{"id":8864,"date":"2020-12-21T15:13:40","date_gmt":"2020-12-21T15:13:40","guid":{"rendered":"https:\/\/veteraani.ylirotu.fi\/?page_id=8864"},"modified":"2020-12-28T13:59:55","modified_gmt":"2020-12-28T13:59:55","slug":"nya-rekryter-till-sextiettan","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/stallningskriget\/nya-rekryter-till-sextiettan\/","title":{"rendered":"Nya rekryter till sextiettan"},"content":{"rendered":"\n<style type=\"text\/css\" data-created_by=\"avia_inline_auto\" id=\"style-css-av-kiyp7nti-eb0c4779754659e83897c86892089ad9\">\n#top .av-special-heading.av-kiyp7nti-eb0c4779754659e83897c86892089ad9{\npadding-bottom:10px;\n}\nbody .av-special-heading.av-kiyp7nti-eb0c4779754659e83897c86892089ad9 .av-special-heading-tag .heading-char{\nfont-size:25px;\n}\n.av-special-heading.av-kiyp7nti-eb0c4779754659e83897c86892089ad9 .av-subheading{\nfont-size:15px;\n}\n<\/style>\n<div  class='av-special-heading av-kiyp7nti-eb0c4779754659e83897c86892089ad9 av-special-heading-h3  avia-builder-el-0  el_before_av_textblock  avia-builder-el-first '><h3 class='av-special-heading-tag'  itemprop=\"headline\"  >Nya rekryter till sextiettan<\/h3><div class=\"special-heading-border\"><div class=\"special-heading-inner-border\"><\/div><\/div><\/div>\n<section  class='av_textblock_section av-kek0ol8w-0f04af88ec907b2c66cea4bf3dbe1d4c '   itemscope=\"itemscope\" itemtype=\"https:\/\/schema.org\/CreativeWork\" ><div class='avia_textblock'  itemprop=\"text\" ><p><strong>Nils-Erik Nykvist:<\/strong><\/p>\n<p>Den avg\u00e5ng, som tidigare vidl\u00e5tit regementet, hade kompletterats med i huvudsak krigsvant folk. Det var fr\u00e5ga om senare inkallade reservister, som varit med i vinterkriget, det var folk fr\u00e5n Hang\u00f6-fronten. \u00c4ven frivilliga rikssvenskar och danskar skymtar i rullorna.<\/p>\n<p>Den kompletteringsstyrka p\u00e5 2400 man, som i januari 1942 anl\u00e4nde till regementet, hade en helt annan bakgrund. Det var unga m\u00e4n, de representerade \u00e5rsklasserna 1921 och 1922. De hade inte avtj\u00e4nat v\u00e4rnplikt i vedertagen bem\u00e4rkelse, utan genomg\u00e5tt en tre m\u00e5naders skolningsperiod vid en utbildningscentral, som verkade i Nykarleby, Jeppo och Munsala. De representerade alla delar av Svenskfinland och deras ankomst betydde en radikal f\u00f6r\u00e4ndring av regementets struktur. Det var inte bara det att regementet f\u00f6ryngrades, det kom nu definitivt att f\u00f6rlora karakt\u00e4ren av ett \u00f6sterbottniskt f\u00f6rband. Sextiettan blev en angel\u00e4genhet f\u00f6r hela Svenskfinland.<\/p>\n<p>Det har skrivits en del om upplevelserna vid utbildningscentralen och om f\u00e4rden till fronten. Lars Hamberg och Paul Jansson har skrivit tidningsartiklar i \u00e4mnet, och 1985 utkom Hilding Nystr\u00f6ms bok &#8221;Rekryter 1941&#8221;. Heimer Furu ber\u00e4ttar:<\/p>\n<p>&#8221;Bland livets milstolpar st\u00e5r minnet fr\u00e5n inkallelsen till krigstj\u00e4nst i Nykarleby alltid p\u00e5 en bekransad hedersplats. Dagarna och veckorna i den lilla idylliska staden hade mera av lek och \u00e4ventyr \u00e4n allvar \u00f6ver sig. Det var r\u00e4tt s\u00e5 bekymmersl\u00f6sa senh\u00f6stdagar, som h\u00e4r rann undan, ober\u00f6rda av v\u00e4rldskrigets v\u00e4xlingar och slagf\u00e4ltens s\u00f6ndertrasade arenor.<\/p>\n<p>Terj\u00e4rvborna hade n\u00e4stan utan undantag f\u00e5tt utbildning i artillerienheter, n\u00e4r de var i milit\u00e4ren. 1921-\u00e5rsklassen fr\u00e5n kommunen var den f\u00f6rsta som fick infanteriutbildning. \u00c5rsklassen inkallades till Nykarleby i b\u00f6rjan av september 1941. Tre veckor senare, den 27 september blev det 22-ornas tur. Infanteriet blev ocks\u00e5 deras lott och i b\u00f6rjan p\u00e5 januari 1942 kom 23-orna till staden.<\/p>\n<p>Inkallelserna till kriget var alltid en stor h\u00e4ndelse i en fredlig bygd. S\u00e5 m\u00e5nga ord sades inte, n\u00e4r en ny \u00e5rsklass drog ut. St\u00e4mningen var tung, n\u00e4r avskedsstunden var inne. M\u00e5nga sorgebud hade under krigets g\u00e5ng n\u00e5tt hemmen och ingen visste vems namn skulle ristas p\u00e5 n\u00e4sta kors. Men att flera kors skulle resas p\u00e5 hj\u00e4ltegravarna, det visste alla.