De negativa verkningarna av det utdragna första världskriget började märkas allt tydligare i Ryssland på vintern 1916-17. Den dåliga krigsframgången, tröttheten bland trupperna och missnöjet samt de stora förlusterna försämrade soldaternas humör och försvagade stridsförmågan.

På hemmafronten började det förekomma oroligheter med anledning av livsmedelsbristen och den omfattande regleringen. Människorna började plundra lager och det uppstod sammandrabbningar med ordningsmakten. Vid samma tid utövade olika revolutionära grupperingar uppviglande verksamhet.

I Petersburg växte oroligheterna till en allvarlig politisk kris i början av mars 1917. Kejsaren försökte med våld få slut på oordningen men lyckades inte. Han blev tvungen att avsäga sig kronan 15.3.1917 och en interimistisk regering övertog makten. Marsrevolutionen var ett faktum.

Vissa ryska truppförband började splittras. Huvuddelen av Östersjöflottan övervintrade i Helsingfors. Inom flottan förekom en kraftig politisk uppviglingsverksamhet. Odisciplinerade matroser gjorde sig skyldiga till mord på nästan 40 officerare. Detta medförde stor oro bland Helsingforsborna.

Interimsregeringen utgav det så kallade Marsmanifestet, i vilket autonomin återbördades till Finland i stora drag i den form som den hade haft före år 1899. I Finland grälade man om vem eller vad som skulle inneha den högsta makten som tidigare tillhört kejsaren. Vid samma tid höll Rysslands interimistiska regerings ställning på att försvagas. Då man på sommaren 1917 behandlade förhållandena mellan Ryssland och Finland kom allt mera tanken fram bland finländarna om en mera omfattande självbestämmanderätt för vårt land. Tanken härstammade både från de borgerliga och de socialdemokratiska kretsarna.

Rysslands interimsregering försökte ännu en gång stärka sin svaga ställning genom att i juli 1917 ställa till med ett storanfall på fronten mot Österrike-Ungern. Efter framgång i början slutade krigsoperationen i ett totalt nederlag för Ryssland då tyskarna kom österrikarna till hjälp. Av de soldater som flytt undan ryssarna fortsatte många ända till sina hem. Det sades att armén på stående fot röstat för fred. Regeringens ställning försvagades allt mera.