Under åren 1920-1939 ändrades näringslivets struktur i vårt land så, att då den del av befolkningen som fick sin utkomst från industrin år 1920 utgjorde 15 % och från jord- och skogsbruket 65 %, var dessa tal år 1939 20 % och 55 %. Industrin bestod framför allt av träförädlingsindustri, som hade koncentrerats till vattendragen. Exporten till utlandet bestod nästan enbart av sågvaror och papper.

Den världsomfattande ekonomiska depressionen i början av 1930-talet berörde också det finländska samhället. Den svåra arbetslösheten drev medborgarna att se sig om efter arbete runt om i vårt land. Arbetslöshetsskyddet liksom också socialskyddet var då mycket eftersatta. Flera tusen finländare sökte sig i smyg över gränsen till Sovjetunionen i hopp om ett bättre liv. En stor del av dem föll offer för Stalins förföljelser.

Medan den ekonomiska krisen ännu höll i sig, upphävdes förbudslagen i vårt land år 1932. Enligt denna lag, som varit i kraft från år 1919, var försäljning och utskänkning av alkohol förbjudet i Finland. Lagen minskade inte användningen av alkohol i någon nämnvärd grad. Den grundade sig inte på folkets rättsuppfattning och minskade därför aktningen för lagen.

Övervakningen av lagen medförde stora kostnader för staten, och den belastade rättsväsendet oskäligt. Staten erhöll inte heller skatteinkomster av de stora penningsummor som rörde sig inom smyghandeln med alkohol. Smugglingen av alkohol, i praktiken sprit, fick mycket omfattande proportioner.

I slutet av år 1931 ordnades en folkomröstning om upphävandet av förbudslagen. Lagens motståndare vann överlägset. Öppnandet av alkoholbutiker 5.4.1932 var på många håll en viktig händelse.

Efter att den ekonomiska krisen övervunnits fortsatte en kraftig ekonomisk utveckling i vårt land. Nationalinkomsten mer än fördubblades under åren 1920-1938. Året 1938 var speciellt gott och det har ofta använts som jämförelse då man bedömt nationalinkomsten. Redan före vinterkriget hade nationalinkomsten per person i Finland uppnått nivån i till exempel Frankrike och Holland.

Den ekonomiska utvecklingen gjorde det också möjligt att fortlöpande förbättra medborgarnas grundtrygghet. Detta förbättrade levnadsvillkoren och utjämnade de sociala klyftorna. Inom alla folkskikt började man inse att samhället som var statt i utveckling var värt att försvara.