<\/p>\n<p>Dagen f\u00f6r v\u00e5r avf\u00e4rd fr\u00e5n hemmet randades. Vi var ynglingar p\u00e5 18-19 \u00e5r med mottagliga sinnen och v\u00e5ra hj\u00e4rtestr\u00e4ngar kom d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4tt i dallring, n\u00e4r de sista f\u00f6rmaningarna &#8217;var f\u00f6rsiktiga, l\u00e5t h\u00f6ra av er, skriv snart&#8217; h\u00f6rdes. &#8211; En och annan torkade i smyg en t\u00e5r och f\u00f6rs\u00f6kte sig p\u00e5 ett blekt leende, n\u00e4r lastbilen &#8211; som f\u00f6rde oss till Nykarleby &#8211; \u00f6ppnade spj\u00e4llen f\u00f6r gengasen och st\u00e5nkande drog bort fr\u00e5n hemortens stugor och g\u00e5rdar mot ok\u00e4nda m\u00e5l och en oviss framtid.<\/p>\n<p>Det var m\u00e5nga tankar som tr\u00e4ngde p\u00e5, som skakades fram n\u00e4r bilen \u00e5ngade p\u00e5 genom skogar och byar. Att fr\u00e5n det varma hemmet och sorgl\u00f6sa dagar bland far och mor och syskon, bland v\u00e4nner och bekanta, ta steget ut till soldater i Finlands arm\u00e9, detta var ett l\u00e5ngt steg. Det verkade som n\u00e5got stort och ansvarsfyllt. Och steget skulle &#8211; f\u00f6r de flesta av oss &#8211; bli mycket l\u00e4ngre och strapatsrikare \u00e4n vi n\u00e5gonsin i v\u00e5ra vildaste fantasier hade t\u00e4nkt. Det skulle bli m\u00e5nader och \u00e5r i l\u00f6pgravar och stridslinjer. Heta sommardagar och bitande kalla vintern\u00e4tter skulle upplevas. Julhelgerna skulle firas i korsulivets gr\u00e5 tristhet innan gev\u00e4rssmattret upph\u00f6rde och solen igen kunde g\u00e5 upp i \u00f6ster utan att ackompanjeras av flygplanssurr och granaters ilskna krevader.<\/p>\n<p>Den fulla inneb\u00f6rden, de innersta k\u00e4nslorna, som en nitton\u00e5ring k\u00e4nner, n\u00e4r han drar ut i krig &#8211; n\u00e4r han tar avsked av hem och v\u00e4nner &#8211; kan endast den tolka, som upplevt detta. &#8211; N\u00e4r vi satt p\u00e5 lastbilsflaket och n\u00e4rmade oss Nykarleby, s\u00e5 visste vi, att i krig d\u00f6das soldater, f\u00f6rbl\u00f6der folk. Vi visste, att d\u00e4r bombas st\u00e4der och d\u00e4r brinner byar, men vi ville inte t\u00e4nka p\u00e5 detta. Vi hoppades p\u00e5 det b\u00e4sta, p\u00e5 att f\u00e5 komma hem med livet i beh\u00e5ll. Visst snuddade tanken vid att n\u00e5gon av oss kanske skulle sluta sitt liv i Fj\u00e4rrkarlens skogar eller utandas sin sista suck p\u00e5 Karelska n\u00e4sets s\u00f6nderskjutna f\u00e4lt. Dessa tankar beh\u00f6ll vi dock f\u00f6r oss sj\u00e4lva. Kanske var det ocks\u00e5 lyckligt att vi \u00e4nnu inte visste, vem som var m\u00e4rkt av d\u00f6den, ej heller dagen och stunden.<\/p>\n<p>I Nykarleby togs skolomr\u00e5det v\u00e4ster om \u00e4lven i besittning. H\u00e4r hade ungdomar tidigare fostrats i fredligt v\u00e4rv. Nu skolades ungdomarna h\u00e4r f\u00f6r andra \u00e4ndam\u00e5l. &#8211; Kanske var v\u00e5r skolning inte mindre viktig. Vi hade n\u00e5got gemensamt med f\u00f6reg\u00e5ngarna, vi ville se en framtid f\u00f6r v\u00e5rt folk. Vi ville att &#8217;V\u00e5rt land, v\u00e5rt land, v\u00e5rt fosterland&#8217; ocks\u00e5 framdeles skulle ljuda fritt uti byar och g\u00e5rdar i hela v\u00e5rt land.<\/p>\n<p>Det blev ett n\u00e5got sentimentalt adj\u00f6 till v\u00e5ra civila plagg, som byttes ut mot krigarkl\u00e4den. Ett gev\u00e4r, n\u00e5gra patroner, en madrass och en sovplats tilldelades oss, samt en d\u00f6dsbricka. &#8211; Nu var vi nummer i arm\u00e9n. S\u00e5 h\u00e4r enkelt var det att sudda ut v\u00e5rt civila v\u00e4sen och f\u00f6rvandlas till krigargestalter.