I slutet av juni började storstriderna vid Tali-Ihantala nordost om Viborg. I dessa strider avgjordes Finlands öde. Finländska trupper hade förflyttats till området liksom artilleri från andra frontavsnitt. Det var fråga om en aldrig tidigare skådad koncentration av finländska trupper och artilleri. I de svåra striderna, som räckte flera dygn, krossades fiendens anfallande styrkor genom fältartilleriets koncentrerade eld tillsammans med infanteriets egen avvärjningseld.

De egna luftstridskrafterna deltog i striden tillsammans med den tyska flygavdelningen Kuhlmey som agerade mycket effektivt och självuppoffrande både genom jaktplansavvärjning och genom att effektivt bomba fiendens grupperingar. Luftstridskrafternas verksamhet hade stor psykologisk effekt på krigarna i främsta linjen.

I striden vid Tali-Ihantala stoppades fiendens anfall. I denna, i de nordiska ländernas historia största strid, deltog i olika skeden sammanlagt 50000 finländska och 150000 sovjetiska soldater. Det finländska fältartilleriet avfyrade under två veckor ca 120000 skott och under den häftigaste stridsdagen 3.7. över 12000 skott. Effekten var aldrig tidigare skådad. Sovjets totala förluster i striden var ca 22000 man. Finländarnas förluster var 8800 man.

Strider liknande den vid Tali-Ihantala fördes något senare vid Vuosalmi och Viborgska viken. Även där avvärjdes fienden i mycket svåra strider. Efter detta började Sovjetunionen dra bort de trupper som använts i anfallet efter att ha konstaterat att Finlands armé inte kunde besegras och landet inte erövras. Finland var räddat.