappmans upplevelser - Veteraanien Perint\u00f6\" \/>\n<meta property=\"og:url\" content=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/\" \/>\n<meta property=\"og:site_name\" content=\"Veteraanien Perint\u00f6\" \/>\n<meta property=\"article:modified_time\" content=\"2020-12-18T13:28:01+00:00\" \/>\n<meta property=\"og:image\" content=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/etappman-2u.jpg\" \/>\n<meta name=\"twitter:card\" content=\"summary_large_image\" \/>\n<meta name=\"twitter:label1\" content=\"Arvioitu lukuaika\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data1\" content=\"24 minuuttia\" \/>\n<script type=\"application\/ld+json\" class=\"yoast-schema-graph\">{\"@context\":\"https:\\\/\\\/schema.org\",\"@graph\":[{\"@type\":\"WebPage\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/infobank\\\/berattelser-info\\\/jagarrorelsen\\\/en-etappmans-upplevelser\\\/\",\"url\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/infobank\\\/berattelser-info\\\/jagarrorelsen\\\/en-etappmans-upplevelser\\\/\",\"name\":\"En etappmans upplevelser - Veteraanien Perint\u00f6\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/#website\"},\"primaryImageOfPage\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/infobank\\\/berattelser-info\\\/jagarrorelsen\\\/en-etappmans-upplevelser\\\/#primaryimage\"},\"image\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/infobank\\\/berattelser-info\\\/jagarrorelsen\\\/en-etappmans-upplevelser\\\/#primaryimage\"},\"thumbnailUrl\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/wp-content\\\/uploads\\\/2020\\\/12\\\/etappman-2u.jpg\",\"datePublished\":\"2020-11-19T14:30:15+00:00\",\"dateModified\":\"2020-12-18T13:28:01+00:00\",\"breadcrumb\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/infobank\\\/berattelser-info\\\/jagarrorelsen\\\/en-etappmans-upplevelser\\\/#breadcrumb\"},\"inLanguage\":\"fi\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"ReadAction\",\"target\":[\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/infobank\\\/berattelser-info\\\/jagarrorelsen\\\/en-etappmans-upplevelser\\\/\"]}]},{\"@type\":\"ImageObject\",\"inLanguage\":\"fi\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/infobank\\\/berattelser-info\\\/jagarrorelsen\\\/en-etappmans-upplevelser\\\/#primaryimage\",\"url\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/wp-content\\\/uploads\\\/2020\\\/12\\\/etappman-2u.jpg\",\"contentUrl\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/wp-content\\\/uploads\\\/2020\\\/12\\\/etappman-2u.jpg\",\"width\":350,\"height\":230,\"caption\":\"Landsflyktiga patrioter i Ume\u00e5 1916. \u00d6vre radenfr\u00e5n v\u00e4nster: En fl\u00e4ggblom, Igor Sandman fr\u00e5n \u00d6ja, Johan Nyg\u00e5rd fr\u00e5n Replot, Joel Wester\u00f6fr\u00e5n Maxmo, samt en rikssvensk. Nedre raden fr\u00e5n v\u00e4nster Karl Erik Bj\u00f6rkas fr\u00e5n Replot, Anders Andersson (Lax\u00f6-And\u00e9rs) fr\u00e5n Munsala, Johan Back fr\u00e5n Korsbolm samt Ida Wester\u00f6, hustru tilljoel.\"},{\"@type\":\"BreadcrumbList\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/infobank\\\/berattelser-info\\\/jagarrorelsen\\\/en-etappmans-upplevelser\\\/#breadcrumb\",\"itemListElement\":[{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":1,\"name\":\"Etusivu\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/etusivu-2\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":2,\"name\":\"Infobank\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/infobank\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":3,\"name\":\"Ber\u00e4ttelser\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/infobank\\\/berattelser-info\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":4,\"name\":\"J\u00e4garr\u00f6relsen\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/infobank\\\/berattelser-info\\\/jagarrorelsen\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":5,\"name\":\"En etappmans upplevelser\"}]},{\"@type\":\"WebSite\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/#website\",\"url\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/\",\"name\":\"Veteraanien Perint\u00f6\",\"description\":\"Kadettikunta\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"SearchAction\",\"target\":{\"@type\":\"EntryPoint\",\"urlTemplate\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/?s={search_term_string}\"},\"query-input\":{\"@type\":\"PropertyValueSpecification\",\"valueRequired\":true,\"valueName\":\"search_term_string\"}}],\"inLanguage\":\"fi\"}]}<\/script>\n<!