På order av kapten Fride Sandberg förde sergeant Roy Särs allt från inkallelsedagen 17 juni 1941 till årsslutet 31.12.41 krigsdagbok för sektionens andra batteri, terjärvbatteriet kallat. Roy Särs tog uppgiften på allvar och skrev en mycket utförlig krigsdagbok på 33 tättskrivna sidor. Dagboksanteckningarna kom således att omfatta hela anfallsskedet fram till ställningskrigsperioden.

Genom att en del av stridshandlingarna i dagboken även behandlas i kommendörens redogörelse över sektionens allmänna stridsverksamhet återges endast vissa avsnitt och olika episoder ur Roy Särs intressanta och detaljerade dagbok:

2 juli: Lugnt igen till kl. 18.00. Då skedde vaktombyte vid eldledningsstugan. Där var fyra man inne i stugan när de överraskades av en rysk patrull som synbarligen också hade tänkt ta stugan i besittning för eldledningsändamål. Patrullen, som var ganska stor, torde också ha blivit överraskad av att finna stugan besatt av de våra. Efter något handgemäng klarade sig våra pojkar ut ur stugan, trots att rysarna sköt in genom dörren och kastade in handgranater genom fönstret. Sergeant Ragnar Granvik blev lindrigt sårad i nacken av handgranatsplitter, men kunde ändå ta sig ur stugan. Bakom fähusknuten satt en ryss och sköt efter våra pojkar med maskinpistol då de sprang nedför backen till tältet. Kommendören kallade ut manskap från sektionen och närliggande avd. 10 grova batteri, vars chef löjtnant Wind kom från högra sidan med sina pojkar. Efter en stunds strid blev ryssarna åter fördrivna från vårt ägandes område. Under skottväxlingen sårades ingen från vår sida. Ryssarna kvarlämnade en död på vårt område och två på löjtnant Winds.

10 juli: Under tiden hade våra infanterister ryckt fram. Snart fick vi börja understöda dem på nytt. Även detta anfall visade att fienden hade starka ställningar rakt framför oss. De måste dra sig tillbaka igen till utgångsställningarna. Pojkarna lade sig för att sova i pjäsgroparna. Ryssarna hade besvarat vår eld. Vår eldledning fick fem fullträffar i stenfähuset dit den sökt sig. Ragnar Granvik var nere i fähuset, men fänrik Saxén satt uppe under åsen och föll rakt ned i en kätte. Ingendera blev skadad men saxkikaren och riktcirkeln gick sönder. Pojkarna som befann sig i skyddsgroparna klarade sig rätt bra. Endast Levi Långbacka och Per Backström från Nedervetil sårades lindrigt.

11 juli: Anfallen fortsätter. I dagsgryningen fick 1 batteriet tre sårade. Vår granne grova batteriet var också illa ute och hade två stupade.

13 juli: Vid 17-tiden började ett nytt anfall. Vår och tredje batteriets eldledning drog ut med infanteristerna. Det blev en hård strid. Våra trupper tog Välivaara och kunde storma fram mot Valkeasaari, Durkman. Här blev det fruktansvärda minuter för pojkarna. Ryssarna hade starka förband och nästen på Valkeavaara. De våra måste dra sig tillbaka. Ruben Widjeskog sårades i armen, några andra sårades också lindrigt. Första batteriets eldledning sändes till hjälp under ledning av fänrik Sven Boström. Redan på vägen ut råkade Boströms pojkar i en svår granatkoncentration. Boström skulle hjälpa en sårad, men träffades själv av en granatskärva och måste bäras bort. Det var en blodig dag för våra gossar. Sjukvagnar och extra hästar transporterade stupade och sårade bakåt.

19 juli: På kvällen då vår pastor höll aftonbön med batterierna kröp en ryssgubbe fram ur en grop under en grantopp. Chaufförerna som var i närheten med sina bilar hade genomsökt terrängen men inte funnit honom. Han hade inte något gevär, men när pojkarna tog hand om honom pekade han på gropen där han legat och där låg ett tiotal handgranater. Mannen tycktes vara glad över att ha kommit undan kriget med livet i behåll.

27 juli: Vår kommendör, batterichef och eldledare har i dag varit med ett kompani som skulle övergå Kiteenjoki. Det blev hårt och våra trupper måste dra sig tillbaka. Kapten Tigerstedt blev sårad i huvudet av en granatskräva, dock ej allvarligt.

28 juli: En stabsbatterist, Heimer Lindvall från Kronoby, gick på eftermiddagen på en penalmina. Han fick några tår avskurna, skärvor i benet och ansiktet och torde förlora synen på ena ögat.