<\/p>\n<p>Skolomr\u00e5dets g\u00e5rdsplaner, stadens omgivningar med sm\u00e5 bergsknallar, Andrasj\u00f6n-omr\u00e5det och trakterna kring Jutas var v\u00e5ra \u00f6vningsf\u00e4lt. H\u00e4r lj\u00f6d stridsropen, h\u00e4r knallade platsarna, h\u00e4r tog vi spr\u00e5ngmarscher eller maddlade fram bakom stenar och tuvor f\u00f6r att \u00f6verraska och g\u00f6ra livet surt f\u00f6r den intet ont anande motst\u00e5ndaren. &#8211; I Jutasomr\u00e5det hade vi en st\u00f6rre man\u00f6ver. Vi \u00f6vernattade d\u00e4r, endel sov i ungdomslokalen, andra i t\u00e4lt &#8211; om vi nu kan tala om s\u00f6mn. Somliga gjorde kringg\u00e5ende r\u00f6relser, s\u00f6kte sig f\u00f6rbi vakternas \u00f6gon. De s\u00f6kte sig till n\u00e5gon flickv\u00e4n f\u00f6r att f\u00e5 en stund av trevligare s\u00e4llskap och mjukare underlag &#8211; tids nog skulle granrisb\u00e4ddar och snarkande kamrater bli v\u00e5r l\u00e4ngtans m\u00e5l.<\/p>\n<p>Annars var v\u00e5r rekryttid i Nykarleby r\u00e4tt s\u00e5 st\u00e4dad och ordningsfull. Alkohol var n\u00e5got s\u00e4llsynt, v\u00e5r uppfostran och de trakter vi kom ifr\u00e5n (norra \u00d6sterbotten) hade en negativ inst\u00e4llning till allt vad sprit hette. Dessutom r\u00e4ckte v\u00e5r lilla dagpeng inte till f\u00f6r n\u00e5got festande.<\/p>\n<p>Pimsning f\u00f6rekom ibland. Ofta f\u00f6r obetydliga eller inga brott alls &#8211; enligt manskapets mening. \u00c4nda till kyrkan i Munsala fick 23-orna g\u00e5 en g\u00e5ng n\u00e4r det var s\u00f6ndag och s\u00e5lunda borde ha varit ledigt. Det blev \u00e4nda till niotiden p\u00e5 kv\u00e4llen, innan alla var tillbaka i Nykarleby, farten m\u00e5ste saktas, n\u00e4r manskapet b\u00f6rjade tr\u00f6ttna. Straffexercis f\u00f6rekom ocks\u00e5, likas\u00e5 spr\u00e5ngmarscher runt hus eller utpekade m\u00e5l. Likas\u00e5 hamnade en och annan att borsta bef\u00e4lets skor flera kv\u00e4llar \u00e5 rad, ofta utan orsak. &#8211; Endel officerare hade det som en lek att provocera manskapet till att g\u00f6ra n\u00e5got som man sedan bestraffades f\u00f6r.<\/p>\n<p>December kom med korta dagar och tilltagande k\u00f6ld. \u00c5rets st\u00f6rsta h\u00f6gtid stod f\u00f6r d\u00f6rren. Och till v\u00e5ra \u00f6ron kom en och annan viskning om att dagarna i Nykarleby snart var r\u00e4knade. Med dessa faktorer f\u00f6r \u00f6gonen t\u00f6mdes n\u00e4stan hela den provisoriska garnisonen i staden. Vi for hem till julen &#8211; vi bondade helt enkelt &#8211; reste utan permission.<\/p>\n<p>V\u00e5ra officerare och f\u00f6rm\u00e4n var dock alla inf\u00f6rst\u00e5dda med tilltaget. De sanktionerade v\u00e5r hemresa med tystnad, ingen bestraffades vid \u00e5terkomsten till kasernerna. Allt var frid och fr\u00f6jd. De f\u00e5, som stannade kvar i staden, levde ocks\u00e5 goda dagar &#8211; ingen exercis, inget arbete och rikligt med julmat.<\/p>\n<p>Faneden svor vi i Nykarleby kyrka. &#8211; F\u00f6r v\u00e5ra unga hj\u00e4rtan var ceremonin h\u00f6gtidlig &#8211; \u00e4ven om f\u00f6ljdverkningarna inte var s\u00e5 stora, vi var ungef\u00e4r samma personer som f\u00f6rr. Kanske k\u00e4ndes det vid utt\u00e5get ur helgedomen dock att vi f\u00e5tt ett st\u00f6rre f\u00f6rtroende. V\u00e5r l\u00e4rotid var \u00f6ver, vi var nu soldater, arm\u00e9kl\u00e4derna fick b\u00e4ttre passform och de klumpiga skorna blev mindre l\u00f6jliga. Kanske fick ocks\u00e5 v\u00e5ra tankebanor en st\u00f6rre och allvarligare tyngd \u00f6ver sig och v\u00e5ra anletsdrag skarpare linjer, mera anpassade f\u00f6r krigets l\u00f6pgravar och gev\u00e4r \u00e4n f\u00f6r hemortens blommande h\u00e4ggar och \u00e4lskogslekar. Till den n\u00e5got tunga och allvarliga st\u00e4mningen bidrog fakta att uppbrottets stund var n\u00e4ra, att det var slut med lekarna i nykarlebyskogarna &#8211; stridslinjerna v\u00e4ntade.<\/p>\n<p>S\u00e5 br\u00f6t vi upp med avf\u00e4rd till Kovjoki. Marschen dit var inte s\u00e5 sv\u00e5r, vi hade g\u00e5tt betydligt l\u00e4ngre str\u00e4ckor f\u00f6rr. &#8211; Pappan till en av bev\u00e4ringarna kom p\u00e5 avf\u00e4rdsdagen till garnisonen och t\u00e4nkte ge sin pojke en l\u00e4ttare och mjukare resa till Kovjoki. Han hade med sig sitt bl\u00e4nkande dollargrin. &#8211; H\u00e4rav blev dock intet. Bef\u00e4let avstyrde genast f\u00f6retaget &#8211; pengar och civil makt var en sak, kriget och finska arm\u00e9n en annan.