I vinterkriget blev 850-900 finländska och 6000 sovjetiska soldater krigsfångar. Fångenskapstiden blev kort och redan i april 1940 återbördades 838 finländska och 5572 sovjetiska krigsfångar till sina hemländer. I Sovjetunionen dömdes ca 500 före detta fångar till döden för ”att de sviket sin ed” och resten sändes till fångläger.

I Finland mottogs krigsfångarna med känslor av lättnad, då de försvunna konstaterades vara i livet. De kunde återvända till sina hem redan inom några veckor efter fångutväxlingen. Endast en relativt liten del av de finländska krigsfångarna hade dött under fångenskapen. Detta berodde på att fångenskapstiden var kort och behandlingen av fångarna bättre än under fortsättningskriget. De som dog var i regel sådana som sårats.

I början av vinterkriget blev också flera hundra finländska civilpersoner krigsfångar, då evakueringen av dem misslyckades på grund av Sovjetunionens överraskande anfall. Så skedde speciellt norr om Ladoga i den så kallade Hyrsyläkröken samt i Suomussalmi. Trots den korta fångenskapstiden dog i synnerhet små barn i de bristfälliga förhållandena i fånglägren.

Under fortsättningskriget fick finländarna ca 64000 fångar, av vilka ca 44000 återbördades till Sovjetunionen på hösten 1944. I finländska krigsfångläger dog ca 18000 sovjetiska fångar. Dödligheten var stor i början av kriget på vintern 1941/42. Orsaken var fångarnas dåliga hälso- och näringstillstånd redan då de blev tillfångatagna, finländarnas ringa beredskap att ta emot ett så stort antal krigsfångar och den otillräckliga födan. Fångarnas officiella proviantranson var densamma som den finländska civilbefolkningens, men fångarna kunde inte komplettera den alltför knappa maten på samma sätt som den fria befolkningen.

De sovjetiska krigsfångarnas förhållanden förbättrades snabbt. Matsituationen för fångar som gick i arbete förbättrades väsentligt då 50-70% av dem började få mat i privata hushåll. Över 40000 fångar arbetade i olika skeden på finländska lantgårdar under ledning av husbondefolket. Många fick nära nog ställning som familjemedlemmar.

Ca 1 000 sovjetiska fångar avrättades eller sköts på grund av uppror eller rymning. Dessutom rymde 1 400 krigsfångar som inte ville återvända till Sovjetunionen.

Något exakt antal på de finländare som blev krigsfångar under fortsättningskriget har man aldrig lyckats klarlägga. Många hade dött i fånglägren. Utgående från forskning som gjorts i vårt land uppskattas antalet till 3400-3500. I Lapplandskriget blev endast 16-17 finländska soldater krigsfångar. Ej heller finns det exakta uppgifter på antalet döda i krigsfångenskap under fortsättningskriget. I de siffror som erhållits från Ryssland i olika sammanhang är det stora skillnader. Detta beror delvis på att i alla statistiker har inte medräknats de finländska soldater som blev tillfångatagna av partisaner, och som partisanerna enligt order sköt genast efter att de blivit förhörda. Enligt finländska uppskattningar miste ca 1400 finländska soldater livet under tiden i fångenskap. Efter fortsättningskriget återbördades ca 2000 till Finland. Tiden i fångenskap hade varit mycket svår för många finländska krigsfångar.