Då Tysklands militära tillstånd hade försvagats och Finlands fredssträvanden kommit till kännedom gav Hitler i september 1943 ett allmänt direktiv om att man skulle förbereda sig för en partiell reträtt från norra Finland, om Finland lösgjorde sig ur kriget. Reträtten skulle avsevärt komma att försvåras genom att Sverige i juli 1943 hade gjort slut på de tyska truppernas genomfartstrafik.
På våren 1944 gav finländarnas fredsförhandlingsförsök med Sovjetunionen anledning till stort förtret i Tyskland. I april förbjöds exporten av vapen till Finland. Exportförbudet upphävdes dock delvis mycket snabbt och helt och hållet då Sovjetunionen i juni hade inlett storanfallet. I augusti ansåg tyskarna att president Rytis avgång och finländarnas bortseende från det i presidentens eget namn ingångna avtalet var ett bedrägeri. Trots detta fortsatte Tyskland med vapen- och spannmålsleveranser till Finland ända till den slutliga brytningen.
Frågan om tyskarna i Finland försvårade finländarnas ställning vid fredsförhandlingarna. Sovjetunionen hade uppsatt som förhandsvillkor för vapenvilan att tyskarna måste lämna landet före 15.9.1944. Efter detta skulle finländarna avväpna de tyska trupper som ännu fanns i landet och utlämna dem till de allierade. Då vapenvilan mellan Finland och Sovjetunionen hade trätt i kraft 4.9.1944, började de tyska trupper som grupperat sig i Lappland vid östgränsen lösgöra sig från fronten.
Brytningen med den forna vapenbrodern löpte till en början utan betydande intermezzon. De tyska trupperna som funnits i södra Finland lämnade landet på utsatt tid. Likaså lämnade Tysklands beskickning Helsingfors. Tyskarna minerade likväl grundligt det viktiga flygfältet i Björneborg för att förhindra att ryssarna skulle använda det mot tyskarnas evakueringstransporter som skedde sjövägen.
Finländarna och tyskarna kom också till en början överens om tidtabellen för tillbakadragningen av de tyska trupperna som var i norra Finland. Tillbakadragandet skedde likväl, enligt förhandsvillkoren för avtalet om vapenvila, alltför långsamt och Sovjetunionen ingrep mycket kraftigt i detta 14.9.
Som tur var för finländarna misslyckades 15.9. ett tyskt landstigningsförsök på Hogland som var i finländarnas besittning. På ön och inom det omgivande havsområdet utkämpades en häftig strid som medförde betydande förluster för tyskarna. Finländarna kunde nu på goda grunder betyga att man uppfyllde villkoren i avtalet.
I norra Finland fortsatte likväl ett slags låtsaskrig mellan tyskarna och finländarna för att undvika onödiga förluster på vardera sidan. Tyskarna drog sig tillbaka och de finländska trupperna som var koncentrerade inom ett området avancerade enligt en överenskommen tidtabell. Finländarna godkände också att man förstörde vissa broar, så att finländarnas långsamma framskridande skulle förstås. På grund av Sovjetunionens oavbrutna påtryckning kunde inte en dylik samverkan fortsätta länge. Finlands intresse krävde ett ovillkorligt iakttagande av vapenstilleståndsavtalet. Finländarna bröt också all militär samverkan med tyskarna i slutet av september 1944. De finländska truppernas överraskande landstigning 1.10.1944 i Torneå som var i tyskarnas besittning inledde mera omfattande krigsoperationer mellan de finländska och tyska trupperna. Kriget som ledde till en totalförstörelse av Lappland var nu verklighet.