<\/p>\n<p>Resan till fronten blev utdragen, kilometrarna m\u00e5nga samt timmarna och dagarna l\u00e5nga. Uppeh\u00e5llen p\u00e5 stationerna blev m\u00e5nga och varade ofta i flera timmar. Men vi m\u00e5ste h\u00e5lla oss i vagnarna, ty avg\u00e5ngstiderna var alltid ovissa. Dock fick vi alltid se n\u00e5gra flikar av v\u00e5rt land, st\u00e4llen som vi aldrig sett f\u00f6rut. Vi s\u00e5g m\u00e5nga sp\u00e5r av kriget, byggnader och fabriker som bombats s\u00f6nder, milit\u00e4rt\u00e5g och f\u00f6rn\u00f6denheter p\u00e5 v\u00e4g n\u00e5gonstans, soldater p\u00e5 permission hem eller p\u00e5 \u00e5terresa, vaktmanskap och patruller i farten. Och sist men inte s\u00e4mst: gr\u00e5kl\u00e4dda, k\u00e4cka lottor i kantiner och f\u00f6rl\u00e4ggningar. De var alltid en v\u00e4rmande uppenbarelse var de \u00e4n gjorde sina insatser, de gav krigarlivet en mjukare och m\u00e4nskligare utformning, de gav tillvaron mera av redliga drag, mera av tro och hopp f\u00f6r kommande tider.<\/p>\n<p>T\u00e5get \u00e5ngade in i Karelen, som p\u00e5 alla s\u00e4tt var m\u00e4rkt av kriget. Rapporterna fr\u00e5n krigssk\u00e5deplatserna talade bara om framg\u00e5ngar eller om lugnt vid fronterna. (P\u00e5 censur och en styrd nyhetsservice t\u00e4nkte vi inte s\u00e5 mycket i dessa tider). Att v\u00e5rt land var befriat och fienden p\u00e5 flykt var lugnande. Att vi skulle till Svir-fronten bekymrade dock en och annan &#8211; vi hade inga storhetsdr\u00f6mmar utan skulle helst ha stannat inom de gr\u00e4nser Frihetskriget gav oss. Dock litade vi p\u00e5 bef\u00e4let och p\u00e5 krigsledningens f\u00f6rklaringar att frontlinjerna i Fj\u00e4rrkarelen var strategiska val, att det h\u00e4r var l\u00e4ttare att h\u00e5lla fienden st\u00e5ngen och att st\u00f6ra dess f\u00f6rbindelser. Att det p\u00e5 h\u00f6gre ledande h\u00e5ll ocks\u00e5 fanns andra aspekter med i ritningarna, t\u00e4nkte vi inte s\u00e5 mycket p\u00e5, n\u00e4r kriget varade.<\/p>\n<p>T\u00e5get skumpade fram. Vi \u00e5t v\u00e5r torrskaffning s\u00e5 som endast soldater kan \u00e4ta den. &#8221;Knako&#8221;-kn\u00e4ckebr\u00f6det med den obligatoriska st\u00e5lranden inuti bl\u00f6ttes i hallonbladsteet och i stort s\u00e4tt kan det nog s\u00e4gas att detta var soldatens nationalr\u00e4tt under kriget. Flygalarm r\u00e5kade vi ocks\u00e5 ut f\u00f6r under t\u00e5gresan. Det hela avl\u00f6pte dock lyckligt, men gav oss i alla fall en f\u00f6rsmak av krigets realiteter.<\/p>\n<p>Ny\u00e5rsnatten anl\u00e4nde vi till Suoj\u00e4rvi. Det var m\u00f6rkt och stj\u00e4rnklart samt en bitande kyla, termometern visade hela 42 minusgrader. H\u00e4r bj\u00f6ds vi p\u00e5 en rykande het b\u00f6nsoppa. Den hade dock en vidrig vidbr\u00e4nd smak, s\u00e5 de flesta av oss spillde ut den i sn\u00f6n och \u00e5tergick till det egna f\u00f6rr\u00e5det. Soppan var egentligen &#8211; sades det &#8211; kokt f\u00f6r ryska f\u00e5ngar, som fanns h\u00e4r. En bit fr\u00e5n matst\u00e4llet l\u00e5g ocks\u00e5 tv\u00e5 f\u00e5ngar i sn\u00f6n. De hade skjutits f\u00f6r att de tr\u00e4ngt sig f\u00f6rbi den l\u00e5nga k\u00f6n och inte lytt vakternas order att v\u00e4nta p\u00e5 sin tur. &#8211; S\u00e5 ber\u00e4ttades det f\u00f6r oss.<\/p>\n<p>Petroskoi passerades, ryska byar likas\u00e5. Endel av civilbefolkningen var kvar i omr\u00e5dena och med dem gjordes bytesaff\u00e4rer i matv\u00e4g, bl.a. bj\u00f6d de ut getmj\u00f6lk \u00e5t oss. Nu b\u00f6rjade den l\u00e5nga resan ta slut. Fr\u00e5n Petroskoi var det drygt hundra kilometer till Podporoze, d\u00e4r vi steg av. H\u00e4r var vi n\u00e5gra n\u00e4tter i kalla logement och efter n\u00e5gra manande ord och moralpredikningar antr\u00e4ddes s\u00e5 skidf\u00e4rden till Jandeba. Det var kallt och skidorna l\u00f6pte inte s\u00e5 v\u00e4l, men vi kom n\u00e4rmare och n\u00e4rmare eldlinjen och b\u00f6rjade sm\u00e5ningom m\u00f6ta manskap fr\u00e5n IR 13, som vi avl\u00f6ste. Bland dessa var det m\u00e5nga som vi k\u00e4nde fr\u00e5n det civila och en av dem &#8211; Karl Sandvik &#8211; hade en gitarr tillsammans med gev\u00e4ret i kors \u00f6ver ryggen, n\u00e5got som skarpt etsade sig in i mitt minne.