Efter att Sovjetunionen anfallit Finland avslöjades dess syftemål snabbt, då ryssarna 1.12.1939 inrättade den så kallade Terijoki-regeringen i Terijoki under Otto Ville Kuusinens ledning, och inte längre gick med på att förhandla med Finlands lagliga regering. Ifrågavarande ”regering” ingick 2.12. ett biståndsavtal med Sovjetunionen, det vill säga kallade sovjetiska trupper till Finland. Vetskapen om Terijoki-regeringen enade finländarna och intensifierade deras motstånd. Finländarnas oväntade kraftiga kampvilja och det utdragna kriget medförde att Sovjetunionen så småningom frångick Terijoki-regeringen och den försvann i tysthet.
Sovjetunionens anfall mot Finland fördömdes kraftigt nästan överallt i världen. Endast Tyskland avstod från att kritisera Sovjetunionen på grund av Molotov-Ribbentrop-avtalet. Tyskland förhindrade vapenleveranser via sitt område till Finland till exempel från Italien, där landets diktator Mussolini stödde Finland. En del av de italienska vapnen hann likväl redan till vinterkriget genom att man använde omvägar. Sovjetunionen uteslöts 14.12.1939 från FN:s föregångare Nationernas Förbund. Senast då förstod var och en det berättigade i Finlands kamp och dess betydelse. Detta beslut skulle likväl inte ha fattats om inte finländarna från första stridsdagen skulle ha visat sig klara av att försvara sitt land.
Sverige stödde inte Finland politiskt men tillät att en över 8000 man stark frivilligtrupp och en flygavdelning deltog i försvaret av Finland på Sallafronten. Sverige sålde, hyrde ut och donerade också vapen till Finland.
Förenta staterna, England och Frankrike ställde sig kategoriskt på Finlands sida. De sålde och donerade en betydande mängd krigsutrustning till Finland, av vilken en del hann med i striderna under vinterkriget. England och Frankrike erbjöd sig också att sända trupper till Finlands hjälp. Den verkliga avsikten var ändå att skaffa sig fotfäste i Skandinavien och att hindra malmtransporterna från Sverige till Tyskland genom att lägga beslag på Narvik hamn. Finland gjorde heller inte till slut någon officiell begäran om hjälp från England och Frankrike, eftersom hjälpen i varje fall skulle ha kommit för sent.
Under vinterkrigstiden var det mycket lugnt på fronten mellan Tyskland och Frankrike. Engelsmännen som varit i Frankrike gav läget namnet ”phony war”, bluffkriget, eftersom det inte skedde någonting till lands och i luften. Hela världen följde det lilla Finlands kamp mot jätten från öst.