Järnvägarnas stambanor hade blivit byggda redan under den ryska tiden. Efter att landet blivit självständigt byggdes närmast tvär- och lokalbanor. Busstrafikförbindelserna utvecklades kraftigt redan från början av 1920-talet, vilket ökade befolkningens rörelsemöjligheter i avgörande grad. Man kunde efterhand avstå från det gamla skjutsväsendet och också fartygstrafiken på de inre farvattnen började förlora resenärer till bussarna.
Inom busstrafiken fanns år 1925 ca 1000 bilar av vilka endast en del ursprungligen var planerade för persontrafik. Inom godstransporterna fick hästarna till stor del redan på 1920-talet ge vika för lastbilarna. Hästen hade behållit sin ställning i jordbruksarbetet och till exempel år 1939 fanns det 318 000 fullvuxna hästar i vårt land.
Tack vare byggandet och iståndsättandet av landsvägar fanns det redan på 1920-talet 40 000 kilometer farbara landsvägar i vårt land. Antalet bilar steg från 1500 år 1922 till över 53 000 till år 1939. Av det sistnämnda antalet var över 30 000 det vill säga 60 % personbilar, vilket var ett bevis på den kontinuerligt ökande privatbilismen. Antalet bussar hade stigit till 3 200 och lastbilarna var över 20 000. Huvuddelen av lastbilarna var mycket små och deras transportkapacitet anspråkslös. Trafikutvecklingen började redan i slutet på 1920-talet påverka städernas struktur. Det började uppstå förstäder, där en del av den befolkning bodde som arbetade i städernas centrum.