<\/p>\n<p>S\u00e5 var vi framme &#8211; korsulivet hade b\u00f6rjat. Vi var n\u00e4ra fienden och l\u00e5ngt ifr\u00e5n freden. N\u00e4r vi med b\u00e4vande hj\u00e4rtan sakta sm\u00f6g oss ut till v\u00e5r f\u00f6rsta vakttur i den m\u00f6rka januarinatten 1942 i fr\u00e4mmande omgivningar, d\u00e5 t\u00e4nkte vi inte p\u00e5 att vi vaktade v\u00e5rt fosterland. Vi t\u00e4nkte inte p\u00e5 alla l\u00e4rdomar och f\u00f6rmaningar vi hade f\u00e5tt, ej heller p\u00e5 h\u00f6gkvarterets rapporter om relativt lugn vid fronterna. Det allt \u00f6verskuggande i denna stund var v\u00e5ra liv, v\u00e5ra kamraters liv, l\u00f6pgravarna, vaktposterna. Vi var r\u00e4dda &#8211; mycket r\u00e4dda. Vi spratt till och ryste av skakningar f\u00f6r minsta oljud. V\u00e5ra nitton\u00e5riga hj\u00e4rnor var inte formade f\u00f6r stunder som dessa. Med sinnet p\u00e5 helsp\u00e4nn spanade vi f\u00f6rsiktigt in i fiendeland. Vi tyckte att tusentals ryssar l\u00e5g och tryckte i den dystra skogen. Verkligheten var dock inte s\u00e5 skr\u00e4ckfylld och farlig som tankarna gjorde den till. Det var v\u00e5r oerfarenhet och fantasin, som skenade iv\u00e4g med f\u00f6rst\u00e5ndet &#8211; det mesta vi s\u00e5g var stubbar och stenar.<\/p>\n<p>Men \u00e4r man nitton \u00e5r, st\u00e5r man f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sitt liv p\u00e5 post med gev\u00e4ret i hand i en dunkel och ok\u00e4nd \u00f6demark, ja d\u00e5 kan ocks\u00e5 s\u00e5 enkla ting som stubbar och stenar f\u00e5 liv.<\/p>\n<p>Tiden gick och krigets vardag blev en vanesak. De lekfulla pojkar, som f\u00f6r endast n\u00e5gra m\u00e5nader tillbaka l\u00e4mnade fredens v\u00e4rv, hade nu blivit m\u00e4n. De var soldater vana med fientliga granatkrevader och explosiva rutinsalvor i tr\u00e4dtopparna, ja de k\u00e4nde t.o.m. saknad efter dessa, om de uteblev n\u00e5gon dag.<\/p>\n<p>I djupet av det inre levde dock alltid en l\u00e4ngtan efter fred, efter hemmet och v\u00e4nnerna d\u00e4r. Brev och paket med adressen FPK 1-7327 gjorde dock att de sv\u00e5ra stunderna uth\u00e4rdades, att kilometrarna, som skiljde oss \u00e5t, inte k\u00e4ndes s\u00e5 l\u00e5nga.<\/p>\n<p>Ibland k\u00e4ndes det som n\u00e5got stort att vara soldat, att h\u00f6ra till Finlands arm\u00e9 och st\u00e5 pall mot v\u00e4rldsj\u00e4ttar. Dylika tankeg\u00e5ngar fick dock med tiden en allt blekare inramning. Framtidsvyerna var f\u00f6rst\u00e5s ibland hoppfulla, men dystra moln b\u00f6rjade i allt st\u00f6rre omfattning dyka upp vid horisonten. Vi b\u00f6rjade allt mer k\u00e4nna och ana att v\u00e5ra \u00f6den ocks\u00e5 var sammanbundna med v\u00e4rldens \u00f6den, som i det mesta formades av stormakterna. Dock k\u00e4ndes det alltid s\u00e5, att den lilla roll vi spelade i sammanhanget, skulle bli en historisk milstolpe.&#8221;<\/p>\n<p>Enligt nutida uppfattning var f\u00e4rden till fronten direkt om\u00e4nsklig. De blivande krigarna var hopf\u00f6sta i oxvagnar, som helt saknade belysning. Den str\u00e4nga k\u00f6lden gjorde att luckor och d\u00f6rrar m\u00e5ste h\u00e5llas st\u00e4ngda. I en och annan vagn f\u00f6rb\u00e4ttrades f\u00f6rh\u00e5llandena n\u00e5got, sedan man p\u00e5 bang\u00e5rdar lyckats &#8221;besorga&#8221; petroleumlampor.<\/p>\n<p>Det s\u00e4ger sig sj\u00e4lvt att de anh\u00f6riga till dessa unga levde i synnerlig oro och \u00e4ngslan \u00e5tminstone de f\u00f6rsta tiderna. Ett utdrag ur ett brev f\u00e5r belysa detta. Det \u00e4r j\u00e4garkaptenen och filosofiemagistern Harald Hornborg, som den 12 januari 1942 skriver till sin son Birger:<\/p>\n<p>&#8221;Jag kan inte s\u00e4ga, hur glad jag \u00e4r \u00f6ver att jag i elfte stunden fick bes\u00f6ka Dig i Nykarleby och se Er avf\u00e4rd &#8211; den synen blir nog ett minne, som aldrig pl\u00e5nas ut. Jag beklagar bara, att min r\u00f6relse f\u00f6r ett \u00f6gonblick tog \u00f6verhanden, d\u00e5 vi skildes i hotellrummet, det hade varit b\u00e4ttre f\u00f6r Dig, om jag kunnat h\u00e5lla en gladare min. Men Du fick i alla fall se mig sm\u00e5le mot Dig vid avf\u00e4rden, d\u00e5 