Dorpatavtalet, nonaggressionspakten och Nationernas förbunds stadga reglerade förhållandena mellan Finland och Sovjetunionen på 1930-talet. Alla avtal innehöll färdiga tillvägagångssätt för att på fredlig väg lösa konflikter, om sådant behov skulle uppstå.

På 1920-talet hade man planerat ett försvarsförbund mot Sovjetunionen mellan Finland och Estland. Underhandlingarna ledde inte till resultat. I början på 1930-talet inledde likväl Finland ett hemligt praktiskt samarbete med Estland. Planen gick ut på att i samverkan, om läget så skulle kräva, från både den estniska och finländska sidan, stänga Finska viken med kustartilleri och mineringar och att koordinera ubåtarnas verksamhet

I Finland och Sverige hade man redan från och med början av 1920-talet uppgjort planer för att skapa ett gemensamt försvarsförbund. I december 1935 godkände Finlands regering den nordiska inriktningen som officiell linje för Finlands utrikespolitik. Tillsammans med Sverige försökte man få till stånd ett bilateralt militärt samarbete speciellt inom Ålands område. Åland var demilitariserat genom Nationernas Förbunds beslut år 1921. Trots många försök till ett nordiskt samarbete var inte resultaten tillräckliga för Finlands vidkommande, vilket händelserna på hösten 1939 visade.