-- \/ Yoast SEO plugin. -->","yoast_head_json":{"title":"En etappmans upplevelser - Veteraanien Perint\u00f6","robots":{"index":"index","follow":"follow","max-snippet":"max-snippet:-1","max-image-preview":"max-image-preview:large","max-video-preview":"max-video-preview:-1"},"canonical":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/","og_locale":"fi_FI","og_type":"article","og_title":"En etappmans upplevelser - Veteraanien Perint\u00f6","og_url":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/","og_site_name":"Veteraanien Perint\u00f6","article_modified_time":"2020-12-18T13:28:01+00:00","og_image":[{"url":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/etappman-2u.jpg","type":"","width":"","height":""}],"twitter_card":"summary_large_image","twitter_misc":{"Arvioitu lukuaika":"24 minuuttia"},"schema":{"@context":"https:\/\/schema.org","@graph":[{"@type":"WebPage","@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/","url":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/","name":"En etappmans upplevelser - Veteraanien Perint\u00f6","isPartOf":{"@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/#website"},"primaryImageOfPage":{"@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/#primaryimage"},"image":{"@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/#primaryimage"},"thumbnailUrl":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/etappman-2u.jpg","datePublished":"2020-11-19T14:30:15+00:00","dateModified":"2020-12-18T13:28:01+00:00","breadcrumb":{"@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/#breadcrumb"},"inLanguage":"fi","potentialAction":[{"@type":"ReadAction","target":["https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/"]}]},{"@type":"ImageObject","inLanguage":"fi","@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/#primaryimage","url":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/etappman-2u.jpg","contentUrl":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/etappman-2u.jpg","width":350,"height":230,"caption":"Landsflyktiga patrioter i Ume\u00e5 1916. \u00d6vre radenfr\u00e5n v\u00e4nster: En fl\u00e4ggblom, Igor Sandman fr\u00e5n \u00d6ja, Johan Nyg\u00e5rd fr\u00e5n Replot, Joel Wester\u00f6fr\u00e5n Maxmo, samt en rikssvensk. Nedre raden fr\u00e5n v\u00e4nster Karl Erik Bj\u00f6rkas fr\u00e5n Replot, Anders Andersson (Lax\u00f6-And\u00e9rs) fr\u00e5n Munsala, Johan Back fr\u00e5n Korsbolm samt Ida Wester\u00f6, hustru tilljoel."},{"@type":"BreadcrumbList","@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/en-etappmans-upplevelser\/#breadcrumb","itemListElement":[{"@type":"ListItem","position":1,"name":"Etusivu","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/etusivu-2\/"},{"@type":"ListItem","position":2,"name":"Infobank","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/"},{"@type":"ListItem","position":3,"name":"Ber\u00e4ttelser","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/"},{"@type":"ListItem","position":4,"name":"J\u00e4garr\u00f6relsen","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/infobank\/berattelser-info\/jagarrorelsen\/"},{"@type":"ListItem","position":5,"name":"En etappmans upplevelser"}]},{"@type":"WebSite","@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/#website","url":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/","name":"Veteraanien Perint\u00f6","description":"Kadettikunta","potentialAction":[{"@type":"SearchAction","target":{"@type":"EntryPoint","urlTemplate":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/?s={search_term_string}"},"query-input":{"@type":"PropertyValueSpecification","valueRequired":true,"valueName":"search_term_string"}}],"inLanguage":"fi"}]}},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6664","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6664"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6664\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8517,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6664\/revisions\/8517"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6656"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6664"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}