jag sprang fatt Dig och \u00e4nnu en g\u00e5ng tryckte Din hand&#8230;<\/p>\n<p>Mamma ber mig s\u00e4ga, att hon h\u00f6rt att ryssarna i fr\u00e4msta rummet siktar p\u00e5 dem av de v\u00e5ra, som b\u00e4ra p\u00e4ls, i den tron att dessa \u00e4ro officerare, vilket ju i och f\u00f6r sig l\u00e5ter nog s\u00e5 troligt. Hon ber Dig d\u00e4rf\u00f6r inte anv\u00e4nda p\u00e4lsen, utan skinnv\u00e4sten, n\u00e4r Du g\u00e5r p\u00e5 patrull, vilket jag f\u00f6rmodar att Du i varje fall g\u00f6r f\u00f6r att vara l\u00e4ttare och r\u00f6rligare. Ur rapporterna har vi erfarit att det utk\u00e4mpats framg\u00e5ngsrika strider p\u00e5 Ert frontavsnitt eller \u00e5tminstone i den trakten, men jag f\u00f6rmodar, att NI inte varit med..&#8221;<\/p>\n<p>Vad de unga sj\u00e4lva s\u00e5g, t\u00e4nkte och k\u00e4nde framg\u00e5r allra b\u00e4st av samtida brev. Ett sammandrag av Lars Hambergs brev till sina anh\u00f6riga, skrivna i Podporoze 11 januari, 18 januari och 25 februari 1942 m\u00e5 tj\u00e4na som exempel:<\/p>\n<p>&#8221;H\u00e4r sitter jag nu vid ett ryskt bord p\u00e5 en rysk stol l\u00e5ngt borta hemifr\u00e5n och t\u00e4nker p\u00e5 er d\u00e4rhemma. Vi bor i en stad, som f\u00f6rr hade n\u00e4stan 30.000 inv\u00e5nare. Hus finns h\u00e4r i m\u00e4ngd, de \u00e4r l\u00e5nga baracker eller tv\u00e5v\u00e5nings br\u00e4dvillor. N\u00e5gra hus av stock finns h\u00e4r ocks\u00e5 och ett och annat av tegel. Gator finns inte, endast breda v\u00e4gar och husen \u00e4r byggda vart och ett frist\u00e5ende p\u00e5 l\u00e5ngt avst\u00e5nd fr\u00e5n varandra. Det g\u00f6r att proportionerna p\u00e5 staden \u00e4r ofantliga, l\u00e4ngden isynnerhet, bredden \u00e4r inte s\u00e5 stor.<\/p>\n<p>I dag hade vi inte vilodag trots s\u00f6ndagen utan en 15 km skidmarsch med full packning. Terr\u00e4ngen h\u00e4r \u00e4r r\u00e4tt gropig, n\u00e4stan lapplandslik, gropar och kullar om varandra, s\u00e5 nog var man slut, n\u00e4r man kom hem. Men intressant var det att se sig omkring. F\u00f6rst \u00e5kte vi ned f\u00f6r en 200 m l\u00e5ng backe till en flod. P\u00e5 floden l\u00e5g tv\u00e5 stora ryska pr\u00e5mar infrusna. Var m\u00e5nne pr\u00e5mskepparna till dessa nu befinner sig? \u00d6sterut l\u00e4ngs floden gick v\u00e5r f\u00e4rd. Vi kom till ett j\u00e4tteprojekt av Stalin, ett arbete, som var n\u00e4stan f\u00e4rdigt, n\u00e4r finnarna er\u00f6vrade det och som ryssarna d\u00e5 spr\u00e4ngde. Mudderverk och kranar i m\u00e4ngd, sp\u00e4rrar i floden och bussiga stenhus p\u00e5 str\u00e4nderna. Snart kanske vi finnar f\u00e5r ig\u00e5ng det hela, n\u00e4r vi fullbordat ryssarnas byggnader.<\/p>\n<p>S\u00e5 g\u00e4llde det att knoga upp f\u00f6r en 200 m backe eller r\u00e4ttare sagt brant p\u00e5 andra stranden. Sn\u00f6n \u00e4r djup h\u00e4r och skogen \u00e4r alldeles osk\u00f6tt. Tr\u00e4den n\u00e4stan ligger och lutar mot varandra och att kr\u00e4la fram bland sn\u00e5ren och mellan stammarna, det \u00e4r jobbigt. Och hela tiden gick det \u00e4n upp\u00e5t, \u00e4n ner\u00e5t. Det ser ut som om hela landet h\u00e4r bara vore kullar. Och alla kullar best\u00e5r av r\u00f6d, tegellik sand.<\/p>\n<p>V\u00e4dret har varit str\u00e5lande. Naturen \u00e4r naturligtvis lika underbar i sina skiftningar h\u00e4r som hemma, n\u00e4r solen skiner p\u00e5 sn\u00f6h\u00f6ljda grantoppar. Men h\u00e4r \u00f6kas den av \u00f6demarksst\u00e4mningen.<\/p>\n<p>Frontk\u00e4mpar bes\u00f6ker oss dagligen och ber\u00e4ttar historier fr\u00e5n linjerna. Det \u00e4r ett trevligt avbrott i enformigheten.<\/p>\n<p>S\u00e4nd litet te och litet kaffesurra. Det \u00e4r roligt att koka p\u00e5 kv\u00e4llarna med sackarin, som man f\u00e5r k\u00f6pa h\u00e4r, och n\u00e5gra ljus samt WC-papper. G\u00e4rna n\u00e5gra sm\u00e5 anteckningsblock och en 2 marks almanacka av den typ du alltid f\u00e5r till julen.&#8221;<\/p>\n<p><em><strong>Ur boken:<\/strong> Nils-Erik Nykvist: Sextiettan Infanteriregemente 61 1941-1944<\/em><\/p>\n<\/div><\/section>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":5980,"menu_order":5,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8864","page","type-page","status-publish","hentry"],"yoast_head":"<!