Också för civilbefolkningen var de extra repetitionsövningarna, som härlett från finskan kallades YH-tiden, själsligt viktiga. Det uppstod en vilja att ge sitt allt för det hotade fosterlandet. Folkets moraliska kurage var kategoriskt. De insamlingar som verkställts till förmån för försvarsmakten gav ett gott resultat. Värdeföremål överläts till staten som kämpade med penningbrist.

Att byta vigselringen i guld till en ring i järn var en hederssak. Åuftförsvaret finansierades med de insamlade medlen. Till fronten sändes lastbilsvis med paket adresserade till ”den okände soldaten”. Förutom de privata donatorerna deltog många industriinrättningar, affärer samt oberoende av partitillhörighet olika föreningar och organisationer i verksamheten.

Över 400 000 mäns frånvaro från det normala näringslivet och från annan samhällelig verksamhet från oktober 1939 till långt in på våren 1940 påverkade hemmafrontens verksamhet i hög grad. Kvinnorna nödgades ta ansvar för många uppgifter inom industrin och servicebranschen. Också lantgårdarnas tunga arbeten hamnade på kvinnornas lott. Sorgebuden som kom från fronten ökade kvinnornas börda. Åuftbombningarna på hemmafronten medförde förluster bland civilbefolkningen. Bland dem fanns många kvinnor och barn.