5 augusti: Klockan 4-tiden på morgonen råkade en rysk granat slå ned bara sju meter från fjärde pjäsen just när den som bäst avfyrades. Men ingen skadades. Trejde batteriet blev dess svårare utsatt. Där blev flere förställare sönderskjutna och nästan alla bilar i deras vänteställning skadades. En skärva slog i en kartuschlåda på en ammunitionsbil. Den flög i luften, men underligt nog exploderade inte de 120 granater som fanns på bilen. U:serg Finnäs sårades så svårt att han avled på vägen till sjukhuset. Dessutom sårades fem andra lindrigt, bland dem batteriofficeren, löjtnant Christian Bruun från Vasa.

27 augusti: hade vi kommit fram till Räisälä. Där fanns två jättestatyer, en av Lenin och en av Stalin, mellan dem en hög talartribun med belysning av glödlampor som bildade en stjärna rakt ovanför talarstolen. Invid hade man hängt upp en kyrklocka som tagits från den närbelägna kyrkan. Denna, en ganska ny granitkyrka, stod kvar och hade endast ett granathål i taket. Inne i kyrkan hade dock förödelsens styggelse gått fram, likaså på kyrkogården. Gravvårdarna hade skändats eller bortsläpats, bl. a. var statyernas socklar byggda av gravstenar. Kyrkan hade använts som teater. Bänkarna var kvar men koret hade ombyggts till scen. Altartavlan och alla prydnader hade bortförts.

… Första pjäsen fick igen punktering på karellringen och blev efter. Medan man höll på att laga ringen kom åtta ryska soldater fram ur buskaget med uppsträckta händer. De kastade sina gevär, patroner och handgranater och när de vågat sig fram kröp de upp på bilen.

29 augusti: Mellan klockan 16 och 17 sköt ryssen något livligare mot vägen. De flesta nedslagen gick dock längre bort, men en granat hamnade i tredje batteriets eldställning med ödesdiger verkan. Korpral H. Knutar träffades av skärvor och ljöt en ögonblicklig död. Undersergeant Bent Allén sårades så svårt att han avled på vägen till sjukhuset. Undersergeant Erik Häggblad sårades svårt samt kanoniärerna K. Byskata och A. Skullbacka, Terjärv och sergeant B. Björklund från Kronoby lindrigare.

30 augusti: … här fanns mängder av ryssar som stupat och man antar att det i många fall varit sårade som ryssarna själva avlivat med ett skott i huvudet. En bit från ställningen placerades bilarna på en kulle där det fanns 400 ryska lik. Chaufförerna och eldledningen som skulle vara där över natten måste begrava flere tiotal stupade innan de kunde tänka på att slå upp tälten.

3 september: Ca 200 ryssar hade lyckats slå sig ut ur en motti söderom Viborg och hunnit ända hit på väg till sitt eget land. Kraemers pojkar (grova sekt. 4) och våra chaufförer råkade delvis i strid med dessa, varvid många ryssar stupade och 15 togs tillfånga. U:serg Backlund från Jakobstad som var i vårt batteri under förra kriget stupade då han tillsammans med några andra skulle tömma en korsu. Likadant gick det för en annan jakobstadspojke, undersergeant Eriksson. Ryssarna var så envisa att de kom ut ur korsun först när pojkarna antände den.

7 september: Mottin framför oss hade klarats upp. Här i Suur-Kaljala hade ryssarna lämnat efter sig bastanta betongbunkrar, många korsur, nedgrävda tanksskrov där de använt pansartornen som mg-nästen. Klockan 5.45 överskred eldledningen Systerbäck, den gamla gränsen. De flesta hade föreställt sig bäcken som ett brett vattendrag, men den befanns vara blott ett par meter bred. Från utsiktstornet vid Kaljala hade man fin utsikt över Kronstadts holmar och Petersburgs förstäder. I saxkikaren såg man befästningarna på Kronstadt samt järnvägar och tåg utanför storstaden. Krigsfartyg sågs röra sig på Finska viken.

10 september: kom order om korsubyggen i sektionen och i batteriet har grävningen påbörjats. Tälten har flyttats och tältgroparna utvidgats till korsugropar. Släpningen av virke börjar. I Hiirelä fanns stora ryska kaserner. De rivs ned och virket transporteras till batterierna.

3 oktober: Eldledningens korsu skall svavelrökas. Det finns ”tanks” (vägglöss) i väggarna. Största dödligheten bland dem uppgick till 70 stycken per natt och person.

31 december: Vid nyåret avfyrade fänrik Hellén ett skott som avslutning på det gamla och början på det nya året 1942.

Batteriets avlossade skott under 1941 var 5 562 st.

Ur boken: Tigerns Sektion 1941-44