-- This site is optimized with the Yoast SEO plugin v27.9 - https:\/\/yoast.com\/product\/yoast-seo-wordpress\/ -->\n<title>Nya rekryter till sextiettan - Veteraanien Perint\u00f6<\/title>\n<meta name=\"robots\" content=\"index, follow, max-snippet:-1, max-image-preview:large, max-video-preview:-1\" \/>\n<link rel=\"canonical\" href=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/stallningskriget\/nya-rekryter-till-sextiettan\/\" \/>\n<meta property=\"og:locale\" content=\"fi_FI\" \/>\n<meta property=\"og:type\" content=\"article\" \/>\n<meta property=\"og:title\" content=\"Nya rekryter till sextiettan - Veteraanien Perint\u00f6\" \/>\n<meta property=\"og:url\" content=\"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/stallningskriget\/nya-rekryter-till-sextiettan\/\" \/>\n<meta property=\"og:site_name\" content=\"Veteraanien Perint\u00f6\" \/>\n<meta property=\"article:modified_time\" content=\"2020-12-28T13:59:55+00:00\" \/>\n<meta name=\"twitter:card\" content=\"summary_large_image\" \/>\n<meta name=\"twitter:label1\" content=\"Arvioitu lukuaika\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data1\" content=\"18 minuuttia\" \/>\n<script type=\"application\/ld+json\" class=\"yoast-schema-graph\">{\"@context\":\"https:\\\/\\\/schema.org\",\"@graph\":[{\"@type\":\"WebPage\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/fortsattningskriget\\\/berattelser-i-fortsattningkriget\\\/krigets-gang\\\/stallningskriget\\\/nya-rekryter-till-sextiettan\\\/\",\"url\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/fortsattningskriget\\\/berattelser-i-fortsattningkriget\\\/krigets-gang\\\/stallningskriget\\\/nya-rekryter-till-sextiettan\\\/\",\"name\":\"Nya rekryter till sextiettan - Veteraanien Perint\u00f6\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/#website\"},\"datePublished\":\"2020-12-21T15:13:40+00:00\",\"dateModified\":\"2020-12-28T13:59:55+00:00\",\"breadcrumb\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/fortsattningskriget\\\/berattelser-i-fortsattningkriget\\\/krigets-gang\\\/stallningskriget\\\/nya-rekryter-till-sextiettan\\\/#breadcrumb\"},\"inLanguage\":\"fi\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"ReadAction\",\"target\":[\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/fortsattningskriget\\\/berattelser-i-fortsattningkriget\\\/krigets-gang\\\/stallningskriget\\\/nya-rekryter-till-sextiettan\\\/\"]}]},{\"@type\":\"BreadcrumbList\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/fortsattningskriget\\\/berattelser-i-fortsattningkriget\\\/krigets-gang\\\/stallningskriget\\\/nya-rekryter-till-sextiettan\\\/#breadcrumb\",\"itemListElement\":[{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":1,\"name\":\"Etusivu\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/etusivu-2\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":2,\"name\":\"Forts\u00e4ttningskriget\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/fortsattningskriget\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":3,\"name\":\"Ber\u00e4ttelser i forts\u00e4ttningkriget\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/fortsattningskriget\\\/berattelser-i-fortsattningkriget\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":4,\"name\":\"Krigets g\u00e5ng\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/fortsattningskriget\\\/berattelser-i-fortsattningkriget\\\/krigets-gang\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":5,\"name\":\"St\u00e4llningskriget\",\"item\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/index.php\\\/sv\\\/fortsattningskriget\\\/berattelser-i-fortsattningkriget\\\/krigets-gang\\\/stallningskriget\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":6,\"name\":\"Nya rekryter till sextiettan\"}]},{\"@type\":\"WebSite\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/#website\",\"url\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/\",\"name\":\"Veteraanien Perint\u00f6\",\"description\":\"Kadettikunta\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"SearchAction\",\"target\":{\"@type\":\"EntryPoint\",\"urlTemplate\":\"https:\\\/\\\/veteraanienperinto.fi\\\/?s={search_term_string}\"},\"query-input\":{\"@type\":\"PropertyValueSpecification\",\"valueRequired\":true,\"valueName\":\"search_term_string\"}}],\"inLanguage\":\"fi\"}]}<\/script>\n<!