I frihets-medborgarkriget stupade nära på 7 000 man i de egentliga striderna. Av de stupade var de röda ca 3 600 och de vita 3 200. Antalen är endast riktgivande, då man på vardera sidan på det för medborgarkriget typiska sättet sköt fångar i samband med att de kapitulerade.

Av rödgardisterna sårades enligt uppskattningar 10 000-12 000 personer. Inte heller för den vita sidan finns det exakta siffror för de sårade. Tyskarnas förluster vid krigsoperationerna var ca 300 stupade och nära på 700 sårade. Också ryssarnas förluster var stora, eftersom man enligt inbördeskrigspraxis ofta omedelbart sköt de ryssar som deltagit i stridsverksamheten eller blivit tillfångatagna.

Offren för de egentliga krigsoperationerna var bara en del av de lidanden som frihetskriget-medborgarkriget medförde. Den röda och den vita terrorn, de undermåliga förhållandena i fånglägren, samt avrättningarna som verkställdes efter kriget medförde att nära på 30 000 människor allt som allt dog i kriget eller som en följd av det. På de rödas sida dog ca 24 500 och på de vitas sida 4 900 personer. Den röda arméns arbetarbefolkning och den vita arméns bönder samt tjänstemän och studerande drabbades av de största förlusterna. I kriget och av dess följder hade finländarna nödgats lida stora förluster. Detta var ett oskäligt stort offer för ett litet folk i samband med självständighetsstriden. Som en följd av kriget var vårt folk länge tudelat.