-- \/ Yoast SEO plugin. -->","yoast_head_json":{"title":"Nya rekryter till sextiettan - Veteraanien Perint\u00f6","robots":{"index":"index","follow":"follow","max-snippet":"max-snippet:-1","max-image-preview":"max-image-preview:large","max-video-preview":"max-video-preview:-1"},"canonical":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/stallningskriget\/nya-rekryter-till-sextiettan\/","og_locale":"fi_FI","og_type":"article","og_title":"Nya rekryter till sextiettan - Veteraanien Perint\u00f6","og_url":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/stallningskriget\/nya-rekryter-till-sextiettan\/","og_site_name":"Veteraanien Perint\u00f6","article_modified_time":"2020-12-28T13:59:55+00:00","twitter_card":"summary_large_image","twitter_misc":{"Arvioitu lukuaika":"18 minuuttia"},"schema":{"@context":"https:\/\/schema.org","@graph":[{"@type":"WebPage","@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/stallningskriget\/nya-rekryter-till-sextiettan\/","url":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/stallningskriget\/nya-rekryter-till-sextiettan\/","name":"Nya rekryter till sextiettan - Veteraanien Perint\u00f6","isPartOf":{"@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/#website"},"datePublished":"2020-12-21T15:13:40+00:00","dateModified":"2020-12-28T13:59:55+00:00","breadcrumb":{"@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/stallningskriget\/nya-rekryter-till-sextiettan\/#breadcrumb"},"inLanguage":"fi","potentialAction":[{"@type":"ReadAction","target":["https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/stallningskriget\/nya-rekryter-till-sextiettan\/"]}]},{"@type":"BreadcrumbList","@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/stallningskriget\/nya-rekryter-till-sextiettan\/#breadcrumb","itemListElement":[{"@type":"ListItem","position":1,"name":"Etusivu","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/etusivu-2\/"},{"@type":"ListItem","position":2,"name":"Forts\u00e4ttningskriget","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/"},{"@type":"ListItem","position":3,"name":"Ber\u00e4ttelser i forts\u00e4ttningkriget","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/"},{"@type":"ListItem","position":4,"name":"Krigets g\u00e5ng","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/"},{"@type":"ListItem","position":5,"name":"St\u00e4llningskriget","item":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/sv\/fortsattningskriget\/berattelser-i-fortsattningkriget\/krigets-gang\/stallningskriget\/"},{"@type":"ListItem","position":6,"name":"Nya rekryter till sextiettan"}]},{"@type":"WebSite","@id":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/#website","url":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/","name":"Veteraanien Perint\u00f6","description":"Kadettikunta","potentialAction":[{"@type":"SearchAction","target":{"@type":"EntryPoint","urlTemplate":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/?s={search_term_string}"},"query-input":{"@type":"PropertyValueSpecification","valueRequired":true,"valueName":"search_term_string"}}],"inLanguage":"fi"}]}},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/8864","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8864"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/8864\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9021,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/8864\/revisions\/9021"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/5980"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/veteraanienperinto.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8864"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}